Domstolens dom av den 24 oktober 1973
I mål 9/73 har Finanzgericht i Baden-Wurttemberg till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena A. M. Donner och M. Sørensen, samt domarna R. Monaco, J. Mertens de Wilmars (referent), P. Pescatore, H. Kutscher, C. Ó Dålaigh och A. J. Mackenzie Stuart, generaladvokat: K. Roemer, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
Analys av systemet med utjämningsbelopp
I — Den första frågan
a) Rättslig grund för förordning nr 974/71
b) Den omtvistade åtgärdens form av förordning
II — Den andra frågan
III — Den tredje frågan
IV — Den fjärde frågan
V — Den femte frågan
Rättegångskostnader
1. Genom beslut av den 8 november 1972, som inkom till domstolens kansli den 19 februari 1973, har Finanzgericht i Baden-Wurttemberg begärt att domstolen skall meddela förhandsavgörande om tolkningen och giltigheten av flera bestämmelser, såväl i rådets förordning nr 974/71 av den 12 maj 1971 om vissa konjunkturpolitiska åtgärder som skall vidtas inom jordbrukssektorn till följd av den tillfälliga utvidgningen av fluktuationsmarginalerna för vissa medlemsstaters valutor (EGT nr L 106, 12.5.1971, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) som i kommissionens förordningar nr 1013/71, 1014/71 (EGT nr L 110, 18.5.1971, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) och 501/72 (EGT nr L 60, 11.3.1972, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), vilka antagits till följd av den förstnämnda förordningen, samt om tolkningen av artiklarna 5 och 107 i EEG-fördraget och av den resolution som antagits av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar den 22 mars 1971 om det gradvisa genomförandet av den ekonomiska och monetära unionen inom gemenskapen (EGT nr C 28, 27.3.1971, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).
2. Sökanden i målet vid den nationella domstolen, som den 15 mars 1972 förde in 7247 kg emmentaler- och gruyéreost från Schweiz till Förbundsrepubliken Tyskland, krävdes med tillämpning av förordning nr 974/71 på ett utjämningsbelopp på 45:50 D-mark per 100 kg, som för produkter enligt nr 0404 i Gemensamma tulltaxan beräknats på grundval av bilagorna till förordning nr 501/72 av den 9 mars 1972, som fastställer de utjämningsbelopp som var tillämpliga vid tidpunkten för den omtvistade importen.
3. Det ständigt ökade tillflödet av utländsk valuta och kortfristigt spekulationskapital under de första månaderna år 1971 och effekterna av detta förhållande i vissa medlemsstater, särskilt i Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna, föranledde rådet att i sin resolution av den 9 maj 1971 (EGT nr C 58, 10.6.1971, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) ge uttryck för sin förståelse för att dessa länder i vissa fall under en begränsad tid kan utvidga de tillåtna fluktuationsmarginalerna för sin valuta i förhållande till dess (aktuella) paritet.
4. Marknadsorganisationen på jordbruksområdet syftar bland annat till att säkerställa en skälig levnadsstandard för jordbruksbefolkningen och att stabilisera marknaderna, särskilt genom ett system med fasta priser, som omfattar fastställande av riktpriser, tröskelpriser och interventionspriser, baserade på fasta växelkurser i de olika medlemsstaterna i förhållande till en beräkningsenhet.
5. Rådet fann därför att de åtgärder som behövde vidtas omgående måste bestå i att man införde ett system med utjämningsbelopp som dessa medlemsstater skulle bemyndigas att ta ut vid import och bevilja vid export i handelsutbytet med såväl övriga medlemsstater som med tredje land och som syftade till att neutralisera effekten av valutaåtgärderna på priserna på de basprodukter, för vilka interventionspriser fastställs, liksom på de jordbruksprodukter vars priser är beroende av interventionspriserna.
6. Enligt artikel 2 i förordning nr 974/71 erhålls dessa utjämningsbelopp genom att man på priset på de jordbruksprodukter för vilka interventionsåtgärder förutses tillämpar en procentsats som svarar mot skillnaden mellan den nationella valutans officiella kurs och dennas faktiska kurs i förhållande till US-dollarn.
