Domstolens dom av den 29 mars 1979
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden H. Kutscher, avdelningsordförandena J. Mertens de Wilmars och Mackenzie Stuart samt domarna A. M. Donner, P. Pescatore, M. Sørensen, A. O'Keeffe, G. Bosco och A. Touffait, generaladvokat: H. Mayras, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
Rättegångskostnader
1. Genom en ansökan som ingavs den 19 oktober 1978, har Europeiska gemenskapernas kommission, med stöd av artikel 169 i EEG-fördraget, yrkat att domstolen skall fastställa att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland underlåtit att uppfylla en av sina skyldigheter enligt fördraget genom att inte vare sig ha upphävt eller ändrat de nationella bestämmelser som begränsar importen av matpotatis före utgången av 1977, vilket är den tidsfrist som fastställdes i artikel 9 i akten om anslutningsvillkoren och anpassningarna av fördragen, som utgjorde bilaga till fördraget av den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritanniens och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallad anslutningsakten).
2. Kommissionen har anfört att det i Förenade kungariket redan före anslutningen fanns en nationell marknadsorganisation för potatis, som bland annat innebar kontroll över importen och exporten av matpotatis.
3. Enligt kommissionen har Förenade kungariket - då den övergångsåtgärd som föreskrivs i artikel 60.2 i anslutningsakten, i enlighet med artikel 9.2 i den akten, upphörde vid utgången av 1977 – genom att fortsätta förbjuda import av potatis efter detta datum, underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 30 i fördraget.
4. I sitt svaromål har Förenade kungariket, med stöd av Frankrikes regering, som är intervenient i målet, anfört att det enligt artikel 60.2 i anslutningsakten har rätt att upprätthålla de kvantitativa restriktioner som avses ända tills en gemensam organisation av marknaden för potatis upprättas.
5. Artikel 60 i anslutningsakten föreskriver följande:
6. Denna artikel utgör obestridligen ett undantag från artikel 42 som lyder på följande vis:
7. De ovan citerade bestämmelserna i artiklarna 42 och 60 är tillämpningar av den allmänna bestämmelsen i artikel 9 i anslutningsakten, som föreskriver följande:
8. Det är i tolkningen av artiklarna 9 och 60 som parterna är oense, då Förenade kungarikets och Frankrikes regeringar menar att artikel 60.2 utgör en särskild bestämmelse enligt artikel 9.2, på så sätt att tidsgränsen vid utgången av 1977 inte skall gälla i detta fall, medan kommissionen å sin sida anser att artikel 60.2, även om den utgör ett undantag från artikel 42 i anslutningsakten, inte kan betecknas som en särskild bestämmelse enligt artikel 9.2, varför den fastställda tidsgränsen måste ha full verkan.
9. Även om artikel 60.2, betraktad för sig, kan tyckas motivera den tolkning som Förenade kungarikets regering gör, kan denna tolkning emellertid inte vidhållas med tanke på anslutningsaktens allmänna system och dess anknytning till bestämmelserna i EEG-fördraget.
10. Artikel 2 i anslutningsakten föreskriver:
11. Det framgår av denna bestämmelse att anslutningsaktens grundläggande syfte är integreringen av de nya medlemsstaterna i gemenskapen.
12. Bestämmelserna i anslutningsakten måste således tolkas med hänsyn till gemenskapens grundvalar och system, såsom de fastställs i fördraget.
13. Vad gäller avskaffandet av kvantitativa restriktioner, skall upprättandet av en gemensam marknad enligt artikel 3 a i fördraget först och främst innebära avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna vid import och export av varor samt avveckling av alla övriga åtgärder med motsvarande verkan.
14. Vad gäller förhållandet mellan detta förbud och den gemensamma jordbrukspolitiken föreskrivs i artikel 38.2 i fördraget att reglerna för upprättandet av den gemensamma marknaden, och därmed också reglerna för avskaffandet av kvantitativa restriktioner, skall tillämpas på jordbruksprodukter om inte annat föreskrivs i avsnittet om jordbruket.
15. Härav följer – vilket domstolen också har fastställt i sin dom av den 2 december 1974 i målet 48/74 Charmasson (Rec. s. 1383) - att förekomsten av en nationell marknadsorganisation efter det att övergångstiden löpt ut inte kan hindra att bestämmelserna i fördraget om avskaffande av kvantitativa restriktioner och alla åtgärder med motsvarande verkan får full verkan, eftersom gemenskapens institutioner i fortsättningen bär ansvaret för de berörda marknadernas krav i detta avseende.
16. Av det föregående framgår att fastän artikel 60.2 i anslutningsakten otvivelaktigt utgör ett undantag från regeln i artikel 42, kan den inte dessutom betraktas som en särskild bestämmelse enligt artikel 9.2 i den akten.
17. Denna slutsats bekräftas om man ser till följderna av den alternativa tolkning som försvaras av Förenade kungariket.
18. Härav följer att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla en av sina skyldigheter enligt fördraget, särskilt artikel 30, tillsammans med anslutningsakten, genom att inte före utgången av 1977 vare sig ha upphävt eller ändrat de nationella bestämmelser som begränsar importen av potatis.
19. I enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN följande:
1) Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla en av sina skyldigheter enligt fördraget, särskilt artikel 30, tillsammans med anslutningsakten, genom att inte före utgången av 1977 vare sig ha upphävt eller ändrat de nationella bestämmelser som begränsar importen av potatis.
2) Svaranden skall ersätta rättegångskostnaderna, med undantag av de kostnader som uppkommit genom interventionen.
3) Vardera parten skall bära sina genom interventionen uppkomna rättegångskostnader.
1 Rättegångsspråk: engelska.