Domstolens dom av den 29 mars 1979
DOMSTOLEN sammansatt av H. Kutscher, ordförande, J. Mertens de Wilmars och Mackenzie Stuart, avdelningsordförande, A.M. Donner, P. Pescatore, M. Sørensen, A. O'Keeffe, G. Bosco samt A. Touffait, domare, generaladvokat: J.-P. Warner, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
Upptagande till sakprövning
Saken
Rättegångskostnader
1. Genom en ansökan av den 19 september 1977, som inkom till domstolens kansli den 20 september 1977, har sökandena NTN Toyo Bearing Company, Ltd. (nedan kallat NTN), NTN Bearings – GKN Ltd., NTN Wälzlager (Europa) GmbH och NTN Sidag (nedan kallade dotterbolagen) vid domstolen väckt talan mot rådet enligt artikel 173 i fördraget. Talan avser ogiltigförklaring av artikel 3 i rådets förordning nr 1778/77 av den 26 juli 1977 om införande av en antidumpningstull på kullager och koniska rullager med ursprung i Japan, i den utsträckning som artikeln berör sökandena.
2. Genom en ansökan av den 5 oktober 1977 har Federation of European Bearing Manufacturers' Associations (FEBMA) begärt att få intervenera till stöd för yrkandena från rådet, som är svarande. Ansökan beviljades av domstolen genom ett beslut av den 26 oktober 1977.
3. I början av år 1977 inledde kommissionen, enligt artikel 10 i rådets förordning nr 459/68 av den 5 april 1968 om skydd mot dumpning eller bidrag eller subventioner från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT nr L 93, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), en undersökning för att avgöra om det var nödvändigt att vidta skyddsåtgärder mot dumpning av kullager och koniska rullager från de japanska producenternas sida.
4. Enligt artikel 10 jämförd med artikel 15 i ovan angivna förordning nr 459/68 införde kommissionen genom förordning nr 261/77 av den 4 februari 1977 (EGT nr L 34, s. 10, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) en preliminär antidumpningstull på 20 %, i fråga om två producenter dock endast på 10 %, på kullager, koniska rullager och delar därav med ursprung i Japan. Denna preliminära tull förlängdes genom rådets förordning nr 944/77 av den 3 maj 1977 (EGT nr L 112, s. 1 fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) enligt artikel 16 i grundförordningen nr 459/68.
5. Under det förfarande som inleddes av kommissionen åtog sig de fyra största japanska producenterna, däribland NTN, frivilligt i enlighet med artikel 14.2 i förordning nr 459/68 att ändra sina priser i syfte att undanröja dumpningsmarginalen. Dessa åtaganden gjordes skriftligen den 20 juni 1977 och innebar att exportpriserna höjdes med 20 %.
6. Genom rådets förordning nr 1778/77 av den 26 juli 1977 infördes därefter, i enlighet med artikel 17 i förordning nr 459/68, en slutgiltig antidumpningstull på 15 % för produkterna i fråga, men uppsköts tillämpningen av denna tull. I förordningens artikel 3, som talan i detta mål riktar sig mot, föreskrivs i fråga om de produkter som exporteras av de fyra största japanska producenterna en slutgiltig uppbörd av de belopp för vilka säkerhet ställts genom den preliminära antidumpningstull som fastställts i förordningarna nr 261/77 och 944/77.
7. Rådet har gjort invändning om rättegångshinder med hänvisning till att den omtvistade artikeln ingår i en förordning och att sökandena därför inte har befogenhet att kräva att artikeln ogiltigförklaras enligt artikel 173 andra stycket i fördraget.
8. Sökandena har invänt att den omtvistade artikeln, som visserligen är avfattad i abstrakta ordalag, i själva verket avser endast den första sökanden och tre andra japanska företag som producerar de ifrågavarande produkterna (nedan kallade de största producenterna) samt deras dotterbolag i gemenskapen.
9. Före bedömningen av om talan kan tas upp till sakprövning bör det konstateras att NTN och dess dotterbolag är tillräckligt närstående för att kommissionen vid sin undersökning av omständigheterna skulle anse att de särskilda bestämmelserna i artikel 3.3 i grandförordningen nr 459/68 borde tillämpas på dem såvitt avser exportpriserna.
10. Förordning nr 1778/77 innehåller huvudsakligen följande tre bestämmelser:
11. Artikel 3 utgör ett kollektivt beslut som berör namngivna adressater.
12. Importörerna berörs följaktligen direkt och personligen av artikel 3 i förordning nr 1778/77. Den talan som väckts av dotterbolagen i deras egenskap av importörer av NTN:s produkter kan alltså tas upp till sakprövning.
13. Sökandena har grundat sin talan mot artikel 3 i förordning nr 1778/77, bland andra klagomål mot den artikeln, på att det enligt förordning nr 459/68 inte är tillåtet att samtidigt införa en slutgiltig antidumpningstull och godta åtaganden av de berörda producenterna att ändra sina priser.
