ext/celex/61982CJ0040

Parter Domskäl Domslut

Mål 40/82

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Richard Wainwright, i egenskap av ombud, biträdd av Peter Oliver, kommissionens rättstjänst, med delgivningsadress i Luxemburg hos Oreste Montalto, bâtiment Jean Monnet, Kirchberg,

sökande,

stödd av

Frankrike, företrätt av Gilbert Guillaume, direktör vid utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud, och av Alexandre Carnelutti, i egenskap av biträdande ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos den franska ambassaden,

intervenient,

mot

Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland, företrätt av Sir Ian Percival, QC, Solicitor General, Peter Scott, QC, och Peter Langdon-Davies, barrister, samt G. Dagtoglou, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos den brittiska ambassaden,

svarande,

stött av

Irland, företrätt av Louis J. Dockery, Chief State Solicitor, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos den irländska ambassaden,

intervenient.

Talan avser fastställelse av att Förenade kungariket, genom att införa importrestriktioner för fjäderfäkött, ägg och äggprodukter, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 30 i EEG-fördraget.

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden J. Mertens de Wilmars, avdelningsordförandena G. Bosco, A. Touffait och O. Due samt domarna P. Pescatore, Mackenzie Stuart, A. O'Keeffe, T. Koopmans, U. Everling, A. Chloros och F. Grévisse,

generaladvokat: F. Capotorti,

justitiesekreterare: J.A. Pompe, biträdande justitiesekreterare

meddelar följande

dom

DOMSKÄL

1 Genom en ansökan, som inkom till domstolens kansli den 4 februari 1982, har Europeiska gemenskapernas kommission med stöd av artikel 169 i EEG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Förenade kungariket, genom att införa ett importförbud och ett system med importlicenser under de omständigheter som beskrivs i ansökan, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 30 i EEG-fördraget.

I - Föremål för talan

2 När det gäller importförbudet uppges det i ansökan att Förenade kungarikets regering från och med den 1 september 1981 införde ett totalförbud mot import av färskt, fryst och kylt fjäderfäkött, ägg (utom kläckägg) och äggprodukter till Förenade kungariket, Wales och Skottland från alla medlemsstater utom Danmark och Irland.

3 Enligt ansökan infördes dessa restriktioner med stöd av "Importation of Animals Products and Poultry Products Order 1980" (SI 1980, nr 14), ändrad genom förordningarna av år 1980 och år 1981 (SI 1980, nr 1934 och SI 1981, nr 1238), enligt vilken införsel till Storbritannien av fjäderfäprodukter, inbegripet ägg och äggprodukter, är förbjuden utan en allmän eller särskild licens som utfärdas av det behöriga ministerium som anges i förordningen.

4 Bestämmelserna om nya importrestriktioner för fjäderfäprodukter från och med den 1 september 1981 meddelades genom ett tillkännagivande i London Gazette och Edinburgh Gazette samma dag. Bestämmelserna (nedan kallade "1981 års bestämmelser") innebar att alla allmänna importlicenser för fjäderfäprodukter från andra medlemsstater drogs in och att nya allmänna licenser utfärdades för import av sådana produkter från Danmark och Irland. De nya licenserna omfattade ägg (utom kläckägg), färska eller kylda slaktkroppar eller styckningsdelar därav från kyckling, kalkon, anka, gås och pärlhöna, med eller utan slaktbiprodukter, samt enbart slaktbiprodukter.

5 Kommissionen har hävdat att Förenade kungarikets regering samtidigt tillkännagav att den inte hade för avsikt att bevilja importlicenser för vare sig fjäderfäprodukter, inbegripet ägg (utom kläckägg) eller äggprodukter från andra medlemsstater än Danmark och Irland, men att den var beredd att bevilja sådana licenser för import av värmebehandlade äggprodukter från alla medlemsstater.

