Commission v Italy
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena R. Monaco och P. Pescatore (referent) samt domarna A. M. Donner och J. Mertens de Wilmars, generaladvokat: H. May Mayras, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
Preliminär invändning om rättegångshinder
Saken
1. Slaktbidrag
2. Icke-saluförandebidrag
Rättegångskostnader
1. Genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 3 juli 1972, har kommissionen med stöd av artikel 169 i EEG-fördraget vid domstolen väckt talan för att få fastställt att Italien, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att inom landets territorium inom lämpliga tidsfrister möjliggöra en effektiv tillämpning av ordningen med slaktbidrag för mjölkkor (nedan kallat slaktbidrag) och bidrag för icke-saluförande av mjölk och mjölkprodukter (nedan kallat icke-saluförandebidrag), har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets förordning nr 1975/69 av den 6 oktober 1969 om införande av en ordning med slaktbidrag för mjölkkor och bidrag för icke-saluförande av mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 252, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) och enligt kommissionens förordning nr 2195/69 av den 4 november 1969 om till-lämpningsföreskrifter till förordning nr 1975/69 (EGT nr L 278, s. 6, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).
2. Förordning nr 1975/69, ändrad särskilt genom rådets förordning nr 580/70 av den 26 mars 1970 (EGT nr L 70, s. 30, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) införde, i syfte att minska det överskott på mjölk och mjölkprodukter som då fanns inom gemenskapen, en ordning med bidrag för att uppmuntra slakt av mjölkkor liksom icke-saluförande av mjölk och mjölkprodukter.
3. Vad gäller slaktbidrag fastställde de ovannämnda förordningarna tiden 1 december — 20 december 1969 som den period då ansökningar om slaktbidrag skulle ges in till den behöriga nationella myndigheten, tiden 9 februari — 30 april 1970 som slaktperiod och, med avseende på mjölkkor som kalvade under tiden 1 april — 31 maj 1970, en förlängning med 30 dagar efter kalvningen.
4. Vad gäller icke-saluförandebidrag skulle ansökningarna tas emot av den behöriga nationella myndigheten från och med den 1 december 1969, och den första utbetalningen äga rum inom tre månader efter mottagarens skriftliga åtagande.
5. På grund av den förbättring som konstaterades inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter upphävde rådet genom förordning nr 1290/71 av den 21 juni 1971 (EGT nr L 137, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) den ordning med slaktbidrag och icke-saluförandebidrag som fastställdes i förordning nr 1975/69.
6. Till följd av ikraftträdandet av förordningarna nr 1975/69 och 2195/69 lade den italienska regeringen fram ett lagförslag för parlamentet om de bestämmelser som krävdes för tillämpningen i Italien av ordningen med slaktbidrag och icke-saluförandebidrag.
7. Lag nr 935 av den 26 oktober 1971, om tillämpning av gemenskapens regler inom den zootekniska sektorn och sektorn för mjölkprodukter, som offentliggjordes i Gazzetta ufficiale nr 294 av den 22 november 1971, innehåller endast bestämmelser som bemyndigar regeringen att vidta åtgärder för tillämpningen av utbetalning av slaktbidrag och beviljar finansiella medel endast med avseende på utbetalning av detta bidrag.
8. Svaranden har, utan att gå in på sakfrågan i målet, anfört att fullföljandet av den talan som kommissionen väckt inte längre är berättigat med hänsyn till omständigheterna.
9. Föremålet för en talan, som väcks med stöd av artikel 169, fastställs genom kommissionens motiverade yttrande, och även för den händelse att underlåtenheten har upphört efter den tidsfrist som fastställts enligt artikel 169 andra stycket, är det av intresse att talan fullföljs.
10. Vad gäller underlåtenheten att genomföra bestämmelserna om icke-saluförandebidrag kan svaranden inte under några omständigheter få gehör för sina synpunkter, eftersom svaranden, i syfte att undgå ett rättsligt förfarande, har åberopat ett fullbordat faktum som denna själv givit upphov till.
11. I händelse av både dröjsmål med att uppfylla en skyldighet och en definitiv vägran, kan för övrigt en dom från domstolen med stöd av artiklarna 169 och 171 i fördraget vara av stort intresse, i syfte att fastställa grunderna för det ansvar som en medlemsstat till följd av sin underlåtenhet kan riskera att ådra sig i förhållande till de övriga medlemsstaterna, till gemenskapen eller till enskilda.
