Domstolens Dom av den 14 december 1976
I mål 25/76 har Bundesgerichtshof (federal domstol) till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 1 i protokollet av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden H. Kutscher, avdelningsordförandena A. M. Donner och P. Pescatore samt domarna J. Mertens de Wilmars, M. Sørensen, A. J. Mackenzie Stuart och A. 0'Keeffe, generaladvokat: F. Capotorti, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
Allmänt om tolkningen av artikel 17 i konventionen
Frågorna som ställts av Bundesgerichtshof
Rättegångskostnader
1. Genom beslut av den 18 februari 1976, som inkom till domstolens kansli den 11 mars 1976, har Bundesgerichtshof i enlighet med protokollet av den 3 juni 1971 om tolkningen av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (nedan kallad konventionen), ställt frågor till domstolen om tolkningen av artikel 17 i konventionen.
2. Det framgår av beslutet om hänskjutande att tvisten, som genom överklagande förts till Bundesgerichtshof, på detta stadium avser frågan om Landgericht Hamburg är behörig att avgöra en talan som väckts av ett handelsföretag som är etablerat inom den domstolens behörighetsområde mot ett handelsbolag med säte i Bryssel. Talan gäller restbetalning för ett parti mattor som det belgiska företaget köpt i Hamburg.
3. Sedan köparen kommit i dröjsmål med betalning av återstoden av priset, väckte säljaren talan vid Landgericht Hamburg, vilken genom tredskodom av den 16 maj 1973 dömde köparen att betala återstoden av priset plus dröjsmålsränta.
4. Domen av Hanseatisches Oberlandesgericht har köparen överklagat till Bundesgerichtshof.
5. I artikel 17 första stycket i konventionen föreskrivs följande: Om parterna, genom ett skriftligt avtal eller ett muntligt avtal som skriftligen bekräftats, träffat avtal om att en domstol eller domstolarna i en konventionsstat skall vara behöriga att avgöra en redan uppkommen tvist eller framtida tvister i anledning av ett bestämt rättsförhållande, och minst en av parterna har hemvist i en konventionsstat, skall endast den domstolen eller domstolarna i den staten vara behöriga.
6. Tolkningen av under vilka förutsättningar denna bestämmelse är tillämplig måste ske med hänsyn till verkan av ett avtal om domstols behörighet. Ett sådant avtal utesluter såväl den behörighet som följer av den allmänna principen i artikel 2 som den särskilda behörighet som följer av artiklarna 5 och 6 i konventionen.
7. Den första frågan går ut på om villkoren i artikel 17 i konventionen är uppfyllda, när en säljare vid det muntliga ingåendet av ett köpeavtal har hänvisat till att han vill ingå avtalet enligt sina allmänna försäljningsvillkor och när han därefter skriftligen har bekräftat det ingångna avtalet gentemot köparen och till bekräftelsen fogat sina allmänna försäljningsvillkor, som innehåller en prorogationsklausul.
8. Det följer av de ovanstående allmänna övervägandena att det inte kan antas att en av parterna avstår från den fördel som konventionens regler om domstols behörighet ger.
9. Den andra frågan går ut på om artikel 17 i konventionen skall tillämpas när - vid en affär mellan näringsidkare - säljaren efter det muntliga ingåendet av avtalet, skriftligen gentemot köparen har bekräftat att ingåendet skett enligt säljarens allmänna försäljningsvillkor och till denna skrivelse fogat lydelsen av sina allmänna villkor, vilka innehåller en prorogationsklausul, samt när köparen inte invänt mot denna skriftliga bekräftelse.
10. Det framgår av en jämförelse mellan lydelsen av de två frågorna och de förklaringar som lämnats under förfarandets gång att den andra frågan avser det fall då en försäljning ägt rum utan någon hänvisning till allmänna försäljningsvillkor.
11. Av det anförda framgår att en ensidig, skriftlig förklaring av de slag som här föreligger inte i något av de av Bundesgerichtshof angivna fallen räcker till för att grunda ett prorogationsavtal.
12. De båda frågorna kan alltså besvaras tillsammans på följande sätt. Om ett avtal har ingåtts muntligen är formkraven i artikel 17 första stycket uppfyllda endast om säljarens skriftliga bekräftelse med underrättelse om hans allmänna försäljningsvillkor skriftligen har accepterats av köparen.
13. De kostnader som har förorsakats Europeiska gemenskapernas kommission, som inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN angående de frågor som genom beslut av den 18 februari 1976 förts vidare av Bundesgerichtshof - följande dom:
1 Rättegångsspråk: tyska.