6 Kommissionen har vidare anfört att 1981 års bestämmelser visserligen endast gäller import till England, Wales och Skottland, men att liknande restriktioner för import av fjäderfäprodukter till Nordirland sattes i kraft redan före Förenade kungarikets anslutning till gemenskapen. Enligt "Diseases of Animals (Importation of Poultry) Order (Northern Ireland) 1965" (SI 1965 NI, nr 175), ändrad genom en förordning år 1968 (SI 1968 NI, nr 106), är import till Nordirland, bortsett från import under vissa villkor från Irland, av slaktkroppar av fjäderfä samt ägg underkastat ett system med importlicenser. I praktiken beviljas ingen licens för import från andra medlemsstater än Irland och Danmark.

7 Förenade kungariket erkänner att dess lagstiftning på djurhälsoområdet vad gäller fjäderfäprodukter omfattar ett system med importlicenser och att 1981 års bestämmelser infördes på det sätt som kommissionen beskriver. Förenade kungariket hävdar emellertid att bestämmelserna i fråga inte kan betraktas som ett totalförbud mot import.

8 Enligt Förenade kungariket ingick 1981 års bestämmelser i en rad åtgärder som vidtogs för att uppnå en effektivare kontroll av newcastlesjuka hos fjäderfä. Den brittiska regeringen hade sålunda beslutat att återinföra tvångsslakt om sjukdomen åter bröt ut i Storbritannien, vilket motsvarade den politik som redan tillämpades i Nordirland. Detta innebar att varje fjäderfäbesättning där förekomst av newcastlesjuka konstaterades från och med den 1 september 1981 skulle slaktas. Vaccination mot newcastlesjuka skulle upphöra från samma tidpunkt. Denna politik skulle göra det möjligt för Förenade kungariket att åter uppfylla högsta internationella standard för sjukdomsfria fjäderfäbestånd.

9 Den brittiska regeringen var emellertid medveten om newcastlesjukans ytterst smittsamma karaktär. Utan det skydd som vaccinationen ger skulle det brittiska fjäderfäbeståndet vara ytterst sårbart för smitta till följd av import från länder där detta virus inte har utrotats eller där vaccination tillämpas fritt. Användningen av vaccin kan i själva verket dölja naturligt förekommande virus hos fjäderfä. Det var därför nödvändigt att tillämpa strängare hälsokrav för import av färskt, även kylt, fjäderfäkött samt ägg och äggprodukter till Storbritannien, med undantag av värmebehandlade äggprodukter hos vilka ett eventuellt virus inte överlever.

10 Den brittiska regeringen gjorde därför klart att från och med den dag då den nya politiken trädde i kraft skulle import av dessa produkter bara tillåtas från länder som var helt fria från newcastlesjuka, som förbjöd användning av vaccin och som tillämpade tvångsslakt vid utbrott av denna sjukdom.

11 Import från medlemsstater som uppfyllde dessa tre villkor skulle fortfarande vara möjlig efter den 1 september 1981. De uppgifter som fanns tillgängliga vid den tidpunkten gav emellertid vid handen att Danmark och Irland var de enda medlemsstater som kunde uppfylla dessa krav. Eftersom det står varje medlemsstat fritt att anta samma system som Förenade kungariket, Irland och Danmark tillämpar, kan åtgärderna i fråga enligt Förenade kungarikets uppfattning inte jämställas med ett totalt importförbud. Det skulle i själva verket vara högst önskvärt att andra medlemsstater införde samma stränga hälsokrav för fjäderfä som Förenade kungariket, eftersom en sådan politik om den efterlevdes allmänt skulle möjliggöra fri rörlighet för fjäderfä och fjäderfäprodukter i hela gemenskapen.

II - Sammanfattning av parternas rättsliga argument

12 Kommissionen har hävdat att importrestriktionerna för fjäderfäprodukter från de andra medlemsstaterna med undantag av Irland och Danmark, såsom dessa tillämpas av Förenade kungariket utgör en överträdelse av artikel 30 i fördraget, som förbjuder kvantitativa restriktioner för import från andra medlemsstater liksom åtgärder med motsvarande verkan, samt att de inte är berättigade enligt artikel 36 i fördraget.

13 Kommissionen är överens med Förenade kungariket om att alla medlemsstater bör ha som mål att uppnå högsta möjliga nivå vad gäller djurs hälsa, men har tillagt att åtgärder som är avsedda att minska förekomsten av djursjukdomar måste hållas inom de gränser som fastställs i fördraget.

