Domstolens dom av den 12 februari 1974
I mål 152/73 har Bundesarbeitsgericht till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena A. M. Donner och M. Sørensen samt domarna R. Monaco, J. Mertens de Wilmars, P. Pescatore (referent), H. Kutscher, C. Ó Dålaigh och A. J. Mackenzie Stuart, generaladvokat: H. Mayras, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
Den första frågan
Den andra frågan
Den tredje frågan
Rättegångskostnader
1. Genom ett beslut av den 28 mars 1973, som kom in till EG-domstolens kansli den 20 juli 1973, har Bundesarbeitsgericht i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt tre frågor om tolkningen av artikel 48.4 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och av artikel 7.1 och 7.4 i rådets förordning nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT 1968, nr L 257, s. 2).
2. Den första frågan avser att klargöra huruvida arbetstagare som är anställda i offentlig tjänst i en medlemsstat - i detta fall vid postverket - inom ramen för ett privaträttsligt anställningsavtal enligt det undantag som föreskrivs i artikel 48.4 i EEG-fördraget kan förvägras förmånen av den bestämmelse om icke-diskriminering som fastställs i artikel 7.1 och 7.4 i förordning nr 1612/68.
3. Artikel 48 i fördraget säkerställer arbetstagarnas fria rörlighet inom gemenskapen och i artikel 48.2 föreskrivs därför att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.
4. Med hänsyn till att principerna om fri rörlighet och lika behandling av arbetstagare inom gemenskapen är grundläggande i fördragets system, får de undantag som tillåts genom artikel 48.4 inte ha en sådan räckvidd att de överskrider syftet med denna undantagsklausuls införande.
5. En prövning bör även göras av huruvida räckvidden av det undantag som föreskrivs i artikel 48.4 kan fastställas i förhållande till karaktären av rättsförhållandet mellan arbetstagaren och den förvaltning vid vilken han är anställd.
6. Denna fråga skall därför besvaras på följande sätt. Artikel 48.4 i fördraget skall tolkas på så sätt att det undantag som föreskrivs där endast avser tillträdet till anställning i offentlig tjänst och att karaktären av rättsförhållandet mellan arbetstagaren och förvaltningen inte har någon betydelse i detta sammanhang.
7. Den andra frågan avser att klargöra huruvida artikel 7.1 och 7.4 i förordning nr 1612/68 skall tolkas på så sätt att en separationsersättning som utbetalas som lönetillägg omfattas av begreppet anställnings- och arbetsvillkor.
8. Artikel 7 i förordning nr 1612/68 har till syfte att säkerställa lika behandling av arbetstagare som är medborgare i medlemsstaterna i fråga om alla i lag föreskrivna eller avtalsenliga bestämmelser avseende deras situation, särskilt deras ekonomiska rättigheter.
9. Denna fråga skall därför besvaras på följande sätt. Artikel 7.1 och 7.4 i förordning nr 1612/68 skall tolkas på så sätt att en separationsersättning som utbetalas som lönetillägg omfattas av begreppet anställnings- och arbetsvillkor , utan att det föreligger skäl att skilja mellan om utbetalningen sker som en frivillig prestation eller i kraft av en i lag fastställd eller avtalsenlig skyldighet.
10. Den tredje frågan avser att klargöra huruvida artikel 7.1 och 7.4 i förordning nr 1612/68 skall tolkas på så sätt att den förbjuder all diskriminering som grundar sig på inte endast det faktum att arbetstagaren är medborgare i en annan medlemsstat, utan även på att han har sitt hemvist i en av dessa stater.
11. Bestämmelserna om lika behandling i såväl fördraget som i artikel 7 i förordning nr 1612/68 förbjuder inte endast öppen diskriminering på grundval av nationalitet, utan även varje form av dold diskriminering, som genom tillämpning av andra kriterier, faktiskt leder till samma resultat.
12. Detta är dock inte fallet i fråga om en separationsersättning där villkoren för beviljande och formerna för utbetalning tar hänsyn till objektiva skillnader i arbetstagarnas situation, beroende på om de vid tidpunkten för en bestämd anställnings början har sitt hemvist inom det nationella territoriet eller i utlandet.
13. Frågan bör därför besvaras på följande sätt. Hänsyn till att en arbetstagare har sitt hemvist i en annan medlemsstat som kriterium för tilldelning av en separationsersättning kan allt efter omständigheterna utgöra en diskriminering som är förbjuden enligt artikel 7.1 och 7.4 i förordning nr 1612/68.
14. De kostnader som har förorsakats den tyska förbundsregeringen, den italienska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.
15. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid Bundesarbeitsgericht utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört de muntliga yttrandena från den tyska förbundsregeringen, den italienska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 48 och 177 i detta, beaktat rådets förordning nr 1612/68 av den 16 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, beaktat protokollet om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol, särskilt artikel 20 i detta, och beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – angående de frågor som genom beslut av den 28 mars 1973 förts vidare av Bundesarbeitsgericht (fjärde avdelningen) - följande dom:
1) Artikel 48.4 i fördraget skall tolkas på så sätt att det undantag som föreskrivs där endast avser tillträdet till anställning i offentlig tjänst. Karaktären av rättsförhållandet mellan arbetstagaren och förvaltningen har inte någon betydelse i detta sammanhang.
2) Artikel 7.1 och 7.4 i förordning nr 1612/68 skall tolkas på så sätt att en separationsersättning som utbetalas som lönetillägg omfattas av begreppet anställnings- och arbetsvillkor, utan att det föreligger skäl att skilja mellan om utbetalningen sker som en frivillig prestation eller i kraft av en i lag fastställd eller avtalsenlig skyldighet.
3) Hänsyn till att en arbetstagare har sitt hemvist i en annan medlemsstat som kriterium för tilldelning av en separationsersättning kan allt efter omständigheterna utgöra en diskriminering som är förbjuden enligt artikel 7.1 och 7.4 i förordning nr 1612/68. Detta är dock inte fallet om ett system för sådan ersättning tar hänsyn till objektiva skillnader i arbetstagarnas situation, beroende på om de vid tidpunkten för anställningens början har sitt hemvist inom det nationella territoriet eller i utlandet.
1 Rättegångsspråk: tyska.