Domstolens dom av den 25 januari 1979

I mål 98/78 har Bundesfinanzhof till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden H. Kutscher, avdelningsordförandena J. Mertens de Wilmars och Mackenzie Stuart samt domarna A. M. Domer, P. Pescatore, M. Sørensen, A. O'Keeffe, G. Bosco och A. Touffait, generaladvokat: G. Reischl, justitiesekreterare: A. Van Houtte,

meddelar följande

dom

DOMSKÄL

Den första frågan

Den andra frågan

Den tredje och fjärde frågan

Rättegångskostnader

1. Genom beslut av den 21 mars 1978, som inkom till domstolen den 26 april 1978, har Bundesfinanzhof enligt artikel 177 i EEG-fördraget ställt frågor dels om giltigheten av vissa gemenskapsbestämmelser om monetära utjämningsbelopp inom vinsektorn, dels om tolkningen av artikel 191 i fördraget och räckvidden av förordningarna vad gäller deras ikraftträdande.

2. Den första frågan från Bundesfinanzhof har följande lydelse:

3. I bilaga I punkt 6 i kommissionens förordning nr 649/73 av den 1 mars 1973 om fastställande av monetära utjämningsbelopp (EGT nr L 64, 9.3.1973, s. 7) utvidgades för första gången systemet med monetära utjämningsbelopp till att också omfatta viner av nämnda slag, och kommissionens förordningar nr 741/73 och nr 811/73 av den 5 respektive den 23 mars 1973 (EGT nr L 71, 19.3.1973, s. 1 och nr L 79, 27.3.1973, s. 1) anpassade beloppen efter förändringar i växelkurserna.

4. I detta sammanhang åligger det kommissionen att avgöra - enligt det så kallade förvaltningskommittéförfarandet - om det föreligger någon risk för störning.

5. Liksom också domstolen redan har fastslagit i flera domar, har kommissionen och förvaltningskommittén härvid ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, eftersom det handlar om värderingen av en sammansatt ekonomisk situation.

6. Under det rättsliga förfarandet har kommissionen redogjort för de omständigheter som enligt dess bedömning motiverade den åtgärd som vidtogs.

7. Sökanden i målet vid den nationella domstolen har emellertid invänt mot att kommissionen inte har tagit hänsyn till vissa särskilda villkor som framgår av dessa bestämmelser.

8. Denna grand för klagan kan inte godtas, därför att systemet med monetära utjämningsbelopp, för att vara praktiskt användbart, kräver, som domstolen redan har fastslagit i sin dom av den 24 oktober 1975 i målet 5/73, Balkan-Import-Export GmbH (Rec., s. 1091), allmängiltiga regler för all import och export, utan beaktande av enskilda detaljer i kontrakten, som t.ex. i vilken valuta och vid vilken tidpunkt de ingicks.

9. Sökanden i målet vid den nationella domstolen har dessutom hävdat att uttaget av monetära utjämningsbelopp vid import av vin från tredje land inte är berättigat i fall som detta, där importen omfattas av referensprissystemet eller uttag av en importavgift enligt artikel 9 i rådets förordning nr 816/70 av den 28 april 1970 om kompletterande bestämmelser om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT nr L 99, 5.5.1970, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

10. Det bortses emellertid i detta påstående från skillnaden i funktion mellan referensprissystemet och systemet med monetära utjämningsbelopp.

11. Sökanden i målet vid den nationella domstolen har slutligen hävdat att det inte är berättigat att tillämpa systemet med monetära utjämningsbelopp på kvalitetsviner från tredje land.

12. Detta argument tar emellertid ingen hänsyn till den exakta betydelsen av dessa begrepp, såsom den framgår av gemenskapsbestämmelserna för vinsektom.

13. Svaret blir alltså att det vid prövningen av den ställda frågan inte har framkommit något som skulle kunna påverka giltigheten av kommissionens förordningar nr 649/73 av den 1 mars 1973, nr 741/73 av den 5 mars 1973 och nr 811/73 av den 23 mars 1973, såtillvida som de har fastställt monetära utjämningsbelopp för röda och vita viner som importerats från tredje land, och som omfattas av undernummer 22.05 C I och C II i tulltaxan.

14. Den andra frågan har följande lydelse:

15. Enligt artikel 191 skall förordningar offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i rättsakterna eller, i avsaknad av sådan angivelse, den tjugonde dagen efter offentliggörandet.

16. Vad beträffar den sista delen av den ställda frågan, är det viktigt att den dag då en förordning skall betraktas som offentliggjord inte varierar beroende på när Europeiska gemenskapernas tidning är tillgänglig inom varje medlemsstats territorium.

17. Svaret på den ställda frågan blir alltså att artikel 191 i EEG-fördraget skall tolkas så, att en förordning, om inte annat bevisas, skall betraktas som offentliggjord i hela gemenskapen den dag som anges på det nummer av Europeiska gemenskapens tidning som innehåller texten till denna förordning.

18. Den tredje och fjärde frågan har följande lydelse:

19. Förordning nr 649/73 av den 1 mars 1973, som enligt artikel 3.1 skulle träda i kraft den dag då den offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, offentliggjordes i ett nummer av tidningen med datumet den 9 mars 1973, som enligt byråns egen utsago faktiskt inte var tillgänglig vid Byrån för Europeiska gemenskapens officiella publikationer förrän den 12 mars 1973, vilken dag förordningen alltså bör anses ha trätt i kraft.

20. Rättssäkerhetsprincipen hindrar visserligen i allmänhet en gemenskapsrättsakt från att bölja gälla vid en tidpunkt som ligger före aktens offentliggörande. Det kan dock undantagsvis förhålla sig på annat sätt, när det eftersträvade målet kräver detta och när de berörda personernas berättigade förväntningar vederbörligen respekteras.

21. Svaret blir alltså att prövningen av de frågor som ställts inte har lett till något som kan påverka giltigheten av förordningarna nr 649/73 av den 1 mars 1973 och nr 741/73 av den 5 mars 1973, såtillvida som de har förklarats tillämpliga från och med den 26 februari 1973 respektive den 5 mars 1973.

22. De kostnader som har förorsakats Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.

På dessa grander beslutar DOMSTOLEN – angående de frågor som genom beslut av den 21 mars 1978 förts vidare av Bundesfinanzhof – följande dom:

1) Vid prövningen av de frågor som ställts har det inte framkommit något som kan påverka giltigheten av förordningarna nr 649/73 av den 1 mars 1973, nr 741/73 av den 5 mars 1973 och nr 811/73 av den 23 mars 1973, såtillvida som de har fastställt monetära utjämningsbelopp för röda och vita viner som importerats från tredje land, och som omfattas av undernummer 22.05 C I och C II i tulltaxan, och inte heller av förordningarna nr 649/73 och nr 741/73, såtillvida som de förklarats tillämpliga från och med den 26 februari 1973 respektive den 5 mars 1973.

2) Artikel 191 i EEG-fördraget skall tolkas så, att en förordning, om inte annat bevisas, skall betraktas som offentliggjord i hela gemenskapen den dag vars datum anges på det nummer av Europeiska gemenskapens officiella tidning som innehåller texten till denna förordning.

1 Rättegångsspråk: tyska.