14 I detta avseende har kommissionen ifrågasatt Förenade kungarikets lagstiftning och praxis särskilt på följande fyra punkter.

a) Importlicensordningen är mer restriktiv än vad som är nödvändigt för att skydda djurhälsan.

b) Importförbudet går utöver vad som är nödvändigt för att skydda djurhälsan.

c) Importförbudet utgör vad gäller England, Wales och Skottland en godtycklig diskriminering i den mening som avses i artikel 36 andra meningen.

d) Importförbudet utgör vad gäller England, Wales och Skottland en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 36 andra meningen.

15 Förenade kungariket har hävdat att 1981 års bestämmelser på intet sätt utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna utan tvärtom är berättigade enligt artikel 36, eftersom de utgör ett väsentligt inslag i en politik som syftar till att fullständigt utrota newcastlesjuka hos fjäderfä. Denna politik skulle i själva verket leda till att handeln med medlemsstater som tillämpar samma stränga djurhälsokrav som Förenade kungariket underlättades och inte begränsades.

16 När det gäller importlicensordningen har Förenade kungariket erinrat om att en sådan ordning godtas av gemenskapen när det gäller mul- och klövsjuka och svinpest. Förenade kungariket anser att det inte finns någon anledning att ha en annan inställning när det gäller newcastlesjuka, eftersom ett allvarligt utbrott av denna sjukdom skulle få lika svåra ekonomiska följder som de som orsakas av mul- och klövsjuka och svinpest.

17 Frankrike har som intervenient stött kommissionens slutsatser rörande 1981 års bestämmelser. Enligt Frankrike kan bestämmelserna inte anses vara berättigade enligt artikel 36 första meningen, utan utgör ett medel för godtycklig diskriminering och en förtäckt begränsning av importen av fjäderfäprodukter från andra medlemsstater, särskilt Frankrike.

18 Irland har som intervenient stött Förenade kungarikets slutsatser när det gäller importlicensordningen. Enligt Irland strider en sådan ordning inte i sig mot artikel 36 eftersom svaret på frågan huruvida importlicenser kan vara berättigade av skäl som hänför sig till skydd av djurs hälsa beror på de särskilda risker som import av animalieprodukter kan innebära för djurbeståndens hälsa.

19 Irland har dessutom framhållit att både det och Nordirland vid tidpunkten för Irlands och Förenade kungarikets anslutning till gemenskapen, förde en politik med vaccinationsförbud och tvångsslakt. Det betydde att fjäderfäprodukter kunde röra sig fritt mellan Irland och Nordirland, medan fjäderfäprodukter inte fick importeras vare sig till Irland eller Nordirland från Storbritannien, där vaccination fortfarande ägde rum.

20 Kommissionens rättsliga argument angående det i Nordirland tillämpade systemet är därför enligt Irland desamma som anförts i kommissionens särskilda talan mot Irland (mål 74/82). Irland har på grund av detta hemställt att domstolen inte tar ställning till de bestämmelser som tillämpas i Nordirland förrän muntlig förhandling har ägt rum i mål 74/82.

III - Faktiska omständigheter

21 Domstolen finner det lämpligt att före sin prövning av de rättsliga argumenten gå in på ett antal faktiska omständigheter som kan ha betydelse för bedömningen av de problem som det är fråga om.

22 För det första är parterna överens om att importen av fjäderfäkött och fjäderfäprodukter till Förenade kungariket från andra medlemsstater ökade avsevärt under åren innan 1981 års bestämmelser infördes. Denna ökning rörde särskilt import av slaktade hela kalkoner. År 1980 hade importen av hela kalkoner från Frankrike ökat markant jämfört med år 1979.

23 Det står också klart att Förenade kungarikets regering och de brittiska producenterna vid halvårsskiftet 1981 var allvarligt oroade över den fortsatt ökande importen av kalkoner från Frankrike, och att de brittiska fjäderfäproducenterna uttryckte sin oro över de statliga subventioner som de hävdade att de franska producenterna åtnjöt. Under dessa omständigheter utsattes den brittiska regeringen genom tidningsartiklar och på annat sätt för vissa påtryckningar att minska importen av fjäderfäprodukter från Frankrike.