12. Den preliminära invändning om rättegångshinder som svaranden framfört skall därför lämnas utan avseende.
13. Det bör undersökas separat, å ena sidan, på vilka villkor svaranden har genomfört bestämmelserna om slaktbidrag och, å andra sidan, dess vägran att genomföra bestämmelserna om icke-saluförandebidrag.
1. Slaktbidrag
14. Rådets och kommissionens förordningar har för genomförandet av ordningen med slaktbidrag fastställt noga angivna tidsfrister.
15. Utöver detta dröjsmål med genomförandet har kommissionen dessutom framfört vissa klagomål om det sätt på vilket Italien genomförde bestämmelserna om den ifrågavarande ordningen.
16. Även om den italienska lagen nr 935 begränsar sig till att fastställa de finansiella bestämmelser som krävs för genomförandet av ordningen med slaktbidrag, liksom till att möjliggöra för regeringen att införa lämpliga administrativa åtgärder i syfte att ge gemenskapsförordningarna effekt, så föreskriver dekretet av den 22 mars 1972 i artikel 1 att bestämmelserna i förordningarna skall anses som införlivade i detta dekret.
17. Genom detta förfarande har den italienska regeringen skapat en oklarhet, både vad gäller de tillämpliga bestämmelsernas rättsliga karaktär och tidpunkten för deras ikraftträdande.
18. Dessutom beaktar de tillämpningsföreskrifter som fastställs i lag nr 935 respektive i dekretet av den 22 mars 1972 inte förlängningen av den frist för slakt som fastställs i förordning nr 580/70, vilket innebär att de italienska jordbruksföretagarna har vilseletts beträffande förlängningen av fristen för slakt av mjölkkor som kalvade mellan den 1 april och den 30 maj 1970.
2. Icke-saluförandebidrag
19. Underlåtenheten att genomföra bestämmelserna i förordningarna nr 1975/69 och 2195/69 om bidrag till icke-saluförande beror på en avsiktlig vägran från de italienska myndigheterna.
20. Enligt artikel 43.2 tredje stycket i fördraget, som är grunden för förordning nr 1975/69, anses förordningar ha antagits av rådet när de villkor som fastställs i den artikeln är uppfyllda.
21. Särskilt när det rör sig om genomförandet av en ekonomisk politik som är avsedd att undanröja överskott av vissa produkter skadar den medlemsstat som underlåter att anta de bestämmelser som det åligger den att göra, inom de fastställda tidsfristerna och samtidigt med de övriga medlemsstaterna, den gemensamt beslutade åtgärdens effektivitet, samtidigt som den medlemsstaten, med hänsyn till den fria rörligheten för varor, skaffar sig en orättmätig fördel på sina partners bekostnad.
22. Vad beträffar svarandens försvar som hänför sig till förberedelsearbetet för förordning nr 1975/69, kan den allmänna räckvidden av de regler som fastställs av de gemensamma institutionerna inte ändras genom reservationer eller invändningar som medlemsstaterna har framfört vid utarbetandet.
23. I detta avseende visar en granskning av de ifrågavarande förordningarna och ändringsbestämmelserna till dessa att gemenskapens lagstiftare genom speciella regler har beaktat Italiens särskilda svårigheter.
24. Genom att fördraget ger medlemsstaterna möjlighet att åtnjuta förmånerna med gemenskapen ålägger det dem också skyldigheten att följa dess regler.
25. Denna underlåtenhet att iaktta den solidaritetsplikt, som medlemsstaterna godtagit i och med sin anslutning till gemenskapen, påverkar själva grundvalarna för gemenskapens rättsordning.
I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört parternas muntliga yttranden, hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 43, 169, 171, 189 och 191 i detta, beaktat protokollet om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol, och beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – med avslag på alla övriga mera omfattande eller motstridiga yrkanden — följande:
1) Italien har, genom att inte vidta de åtgärder som krävs för att inom sitt territorium och inom fastställda tidsfrister möjliggöra en effektiv tilllämpning av ordningen med slaktbidrag för mjölkkor och bidrag för icke-saluförande av mjölk och mjölkprodukter, underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets förordning nr 1975/69 av den 6 oktober 1969 och enligt kommissionens förordning nr 2195/69 av den 4 november 1969.
2) Svaranden skall ersätta rättegångskostnaderna.
1 Rättegångsspråk: italienska.