Domstolens dom av den 28 november 1978

I mål 16/78 har Amtsgericht i Reutlingen (Förbundsrepubliken Tyskland) till domstolen gett in en begäran om ett förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det brottmålsförfarande som pågår vid den nationella domstolen mot

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden H. Kutscher, avdelningsordförandena J. Mertens de Wilmars och Mackenzie Stuart samt domarna P. Pescatore, M. Sørensen, A. O'Keeffe och G. Bosco, generaladvokat: G. Reischl, justitesekreterare: A. Van Houtte,

meddelar följande

dom

DOMSKÄL

Angående sakens anknytning till EEG-fördraget

Angående saken

Rättegångskostnader

1. Genom beslut av den 13 februari 1978, som inkom till domstolen den 16 februari 1978, har Amtsgericht i Reutlingen, i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget, ställt en fråga om tolkningen av artikel 48 i EEG-fördraget med avseende på det ömsesidiga erkännandet av körkort för bilar till förmån för medborgare från gemenskapens medlemsstater.

2. Det framgår av handlingarna att den tilltalade, vid en poliskontroll efter en trafikolycka som han varit inblandad i, visade ett körkort utfärdat av de franska myndigheterna.

3. Det är med anledning av denna ovisshet som Amtsgericht har ställt frågan om det är förenligt med gemenskapsrätten att en medlemsstat kräver att medborgare från de andra medlemsstaterna för förande av motorfordon införskaffar ett körkort som har utfärdats av denna stat och straffar dem som i förekommande fall kör utan ett sådant körkort trots att dessa gemenskapsmedborgare har uppehållstillstånd, i enlighet med artikel 48 och de följande artiklarna i EEG-fördraget, och innehar ett likvärdigt körkort från sitt eget land.

4. I synpunkterna som Förenade konungarikets regering har framfört under förfarandet påpekas att det inte finns någon gemenskapsrättslig bestämmelse som specifikt handlar om utfärdandet av körkort.

5. Det framgår därför att även då det inom gemenskapsrätten saknas specifika bestämmelser på området har Amtsgericht ställt en relevant fråga till domstolen angående huruvida villkoren för utfärdande och erkännande av körkort eventuellt inverkar på den fria rörligheten för arbetstagare, till vilken det är nödvändigt att tillägga etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, som garanteras genom fördraget.

6. Det är otvivelaktigt så att bestämmelser om utfärdande av körkort, inklusive fastställandet av de villkor enligt vilka ett utländskt körkort kan erkännas eller bytas ut mot ett nationellt körkort, främst faller under det ansvar som medlemsstaterna har för trafiksäkerheten på de allmänna vägarna inom det nationella territoriet.

7. Det framgår av en komparativ studie avseende de nationella förhållandena på området att medlemsstaternas lagstiftningar om utfärdande av körkort innehåller sådana skillnader — särskilt vad gäller bestämmelser angående proven, tidsintervall mellan hälsokontroller, körkortens giltighetstid och fastställelse av de olika fordonstyperna — att ett enkelt erkännande av körkort som innehas av personer som väljer att bosätta sig permanent i en annan medlemsstat än den som har utfärdat körkortet, inte är tänkbart utan en viss harmonisering av villkoren för utfärdande av dessa körkort.

8. Lagregler av detta slag kan endast anses strida mot gemenskapsrätten i fall då deras tillämpning, i en medlemsstat, skapar ett sådant hinder för de personer som har fått körkort i en annan medlemsstat att det i själva verket kränker de åsyftade personernas fria utövande av de rättigheter som artiklarna 48, 52 och 59 i fördraget garanterar dem när det gäller den fria rörligheten för personer, etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster.

9. Svaret på den ställda frågan är således att det i princip inte är oförenligt med gemenskapsrätten att en medlemsstat kräver att de medborgare från andra medlemsstater, som bosätter sig permanent inom dess territorium, för förande av motorfordon införskaffar denna stats nationella körkort även om de redan har ett körkort som har utfärdats av myndigheterna i deras ursprungsland.

10. De kostnader som har förorsakats Nederländernas regering, Förenade konungarikets regering och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN – angående de frågor som genom beslut av den 13 februari 1978 förts vidare av Amtsgericht i Reutlingen – följande dom:

1) Det är i princip inte oförenligt med gemenskapsrätten att en medlemsstat kräver att de medborgare från andra medlemsstater, som bosätter sig permanent inom dess territorium, för förande av motorfordon införskaffar denna stats nationella körkort även om de redan har ett körkort som har utfärdats av myndigheterna i deras ursprungsland.

2) Ett sådant krav kan dock indirekt anses kränka rätten till fri rörlighet, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som garanteras genom artiklarna 48, 52 och 59 i EEG-fördraget och följaktligen anses vara oförenligt med fördraget om det visar sig att de villkor som föreskrivs i nationella bestämmelser om innehav av körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat inte skäligen står i proportion till behovet av trafiksäkerhet.

1 Rättegångsspråk: tyska.