24 För det andra bestrider inte Förenade kungariket att valet av tidpunkt för införandet av 1981 års bestämmelser var sådant att det hindrade import av julkalkoner från Frankrike till Storbritannien år 1981 och att denna import hade utgjort en mycket betydande del av den sammanlagda importen av kalkoner under föregående år.

25 Det har också slagits fast att Frankrike försökte upprätthålla sin avsättning av fjäderfä på den brittiska marknaden genom att i september 1981 införa en politik avseende newcastlesjuka som till stora delar liknade den som Förenade kungariket nyligen hade antagit. Från och med den 16 september 1981 förbjöd Frankrike användning av vaccin och införde tvångsslakt vid utbrott av sjukdomen. De brittiska myndigheterna vägrade emellertid att släppa in franska fjäderfäprodukter på sitt territorium av det skälet att Frankrike inte hade begränsat importen av fjäderfä från tredje land, särskilt Spanien och vissa östeuropeiska länder, där vaccin fortfarande användes. Den franska regeringen uppger att den tidigare, när fall av newcastlesjuka uppträdde i Frankrike men inte i Schweiz, hade kunnat träffa en överenskommelse med Schweiz på ett sådant sätt att fransk import till detta land kunde fortsätta, även om hygienkontrollerna vid gränsen skärptes avsevärt.

26 Det framgår av upplysningar som lämnats av kommissionen att Danmark, trots att landet sedan 1978 tillämpar en politik med vaccinationsförbud och tvångsslakt, tillåter import av färskt fjäderfäkött från andra medlemsstater, men att man underkastar köttet relativt stränga hygienkontroller vid gränsen om det kommer från medlemsstater där antingen newcastlesjuka har konstaterats under de senaste tolv månaderna eller vaccination mot denna sjukdom äger rum.

27 Enligt statistik från Internationella byrån för bekämpande av smittosamma husdjurssjukdomar (International Office of Epizootics) är Italien och Grekland de enda medlemsstater där utbrott av newcastlesjuka har konstaterats under 1981. År 1980 konstaterades sjukdomen i Belgien, Tyskland, Italien och Grekland. Det senaste kända utbrottet i Storbritannien var år 1978, i Frankrike år 1976 och i Nordirland år 1973. Kommissionen har betonat att dessa siffror tyder på en stadig tillbakagång när det gäller sjukdomens utbredning i hela gemenskapen under de senaste fem åren.

28 Parterna är också överens om att newcastlesjuka kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser, att det är en ytterst smittsam sjukdom och att den antingen bekämpas genom en politik som syftar till att kontrollera och minska dess effekter genom allmän eller selektiv vaccinering, eller genom en politik som syftar till att utrota den, i vilket fall vaccination är förbjuden och varje utbrott av sjukdomen leder till tvångsslakt av den smittade djurbesättningen.

29 Parterna är vidare överens om att vaccination kan dölja sjukdomens existens eftersom vaccinerade fåglar, utan att uppvisa några symptom, kan vara smittade med naturligt förekommande virus som t.ex. vilda fåglar är bärare av. Enligt kommissionens och Frankrikes uppfattning är emellertid denna risk rent hypotetisk i länder där vaccinerade och inte vaccinerade fjäderfäbestånd lever sida vid sida och där inga utbrott av newcastlesjuka har konstaterats under senare år.

30 Parterna är slutligen överens om att andelen fjäderfä som vaccinerats enligt den då gällande ordningen i augusti 1981 uppgick till omkring 40 % både i Storbritannien och Frankrike. Den franska regeringen tillägger att syftet med den dåvarande politiken var att vaccinera värphöns och avelsfjäderfä, vilket innebar att exporten av slaktade kycklingar och kalkoner från Frankrike normalt endast omfattade fjäderfä som inte hade vaccinerats.

IV - 1981 års bestämmelser

31 Oavsett hur man bedömer det rättsliga tillvägagångssätt som Förenade kungariket använde för att införa 1981 års bestämmelser, blev verkan av dessa bestämmelser att hindra all import till Storbritannien av färska eller kylda fjäderfäprodukter, ägg (utom kläckägg) och andra äggprodukter än sådana som värmebehandlats från alla medlemsstater utom Irland och Danmark. De måste därför betraktas som sådana åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner som är förbjudna enligt artikel 30 i fördraget, om det inte kan fastställas att de är berättigade av skäl som hänför sig till skydd av djurs hälsa i enlighet med artikel 36.

