Domstolens dom av den 26 februari 1976

I mål 65/75 har Pretura di Padova till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det brottmål som pågår vid den nationella domstolen mot

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena H. Kutscher och A. O'Keeffe samt domarna A. M. Donner, J. Mertens de Wilmars, M. Sarensen och A. J. Mackenzie Staart, generaladvokat: G. Reischl, justitiesekreterare: A. Van Houtte,

meddelar följande

dom

DOMSKÄL

Den första frågan

Den andra frågan

Den tredje frågan

Rättegångskostnader

1. Genom beslut av den 11 juli 1975, som inkom till domstolens kansli den 22 juli 1975, har Pretura di Padova i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt tre frågor om tolkningen av artikel 30 i fördraget och bestämmelserna i rådets förordning nr 1009/67 av den 18 december 1967 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT nr L 308, s. 1), särskilt artikel 35 i denna.

2. I förordning nr 39/1974 anges de komponenter som ingår i de högsta tillåtna konsumentpriserna för såväl inhemskt som importerat socker och som fastställts i CIP: s förordning nr 28/1974 av den 28 juni 1974 (Gazzetta ufficiale nr 171 av den 2 juli 1974), däribland maximipris fritt fabrik, maximipris fritt grosshandelslager och maximiersättning för gross- och detaljhandelns distribution.

3. Den första frågan går ut på att domstolen skall ta ställning till om den gemensamma organisationen av marknaden för socker enligt förordning nr 1009/67 med hänsyn till det prissystem som där fastställts hindrar den enskilda medlemsstaten att ensidigt införa ett maximiförsäljningspris.

4. Förordning nr 1009/67, som antagits inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, har till syfte att upprätta en gemensam organisation av marknaden i enlighet med artikel 40 i EEG-fördraget.

5. Domstolen har redan i annat sammanhang (dom av den 23 januari 1975, Galli, mål 31/74, Rec. s. 47) beträffande nationella regler om prisstopp på andra produkter i produktions- och grossistledet fastställt följande: Inom de områden som omfattas av en gemensam marknadsorganisation, särskilt när denna organisation grundar sig på ett gemensamt prissystem, får medlemsstaterna inte längre genom att ensidigt anta nationella bestämmelser ingripa i den gemensamma marknadens prisbildningsmekanism, varför ett nationellt system som genom prisstopp … medför en ändring av den prisbildning som är fastställd inom ramen för den gemensamma marknadsorganisationen är oförenlig med gemenskapsbestämmelserna.

6. Vad gäller frågan om nationella myndigheters fastställande av priser är förenligt med gemenskapsbestämmelserna är det svårt att göra någon skarp skillnad mellan maximipriser för konsumenter och maximipriser i tidigare försäljningsled, vilket dels beror på att de prisbestämmelser som gäller vid försäljning till konsumenten kan påverka prisbildningen i tidigare försäljningsled, dels på att de priser inom sockersektorn som föreskrivs i gemenskapsbestämmelserna inte avser konkreta försäljningar till handlare, industriella användare eller konsumenter.

7. För att kunna ange för den nationella domstolen under vilka omständigheter en sådan oförenlighet kan föreligga bör systemet granskas närmare.

8. Enligt artikel 2.1 i förordning nr 1009/67 skall för det område inom gemenskapen som uppvisar det största överskottet - dvs. inom vissa departement i Nordfrankrike - ett riktpris varje år fastställas för vitsocker … fritt fabrik ….

9. Under den här aktuella perioden låg det härledda interventionspriset för Italiens del över riktpriset, varför prövningen av den fråga som den nationella domstolen väckt kan begränsas till att avse just en sådan situation.

10. Gemenskapsbestämmelserna syftar i detta fall till att så långt som möjligt säkerställa att sockerproducenterna, vid försäljning inom ett område för vilket ett härlett interventionspris har fastställts, kan erhålla ett pris fritt fabrik som åtminstone motsvarar detta pris.

11. I varje enskilt fall är det den nationella domstolens sak att särskilt mot bakgrund av ovanstående synpunkter avgöra om de maximipriser som den har att ta ställning till, har en sådan verkan att de är oförenliga med gemenskapsbestämmelserna för socker.

12. Den andra frågan går ut på om artikel 30 i EEG-fördraget och artikel 35 i förordning nr 1009/67, särskilt förbudet mot att tillämpa åtgärder som har en motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner vid handeln inom gemenskapen, under alla omständigheter hindrar fastställandet av maximipriser som gäller endast inom en enskild medlemsstats territorium.

13. Enligt artikel 30 i fördraget är alla åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner förbjudna i handeln mellan medlemsstaterna, och detta förbud upprepas i artikel 35 i förordning nr 1009/67 beträffande marknaden för socker.

14. Det är den nationella domstolens sak att avgöra om det förhåller sig så i det nu aktuella fallet.

15. Den tredje frågan går ut på att domstolen skall uttala sig om huruvida de åberopade bestämmelserna i förordning nr 1009/67 skapar personliga rättigheter för näringsidkarna som det åligger de nationella domstolarna att skydda, så att en nationell reglering av maximipriserna, i den mån den är oförenlig med ovan angivna bestämmelser, inte är tillämplig på dessa näringsidkare.

16. Enligt artikel 189 andra stycket i fördraget skall en förordning ha allmän giltighet och vara direkt tillämplig i varje medlemsstat.

17. De kostnader som har förorsakats Europeiska gemenskapernas kommission, Europeiska gemenskapernas råd samt de brittiska och italienska regeringarna, som har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN - angående de frågor som genom beslut av den 11 juli 1975 förts vidare av Pretura di Padova - följande dom:

1) En medlemsstats ensidiga fastställande av maximiförsäljningspriser för socker, oberoende av i vilket försäljningsled, är oförenligt med förordning nr 1009/67 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker, i den mån det äventyrar denna organisations syften och funktion, särskilt dess system för prisbildning.

2) Ett maximipris utgör, åtminstone i den mån det tillämpas på importerade produkter, en åtgärd med en motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion, i synnerhet om detta pris fastställs på en så låg nivå, att de näringsidkare som önskar importera den berörda produkten till medlemsstaten i fråga - med tanke på den allmänna situationen för importerade produkter i jämförelse med inhemska - inte kan göra detta utan förlust.

3) De bestämmelser i förordning nr 1009/67 som den nationella domstolen åberopat har omedelbara verkningar och är alltså ägnade att ge upphov till rättigheter för de enskilda som det åligger de nationella domstolarna att skydda.

1 Rättegängsspräk: italienska.