arrêt Nold
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena A. M. Donner och M. Sørensen samt domarna P. Pescatore (referent), H. Kutscher, C. Ó Dálaigh och A. J. Mackenzie Stuart, generaladvokat: A. Trabucchi, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
Upptagande till sakprövning
Saken
1. Invändningarna om brist på motivering och diskriminering
2. Invändningen om påstådd kränkning av grundläggande rättigheter
Rättegångskostnader
1. Genom talan väckt den 31 januari 1973 har företaget J. Nold, ett kommanditbolag som i Darmstadt driver grossisthandel i kol och byggnadsmaterial — i den sista versionen av sina yrkanden — begärt ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 21 december 1972 om godkännande av nya försäljningsbestämmelser hos Ruhrkohle AG (EGT 1973, nr L 120, s. 14, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) och i andra hand fastställande av detta besluts ogiltighet och icke-tillämplighet i den mån det berör sökanden.
2. Kommissionen har inte invänt mot att talan tas upp till sakprövning.
3. Denna invändning kan inte godtas.
4. Sökanden har inte preciserat vilka av de ogiltighetsgrunder som anges i artikel 33 i EKSG-fördraget som sökanden åberopar mot det omtvistade beslutet.
5. Under alla förhållanden måste en betydande del av sökandens argumentation direkt lämnas utan avseende, i den mån den hänför sig till invändningar som inte gäller bestämmelserna i det beslut från kommissionen mot vilket talan förs, utan sökandens förhållande till intervenienterna.
6. I den mån invändningarna rör kommissionens beslut har sökanden genom sin skriftliga och muntliga argumentation i huvudsak som grund åberopat åsidosättande av väsentliga formföreskifter, åsidosättande av fördraget eller av någon bestämmelse som gäller dess tillämpning.
1. Invändningarna om brist på motivering och diskriminering
7. Genom beslut av den 27 november 1969 har kommissionen med stöd av artikel 66.1 och 66.2 i EKSG-fördraget gett tillstånd till sammanslagning av de flesta gruvbolagen i Ruhrområdet till ett enda bolag, Ruhrkohle AG.
8. Det har gjorts invändning mot kommissionen för att den låtit Ruhrkohle AG godtyckligt fastställa detta krav på ett sådant sätt att sökanden med tanke på omfattningen och arten av dess årliga försäljning blir utestängd från direktleveranser och hänvisad till ställningen som grossist i andra ledet, med de handelsmässiga nackdelar som detta innebär.
9. I motiveringen av sitt beslut har kommissionen framhävt att den var medveten om att införandet av nya försäljningsbestämmelser skulle få till följd att ett antal grossister skulle fråntas möjligheten att köpa direkt från producenten då de inte kunde åta sig de ovan angivna förpliktelserna.
10. Det framgår av de förklaringar som lämnats av kommissionen och av intervenienterna att fastställandet av de ovan angivna kriterierna kan motiveras inte enbart med de tekniska villkoren för gruvdriften utan även genom de särskilda ekonomiska svårigheter som uppstått genom den vikande kolproduktionen.
11. Dessa invändningar kan därför inte godtas.
2. Invändningen om påstådd kränkning av grundläggande rättigheter
12. Sökanden har slutligen gjort gällande att en kränkning av vissa av sökandens grundläggande rättigheter skett genom den omständigheten att de begränsningar som införts genom de nya handelsbestämmelserna som kommissionen godkänt fått till följd, genom att sökanden utestängts från direktleveranser, att företagets lönsamhet och den fria utvecklingen av dess affärsverksamhet skadas till den grad att dess existens är ifrågasatt.
13. Som domstolen redan har bekräftat utgör de grundläggande rättigheterna en del av de allmänna rättsprinciper som domstolen skall säkerställa.
14. Om skydd för äganderätten säkerställs genom alla medlemsstaters grundlagar och om liknande garantier ges för det fria utövandet av handel, arbete och annan förvärvsverksamhet måste de sålunda garanterade rättigheterna långtifrån att betraktas som absoluta rättigheter ses i förhållande till den sociala funktionen hos den egendom och verksamhet som skyddas.
15. De nackdelar som sökanden har gjort gällande är i själva verket en följd av den ekonomiska utvecklingen, och inte av det beslut mot vilket talan förs.
16. Av dessa skäl sammantagna kan den gjorda invändningen inte godtas.
17. Talan skall följaktligen ogillas.
18. I enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
19. Genom ordförandens beslut av den 14 mars 1973 och domstolens beslut av den 21 november 1973 uppsköts avgörandet angående rättegångskostnaderna beträffande begäran om uppskov med verkställigheten av det beslut mot vilket talan förs respektive ansökan om intervention.
20. Genom beslut av den 21 juni 1973 förpliktade domstolen sökanden att ersätta de kostnader som detta datum redovisades av företagen Ruhrkohle AG och Ruhrkohle-Verkauf GmbH i huvudmålet och i interimsförfarandet.
På ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – med avslag på alla övriga mera omfattande eller motstridiga yrkanden – följande:
1 Talan ogillas
2 Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna i målet, inklusive de kostnader som avses i besluten av den 14 mars och den 21 november 1973, och de som utgjort föremål för beslutet av den 21 juni 1973.
1 Rättegångsspråk: tyska.