32 Förenade kungariket har på denna punkt först och främst gjort gällande att 1981 års bestämmelser är ett led i landets nya politik på djurhälsoområdet när det gäller newcastlesjuka, och att en sådan ändring av djurhälsopolitiken inte kan angripas på grundval av artikel 36. Inom ramen för kompetensfördelningen mellan gemenskapen och medlemsstaterna omfattas djurhälsofrågor av medlemsstaternas exklusiva behörighet om ingen harmonisering på gemenskapsnivå har ägt rum. Detta argument står sig, enligt Förenade Kungariket, trots att införandet av en ny politik togs emot med lättnad av de brittiska fjäderfäproducenterna, som fruktade fransk konkurrens på den brittiska marknaden.

33 Detta argument är såtillvida korrekt som det tillkommer varje medlemsstat att fastställa och i förekommande fall ändra sin politik på djurhälsoområdet. Under dessa omständigheter står det i princip medlemsstaterna fritt att vad gäller risken för newcastlesjuka hos fjäderfä anta antingen en vaccinationspolitik eller en politik med vaccinationsförbud och tvångsslakt.

34 Förenade kungarikets argument tar emellertid inte hänsyn till det förhållandet att verkningarna av en hälsopolitik på importen från andra medlemsstater inte får gå utöver de gränser som fastställs i gemenskapsrätten. Förenade kungariket påstår, och kommissionen medger, att artikel 11 i rådets direktiv 71/118 av den 15 februari 1971 om hygienfrågor som påverkar handeln med färskt kött av fjäderfä (EGT L 55, s. 23, fransk version; svensk specialutgåva, del 03, volym 03), vad gäller importrestriktioner av djurhälsoskäl enbart innehåller specialbestämmelser, och att dessa bestämmelser inte gäller i föreliggande fall. Oavsett hur bestämmelserna tolkas anser domstolen att punkt 2-5 i denna artikel endast utgör början på en harmoniseringprocess på detta område. Följaktligen måste det problem som skall lösas huvudsakligen prövas utifrån artikel 36 i fördraget, som uttryckligen föreskriver att importrestriktioner måste grunda sig på intresset att skydda djurs hälsa och som i den andra meningen lägger till att sådana restriktioner inte får utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln.

35 På grundval av de ovan anförda faktiska omständigheterna finner domstolen det lämpligt att först pröva kommissionens och Frankrikes påståenden att 1981 års bestämmelser, genom den verkan de hade på importen från de andra medlemsstaterna, utom Irland och Danmark, utgör en förtäckt begränsning av handeln inom gemenskapen enligt artikel 36 andra meningen.

36 Som kommissionen redan har påpekat i sin dom av den 14 december 1979 i målet 34/79 Henn och Darby (Rec. 1979, s. 3795) är syftet med artikel 36 andra meningen i EEG-fördraget att hindra att restriktioner för handeln som grundas på de skäl som anges i första meningen i denna artikel missbrukas och utnyttjas för att diskriminera varor från andra medlemsstater eller indirekt skydda vissa inhemska produkter.

37 Vissa av de konstaterade omständigheterna tyder på att det verkliga syftet med 1981 års bestämmelser var att av handelsrelaterade och ekonomiska skäl hindra importen av fjäderfäprodukter från andra medlemsstater, särskilt Frankrike. Förenade kungarikets regering hade utsatts för påtryckningar från brittiska fjäderfäproducenter att hindra denna import. Regeringen införde skyndsamt sin nya politik vilket ledde till att franska julkalkoner utestängdes från den brittiska marknaden julen 1981. Den underrättade inte kommissionen och de berörda medlemsstaterna i god tid, eftersom det brev genom vilket kommissionen underrättades om de nya bestämmelserna - som trädde i kraft den 1 september 1981 - var daterat den 27 augusti 1981. Regeringen ansåg det inte vara nödvändigt att diskutera effekterna av de nya importbestämmelserna med gemenskapsinstitutionerna, med Ständiga veterinärkommittén eller med de berörda medlemsstaterna.