7. På grund av den ogynnsamma utvecklingen av valutasituationen, särskilt upphävandet av dollarns konvertibilitet den 15 augusti 1971 och införandet från och med den 23 augusti 1971 av en flytande valuta för den belgisk-luxemburgska ekonomiska unionen, utsträcktes systemet med utjämningsbelopp till att omfatta ett större antal produkter och till import till och export från dessa medlemsstater.
8. Efter de tilldragelser som udöste rättstvisten gjorde rådet genom rådets förordning nr 2746/72 av den 19 december 1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972, s. 148, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) systemet med utjämningsbelopp obligatoriskt och införlivade det i den gemensamma jordbrukspolitiken genom att grunda det på artiklarna 28, 43 och 235 i fördraget.
9. Rådet och kommissionens interventioner bör värderas mot bakgrund av den ovan beskrivna situationen och dess fortsatta utveckling.
I —. Den första frågan
10. Den första frågan går ut på om förordning nr 974/71 är giltig såtillvida som den medger att utjämningsbelopp tas ut vid import från tredje land.
a). Rättslig grund för förordning nr 974/71
11. Denna fråga går i första hand ut på om förordningens giltighet kan påverkas av att den grundar sig på artikel 103 i fördraget, fastän denna bestämmelse inte omfattar den gemensamma jordbrukspolitiken, vilken regleras av de särskilda bestämmelserna i artikel 38-47 i fördraget, eller i vart fall av att artikel 103 bara medger att man vidtar konjunkturpolitiska åtgärder, till vilken kategori de omtvistade åtgärderna inte hör.
12. Enligt artikel 40 i fördraget skall medlemsstaterna senast vid övergångstidens utgång genomföra den gemensamma jordbrukspolitiken, och för att nå de mål som avses i artikel 39 skall de upprätta en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna.
13. Artikel 103 handlar däremot om medlemsstaternas konjunkturpolitik, som dessa skall betrakta som en fråga av gemensamt intresse.
14. Frisläppandet av växelkurserna för de tyska och nederländska valutorna, vilket ansågs nödvändigt för att dämma upp inflödet av spekulationskapital till Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna, satte den gemensamma marknadens enhet på spel och gjorde det nödvändigt att vidta åtgärder för att bevara mekanismerna och målen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
15. Den långa tid som krävs för att genomföra de förfaranden som föreskrivs i artiklarna 40 och 43, kunde dock hota ifrågavarande gemensamma marknadsorganisationer genom att visst okontrollerat handelsutbyte kunde äga rum.
b). Den omtvistade åtgärdens form av förordning
16. Vidare frågas om giltigheten av förordning nr 974/71 kan påverkas av att fördragets artikel 103, särskilt punkt 3, bara medger att de åtgärder som den föreskriver antas i form av direktiv eller beslut, men inte i form av förordningar.
17. Även om medlemsstaterna enligt artikel 103.1 är skyldiga att betrakta sin konjunkturpolitik som en fråga av gemensamt intresse, utesluter inte formuleringen av denna bestämmelse att gemenskapsinstitutionerna å sin sida är behöriga att, utan att det påverkar andra förfaranden i enlighet med fördraget, vidta konjunkturåtgärder inom det egna kompetensområdet.
18. Uttrycket lämpliga åtgärder i artikel 103.2 anger att rådet också när det gäller åtgärdernas form kan välja den form som det i varje enskilt fall anser lämpligast.
II —. Den andra frågan
19. Den andra frågan går ut på om giltigheten av förordning nr 974/71 kan påverkas av att som enda kriterium för att beräkna utjämningsbeloppen används växelkursförhållandet mellan D-marken och US-dollarn.
20. Enligt sista stycket i ingressen till förordning nr 974/71 får de belopp som skall fastställas inte vara högre än vad som är strikt nödvändigt för att utjämna effekterna av valutaåtgärderna.
