Domstolens dom av den 22 januari 1976

I mål 60/75 har Pretore di Bovino till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i tvisten mellan

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena R. Monaco och H. Kutscher samt domarna A. M. Donner, J. Mertens de Wilmars, M. Sørensen och Mackenzie Stuart, generaladvokat: G. Reischl, justitiesekreterare: A. Van Houtte,

meddelar följande

dom

DOMSKÄL

Rättegångskostnader

1. Genom beslut av den 2 maj 1975, som inkom till domstolen den 7 juli 1975, har Pretore di Bovino enligt artikel 177 i EEG-fördraget ställt frågor om tolkningen av rådets förordning nr 120/67 av den 13 juni 1967 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (EGT s. 2269).

2. Syftet med denna åtgärd, som vidtogs inom ramen för den italienska regeringens inflationsbekämpande politik, var att tillgodose pastaindustrins behov till priser som säkerställde produktionens lönsamhet trots de maximipriser som fastställts för de färdiga produkterna i parti- och detaljhandelsledet.

3. Den nationella domstolens två första frågor går huvudsakligen ut på om det är förenligt med den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål att en medlemsstat köper upp durumvete på världsmarknaden och sedan säljer det till priser som ligger under inköpspriset, och även under interventionspriset.

4. Dessa frågor har ställts med anledning av statens icke tvingande intervention på spannmålsmarknaden, vars syfte inte var att direkt påverka prisbildningen på den marknaden, utan att bromsa prisstegringen i konsumtionsledet för vissa födoämnen som är framställda av durumvete.

5. En sådan intervention på jordbruksmarknaden av en medlemsstat är förenlig med den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål endast om den inte äventyrar denna organisations målsättning eller funktion.

6. Detta förhållande innebär emellertid inte att en producent kan hävda att han lidit skada, om han har sålt sina varor till ett pris som överstiger riktpriset, och således har uppnått de fördelar som eftersträvas genom förordningen.

7. Syftet med denna förordning är alltså inte att garantera berörda parter rätten att dra nytta av konjunktursvängningarna när världsmarknadens prisnivå ligger högre än den nivå som anses önskvärd för att den gemensamma marknadsorganisationens mål skall kunna förverkligas.

8. Det ankommer på den nationella domstolen att, med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall, fastställa om den enskilde producenten har lidit en sådan skada.

9. Om en sådan skada har uppstått i strid med gemenskapsrätten, åligger det staten att gentemot den förfördelade parten bära konsekvenserna av detta, inom ramen för nationella rättsregler om statens ansvar.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN — angående de frågor som genom beslut av den 2 maj förts vidare av Pretore di Bovino — följande dom:

a) Att en medlemsstat köper upp durumvete på världsmarknaden och sedan säljer det på gemenskapsmarknaden till ett pris som ligger under riktpriset är oförenligt med den gemensamma marknadsorganisationen.

b) En enskild producent kan med stöd av gemenskapsbestämmelserna kräva att det inte läggs några hinder i vägen för att han skall få ut ett pris som ligger nära riktpriset och som i varje fall inte ligger under interventionspriset.

c) Om en enskild producent lidit skada genom att medlemsstaten intervenerat i strid med gemenskapsrätten, åligger det staten att gentemot den förfördelade parten bära konsekvenserna av detta, inom ramen för nationella rättsregler om statens ansvar.

1 Rättegångsspråk: italienska.