38 Det bör i det här sammanhanget påpekas att när Förenade kungariket år 1964 övergav den politik med vaccinationsförbud och tvångsslakt som intill dess hade förts i Storbritannien för att i stället anta en politik avsedd att kontrollera newcastlesjuka med hjälp av vaccination, hade denna ändring av politiken noga förberetts genom en utförlig rapport från en expertkommitté, genom olika undersökningar och genom långvariga diskussioner mellan veterinärexperter. I detta fall finns det inga belägg för att liknande ansträngningar gjordes innan den brittiska regeringen fattade sitt beslut år 1981 om att återinföra den politik som man hade fört före år 1964. Den slutsats som måste dras är att 1981 års bestämmelser inte var ett led i en noga övertänkt politik på djurhälsoområdet.

39 Denna slutsats stöds av Förenade kungarikets reaktion på Frankrikes begäran att de franska fjäderfäprodukterna åter skulle släppas in i Storbritannien sedan Frankrike uppfyllt de tre krav som hade ställts av den brittiska regeringen, dvs. att exportlandet skulle vara fullständigt fritt från newcastlesjuka, att det skulle förbjuda vaccination och att det skulle tillämpa tvångsslakt vid utbrott av sjukdomen. Genom att förbjuda fransk import med hänvisning till att Frankrike inte hade stängt sina gränser för import av fjäderfä från tredje land där vaccin fortfarande användes lade Förenade kungariket i själva verket till ett fjärde krav till de övriga tre som man hade angivit i brevet till kommissionen av den 27 augusti 1981, och som man för övrigt i sitt skriftliga svaromål i föreliggande mål har uppgivit vara de enda gällande kraven.

40 Tillsammans är dessa faktiska omständigheter tillräckliga för att fastställa att 1981 års bestämmelser utgör en förtäckt begränsning av importen av fjäderfäprodukter från andra medlemsstater, särskilt Frankrike. På annat sätt förhåller det sig endast om det kan påvisas att Förenade kungariket av skäl som hänför sig till skydd av djurs hälsa inte hade något annat val än att tillämpa de stränga bestämmelser som detta mål gäller, och att de metoder som föreskrivs i 1981 års bestämmelser för att uppnå den höga djurhälsonivå som Förenade kungariket avsåg när man ändrade sin politik vad gäller newcastlesjuka därför inte var mer restriktiva än vad som var nödvändigt för att skydda hälsan hos fjäderfäbeståndet i Storbritannien.

41 Det framgår av de uppgifter som domstolen har fått del av under rättegången att det finns mindre stränga metoder för att uppnå samma resultat. De danska myndigheternas sätt att behandla import av fjäderfäprodukter från andra medlemsstater, även stater där newcastlesjuka nyligen har konstaterats, visar t.ex. att det är möjligt för ett land att bibehålla en mycket hög immunitetsnivå vad gäller newcastlesjuka utan att helt stoppa import från länder där vaccin fortfarande används.

42 Förenade kungariket har vidhållit att situationen i Storbritannien kännetecknas av en så omfattande import av fjäderfä att riskerna för djurhälsan till följd av denna import inte kan jämföras med riskerna för Danmark, ett land med blygsam import av fjäderfä.

43 Detta argument är inte övertygande. I en situation som den som för närvarande råder i Storbritannien ligger den enda risken för att nationella bestånd skall smittas av importerat fjäderfä i möjligheten att några av de slaktade fåglarna, som normalt kommer från ovaccinerade besättningar, kan ha vaccinerats och därefter smittats av naturligt förekommande virus som på något sätt överförts till en levande besättning. Det finns dessutom inga entydiga uppgifter om att naturligt förekommande virus under senare år har konstaterats i de medlemsstater som är de främsta exportörerna av fjäderfä, såsom Frankrike och Nederländerna.