21. När rådet i en situation i ständig och närmast oförutsägbar utveckling ställdes inför nödvändigheten att vidta åtgärder med omedelbar verkan, vilka omfattade all import och export av ifrågavarande produkter, gjorde det med rätta en samlad värdering av för- och nackdelarna med det system som skulle införas.
22. Ett system med ett vägt medelvärde skulle dessutom på grund av sin schablonmässiga karaktär medföra samma olägenheter som det kritiserade systemet utan att kunna garantera världens huvudexportör av jordbruksprodukter det fullständiga skydd som ansågs nödvändigt.
23. Det är därför inte bevisat att rådet genom att väga fördelarna mot nackdelarna i ett system som knöt utjämningsbeloppen till förhållandet mellan de berörda medlemsstaternas nationella valuta och dollarn, och välja det tillämpade systemet, på ett uppenbart sätt lade på näringsidkarna avgifter som inte stod i proportion till de syften man ville uppnå.
III —. Den tredje frågan
24. Den tredje frågan går ut på om giltigheten av förordning nr 974/71 och de förordningar som antagits för dess tillämpning kan påverkas av att det omtvistade utjämningsbeloppet tillsammans med importavgiften överstiger de bundna tullsatser inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), nedan kallat GATT-avtalet som återfinns under tulltaxenr 0404.
25. De tullar som läggs på import av emmentaler och gruyère (tulltaxenr 0404 AI a ur 2) har genom en tullkoncession till följd av ett avtal mellan gemenskapen och Schweiz (EGT nr L 257, 13.10.1969, s. 3, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) bundits vid en sats på 7,5 beräkningsenheter per 100 kg, och denna tullsats återfinns under rubriken konventionella tullsatser i bilaga II till den gemensamma tulltaxa som gällde vid tiden för den omtvistade importen (rådets förordning nr 950/68 av den 28.6.1968, ändrad genom rådets förordning nr 1/72 av den 20.12.1971 — EGT nr L 72, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).
26. Det bestrids inte att utjämningsbeloppet tillsammans med importavgiften på samma varor överstiger den bundna satsen om 7,5 beräkningsenheter per 100 kg.
27. Enligt artikel 177 i fördraget kan giltigheten av de rättsakter som antagits av institutionerna bara bedömas med hänsyn till en folkrättslig bestämmelse om denna bestämmelse är bindande för gemenskapen och ger enskilda rätt att åberopa den inför domstol.
28. Den tullkoncession det är frågan om binder gemenskapen i den omfattning som föreskrivs i artikel II i GATT-avtalet.
29. Detta avtal, som enligt ingressen grundas på principen om förhandlingar som vilar på ömsesidighet och gemensam nytta, kännetecknas av en stor smidighet i bestämmelserna, särskilt de bestämmelser som rör möjligheter till avvikelse, åtgärder som kan vidtas i utomordentligt svåra situationer och lösande av tvister mellan de avtalsslutande parterna.
30. Dessa exempel visar med all tydlighet att artikel II i GATT-avtalet i ett sådant sammanhang inte är av den art att den ger enskilda i gemenskapen rätt att åberopa den inför domstol.
31. Den omständigheten att vissa tulltaxenummer har varit föremål för bilaterala överenskommelser som ingåtts i enlighet med artikel XXVIII i GATT-avtalet för att ändra eller dra in tidigare tullkoncessioner, ändrar inte karaktären på de förpliktelser i detta avseende som gemenskapen påtagit sig.
32. Denna bundna tullsats har emellertid tagits med under rubriken konventionella tullsatser i den gemensamma tulltaxan.
33. Även om utjämningsbeloppen verkar avskärmande på marknaden har de i det här fallet en korrigerande verkan på instabila valutors kursfluktuationer, vilka i ett system med gemensam organisation av marknaderna för jordbruksprodukter, baserat på gemensamma priser, kunde förorsaka störningar i handelsutbytet med dessa produkter.