14. Rådet och intervenienten har genmält att den omtvistade förordningen inte baseras endast på grundförordningen utan även på artikel 113 i fördraget. Den sistnämnda artikeln, som ger rådet befogenhet att vidta handelspolitiska skyddsåtgärder vid dumpning, ger enligt rådet och intervenienten rådet möjlighet att oberoende av bestämmelserna i förordning nr 459/68 anta en ad hoc-förordning.
15. Artikel 14.1 i grundförordningen nr 459/68, ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2011/73 av den 24 juli 1973 (EGT nr L 206, s. 3 fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), föreskriver att Om det står klart att… skyddsåtgärder inte är nödvändiga… är förfarandet avslutat. Därefter föreskrivs i artikel 14.2 följande:
16. Om däremot förfarandet för undersökning av omständigheterna fortsätter föreskriver artikel 17 i samma förordning följande:
17. Mot bakgrund av dessa bestämmelser är det inte tillåtet att ett och samma antidumpningsförfarande avslutas både med att kommissionen godtar ett åtagande av exportören eller exportörerna att ändra sina priser och med att rådet på förslag av kommissionen inför en slutgiltig antidumpningstull.
18. Argumentet att åtagandet i förevarande fall gjordes först efter det att omständigheterna undersökts kan inte accepteras, eftersom undersökningen av omständigheterna avslutas först när kommissionen förelägger rådet sina förslag. Det är emellertid ostridigt att åtagandet gjordes den 20 juni 1977 före sammanträdet den 21 juni 1977 i den rådgivande kommitté som behandlas i artikel 12.2 i förordning nr 459/68.
19. Tvärtom framgår det av ordalydelsen i ovannämnda artikel 14 att åtagandet av exportören att ändra sina priser medför att förfarandet avslutas, så att en tillämpning av artikel 17 i förordning nr 459/68 är utesluten.
20. En sådan kombination av åtgärder, vilka till sin karaktär är motstridande, skulle vara oförenlig med grundförordningens system.
21. Argumentet att förordning nr 1778/77 är en åtgärd sui generis som grundar sig direkt på artikel 113 i fördraget och som inte är underkastad bestämmelserna i förordning nr 459/68, innebär att man förbiser att hela det ifrågavarande förfarandet ägde rum inom ramen för bestämmelserna i sistnämnda förordning.
22. Sökandens invändning är alltså välgrundad, och följaktligen är även den mot artikel 3 riktade talan välgrundad.
23. Om nämligen de av de fyra största japanska producenterna gjorda åtagandena hade till följd att förfarandet enligt artikel 14 i grundförordningen måste avslutas, följer därav att det inte fanns något utrymme att tillämpa artikel 17, som bemyndigar rådet att avgöra om de belopp för vilka säkerhet ställts genom en preliminär tull skall uppbäras.
24. Härav följer särskilt att kommissionen endast kan föreslå att det beslutas om uppbörd av de belopp för vilka säkerhet ställts, om kommissionen föreslårett ingripande från gemenskapens sida, dvs. införandet av en slutgiltig antidumpningstull.
25. Enligt artikel 19.3 i grandförordningen kan nämligen en preliminär antidumpningstull endast uppbäras i den mån som en dumpningsmarginal och en väsentlig skada har konstaterats.
26. Eftersom artikel 4 i förordning nr 1778/77 endast reglerar ikraftträdandet av de föregående bestämmelserna, är det inget som hindrar att den i sin helhet förklaras ogiltig.
27. Av det föregående liksom av vad sökandena anfört i de parallella målen 118/77, 119/77, 120/77 och 121/77 följer att förordning nr 1778/77 är rättsstridig och att sökandenas talan alltså är välgrundad.
28. Sökandena har vunnit målet.
29. Rådet skall därför förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna vid det interimistiska förfarandet och vid förfarandet i huvudsaken, med undantag för de kostnader som FEBMA:s intervention orsakat.
30. Rådet skall också ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för företaget Nippon Seiko och dess dotterföretag på grund av deras intervention under det interimistiska förfarandet.
31. Slutligen skall intervenienten FEBMA bära sina rättegångskostnader, liksom de rättegångskostnader som dess intervention orsakat sökandena.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN följande:
1) Artikel 3 i förordning (EEG) nr 1778/77 förklaras ogiltig.
2) Rådet skall ersätta rättegångskostnaderna vid det interimistiska förfarandet och vid förfarandet i huvudsaken, med undantag för de kostnader som orsakats av interventionen.
3) Rådet skall också ersätta de rättegångskostnader som orsakats till följd av interventionen av Nippon Seiko m.fl. under det interimistiska förfarandet.
4) Intervenienten FEBMA skall bära sina rättegångskostnader, liksom de rättegångskostnader som dess intervention orsakat sökandena.
1 Rättegångsspråk: engelska.