44 Förenade kungariket har betonat att följderna kan bli ytterst allvarliga om smittorisken blir verklighet. Man har dock medgett att denna eventualitet, även om den inte är rent hypotetisk, ändå är föga sannolik. Domstolen anser att med hänsyn till den rådande situationen inte bara i Storbritannien utan i gemenskapen som helhet och särskilt i de medlemsstater som är de främsta exportörerna av fjäderfäprodukter, så är en eventuell spridning av smittan genom importerade fjäderfäprodukter så beroende av tillfälligheter att det inte motiverar ett totalförbud mot import från de medlemsstater som tillåter vaccination.

45 Det framgår av dessa överväganden att Förenade kungariket, genom att tillämpa bestämmelser som medförde förbud mot import av färska och kylda fjäderfäprodukter, inbegripet ägg (utom kläckägg) och andra äggprodukter än värmebehandlade till England, Wales och Skottland från alla medlemsstater utom Irland och Danmark, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget.

46 Det åligger därför Förenade kungariket enligt artikel 171 i fördraget att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att rätta sig efter denna dom. I detta sammanhang har domstolen noterat kommissionens förklaring att den har för avsikt att kontakta de brittiska myndigheterna så att de handelsförbindelser som avbröts genom 1981 års bestämmelser utan dröjsmål kan återupprättas samtidigt som djurhälsan skyddas i enlighet med bestämmelserna i fördraget.

V - Övriga tvistiga frågor

47 Förutom 1981 års bestämmelser omfattar talan två andra tvistiga frågor: för det första förbudet mot import av fjäderfäprodukter till Nordirland från de andra medlemsstaterna, utom Irland och Danmark; för det andra den lagstiftning i Förenade kungariket som låg till grund för de åtgärder som vidtogs i fråga om både Storbritannien och Nordirland, i den mån de innebär en importlicensordning. Enligt kommissionen är den senare punkten också av vikt för bedömningen av de åtgärder som vidtogs vad gäller import av värmebehandlade äggprodukter till England, Wales och Skottland.

48 På den första punkten bifaller domstolen den irländska regeringens hemställan. Domstolen kommer att avgöra denna fråga först sedan muntlig förhandling har ägt rum i mål 74/82, kommissionen mot Irland, som i huvudsak handlar om samma problem.

49 På den andra punkten anser domstolen att den ännu inte har tillräckligt underlag för att fatta ett beslut. Genom att kommissionen avstod från sin rätt att inkomma med replik under det skriftliga förfarandet och under det muntliga förfarandet främst inriktade sig på 1981 års bestämmelser har den inte uttömmande framfört sina argument när det gäller huruvida en importlicensordning är förenlig med artiklarna 30 och 36 i fördraget.

50 Kommissionen har i synnerhet inte tagit ställning vare sig till Förenade kungarikets argument att importlicensordningar i samband med andra djursjukdomar än newcastlesjuka skulle ha tillåtits i gemenskapsdirektiv, eller till Irlands argument att fördraget inte innehåller något generellt förbud mot importlicensordningar som införs av djurhälsoskäl, eftersom nackdelarna med en sådan ordning måste vägas mot de risker som import av animalieprodukter medför för djurbeståndens hälsa.

51 Av dessa skäl är det i rättskipningens intresse att kommissionen bereds tillfälle att inom en frist som skall fastställas av domstolens ordförande inkomma med replik angående de ännu återstående tvistiga frågorna, att svaranden får yttra sig över denna replik och att intervenienterna bereds tillfälle att inkomma med de yttranden som de finner lämpliga.

52 Den omständigheten att domstolen inte nu beslutar i fråga om kommissionens begäran avseende importlicensordningen innebär inte att en sådan ordning får tillämpas på ett sätt som skapar liknande handelsrestriktioner som 1981 års bestämmelser.

DOMSTOLEN

meddelar följande dom:

1) Förenade kungariket har genom att tillämpa bestämmelser vars verkan var att hindra import av färska och frysta fjäderfäprodukter, inbegripet ägg (utom kläckägg) och andra äggprodukter än värmebehandlade sådana till England, Wales och Skottland från alla medlemsstater utom Irland och Danmark, underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget.

2) De övriga tvistiga frågorna i detta mål skall avgöras senare; kommissionen anmodas att inkomma med replik angående dessa frågor inom en frist som skall fastställas av domstolens ordförande.

3) Beslut om rättegångskostnaderna skall fattas senare.