34. Svaret på den tredje frågan blir följaktligen att det vid prövningen av denna inte har framkommit några faktorer som kan påverka giltigheten av förordning nr 974/71 eller av förordningarna nr 1013/71, 1014/71 och 501/72 med anledning av att de omtvistade utjämningsbeloppen tillsammans med importavgiften överstiger den maximala tullsats för tulltaxenr 0404 som bundits inom ramen för GATT-avtalet.
IV —. Den fjärde frågan
35. Den fjärde frågan går ut på om tillståndet att uppbära utjämningsbelopp, i enlighet med artikel 8.2 i förordning nr 974/71 hade upphört att gälla den 15 mars 1972, vilket var dagen för den omtvistade importen.
36. I artikel 8 i förordning nr 974/71 fastställs att den upphör att gälla i det ögonblick då alla berörda medlemsstater på nytt tillämpar de internationella bestämmelserna om växelkursernas fluktuationsmarginaler runt den officiella pariteten.
37. Avtalen av den 18 december 1971 uppfyllde inte dessa fortsättningar.
V —. Den femte frågan
38. Den femte frågan går ut på om artiklarna 5 och 107 i fördraget och den resolution som antogs av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar den 22 mars 1971 om det gradvisa genomförandet av den ekonomiska och monetära unionen skall tolkas som ett förbud för medlemsstaterna vid tidpunkten för den omstridda importen att släppa sina växelkurser fria, dvs. låta sin valuta flyta fritt.
39. Ett av fördragets viktigaste mål är att skapa ett enat ekonomiskt område, utan inre hinder, inom vilket tullunionen och den ekonomiska unionen gradvis skall förverkligas.
40. Inte heller rådets resolution av den 22 mars 1971, som huvudsakligen ger uttryck för den politiska viljan hos rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar att införa en ekonomisk och monetär union under de tio följande åren efter den 1 januari 1971, kan på grund av sitt innehåll skapa rättsverkningar som de enskilda skulle kunna åberopa inför domstol.
41. De kostnader som har förorsakats Förbundsrepubliken Tyskland och Europeiska gemenskapernas råd och kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.
I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört de muntliga yttrandena från motparten i målet vid den nationella domstolen, regeringen i Förbundsrepubliken Tyskland, Europeiska gemenskapernas råd och kommission, hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 3, 5, 38-47, 103, 107 och 177 i detta, beaktat Allmänna tull- och handelsavtalet, särskilt artiklarna II och XXVIII i detta, beaktat det avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz som ingicks den 7 oktober 1969, beaktat rådets förordningar nr 804/68 av den 27 juni 1968, 823/68 av den 28 juni 1968, 974/71 av den 12 maj 1971, 1/72 av den 20 december 1971 och 2746/72 av den 19 december 1972, beaktat kommissionens förordningar nr 1013/71 och 1014/71 av den 18 maj 1971 och 501/72 av den 9 mars 1972, beaktat rådets resolution av den 9 maj 1971, beaktat den resolution som rådet och företrädarna från medlemsstaternas regeringar antog den 22 mars 1971, beaktat protokollet om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol, särskilt artikel 20 i detta, beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – angående de frågor som genom beslut av den 8 november 1972 förts vidare av Finanzgericht i Baden-Württemberg – följande dom:
1) Vid prövningen av de frågor som ställts har det inte framkommit något som kan påverka giltigheten av rådets förordning nr 974/71 eller av kommissionens förordningar nr 1013/71,1014/71 och 501/72 om fastställande av de utjämningsbelopp som var tillämpliga vid den tidpunkt som de ställda frågorna avser.
2) Varken artiklarna 5 och 107 i fördraget eller den resolution som rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar antog den 22 mars 1971 om det gradvisa genomförandet av den ekonomiska och monetära unionen kan tolkas som om de i sig själva innebar ett förbud för medlemsstaterna att ändra sina valutors paritet på annat sätt än genom att upprätta en ny fast paritet som kan åberopas av de enskilda inför nationell domstol.
1 Rättegängsspräk: tyska.