Domstolens dom av den 17 september 1987

I mål 433/85 har Tribunal de grande instance i Mulhouse till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden på andra avdelningen T. F. O'Higgins, tf. ordförande, ordföranden på första avdelningen F. Schockweiler samt domarna G. Bosco, O. Due, U. Everling, K. Bahlmann och R. Joliét, generaladvokat: J. Mischo, justitiesekreterare: B. Pastor, byrådirektör,

som beaktat yttrandena i det muntliga förfarandet från J. Feldain, sökande i målet vid den nationella domstolen, genom advokaten Y. Canus, den franska regeringen, genom P. Pouzoulet, i egenskap av ombud, och Y. Souchet, i egenskap av sakkunnig, Förenade kungarikets regering, genom C. S. Kerše, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom J. F. Bühl, i egenskap av ombud,

som beaktat förhandlingsrapporten och vad som förekommit vid den muntliga förhandlingen den 26 februari 1987, och

som hört generaladvokatens förslag till avgörande, framlagt vid sammanträde den 16 juni 1987,

meddelar följande

dom

Rättegångskostnader

1. Genom dom av den 19 december 1985, som inkom till domstolen den 30 december 1985, har Tribunal de grande instance i Mulhouse ställt en fråga enligt artikel 177 i EEG-fördraget om tolkningen av artikel 95 fördraget.

2. Frågan har ställts inom ramen för en tvist mellan J. Feldain och Directeur general des impôts (generaldirektören för skatter). Feldain som äger en bil med en skattemässig motorstyrka överstigande 16 hk har tvingats betala den särskilda skatt, som enligt artikel 1007 i Code général des impôts (den allmänna skattelagen) är fastställd för sådana bilar. Denna skatt togs ut som ett schablonbelopp och var väsentligt högre än den differentierade skatt som gällde för bilar med en skattemässig motorstyrka understigande 16 hk.

3. Den 5 september 1984 anförde Feldain klagomål och krävde återbetalning av skillnaden mellan det särskilda skattebelopp som han hade tvingats betala för åren 1983 och 1984 och den differentierade skatten för bilar i kategorin 12-16 hk. Då detta klagomål inte ledde till någon åtgärd, väckte han den 20 november 1984 talan vid Tribunal de grande instance i Mulhouse.

4. Genom dom av den 9 maj 1985 i målet 112/84, Humblot (Rec. s. 1375) slog domstolen fast, att artikel 95 i fördraget förbjuder att bilar med en motorstyrka i skattehästkrafter över en viss nivå beläggs med en särskild skatt som är flera gånger högre än den högsta progressiva skatt som läggs på bilar som inte når upp till denna motorstyrka när det bara är importerade bilar, särskilt från andra medlemsstater, som drabbas av den särskilda skatten.

5. Den 11 juli 1985, alltså innan Tribunal de grande instance i Mulhouse ännu hade meddelat sin dom, antogs lagen nr 85/695 (JORF av 12.7.1985, s. 7855), genom vilken den särskilda skatten upphävdes och ersattes med en differentierad skatt. Genom denna lag infördes nio skatteklasser, nämligen: högst 4 hk, 5-7 hk, 8-9 hk, 10-11 hk, 12-16 hk, 17-18 hk, 19-20 hk, 21-22 hk samt 23 hk och däröver. Mot var och en av dessa klasser svarar ett omräkningstal, nämligen: 1, 1,9, 4,5, 5,3, 9,4, 14,1, 21,1, 31,7 och 47,6. Den differentierade skatt som skall påföras beräknas på så sätt att ett grundbelopp - som beslutas årligen av conseils généraux i varje departement -multipliceras med omräkningstalet för den aktuella skatteklassen.

6. Enligt de franska bestämmelserna beräknas den skattemässiga motorstyrkan på grundval av flera faktorer. Den är i första hand beroende av vilken sorts drivmedel fordonet utnyttjar, bensin eller diesel. I andra hand bestäms den av motorns cylindervolym. Denna volym divideras med en faktor, kallad K-faktorn, som är lika med medeltalet av de hastigheter som fordonet teoretiskt uppnår på var och en av sina växlar vid ett varvtal på 1000 varv per minut. För fordon med en verklig motorstyrka överstigande 100 kW är emellertid K-faktorn begränsad till högst 21. För fordon med automatisk växellåda togs ursprungligen alla växellägen med vid beräkningen av K-faktorn. Enligt ett administrativt cirkulär i april 1983 skall emellertid för fyrväxlade automatiska växellådor numera endast tre av dem tas med i beräkningen. I ett tredje steg upphöjs resultatet av kvoten cylindervolymen genom K-faktorn till potensen 1,48.

7. Enligt lagen av den 11 juli 1985 har de bilägare som tvingats betala den särskilda skatten och som före den 9 maj 1985, dagen för Humblot-domen (se ovan), väckt talan rätt till återbetalning av skillnaden mellan den särskilda skatten och den nya differentierade skatten för biltypen i fråga. Feldain vidhöll emellertid, att han hade rätt till återbetalning av skillnaden mellan den särskilda skatten och den differentierade skatten för bilar i klassen 12-16 hk. Enligt hans uppfattning stod i själva verket även den nya lagen i strid med artikel 95 i fördraget och borde därför förklaras vara icke tillämplig. Skatteförvaltningen menade för sin del, att återbetalningen borde begränsas på det sätt som anges i den nya lagen.

8. Det är mot denna bakgrund som Tribunal de grande instance i Mulhouse har vänt sig till domstolen med följande fråga:

9. Som förklaring till varför frågan ställts har den nationella domstolen i motiveringen till domen om hänskjutande understrukit de punkter enligt vilka de franska bestämmelserna skulle kunna vara oförenliga med artikel 95 i fördraget. För det första ökar omräkningstalen progressiviteten, d.v.s. förhållandet mellan var och en av dessa omräkningstal, exponentiellt efter skatteklassen 12-16 hk, den högsta klassen i vilken det finns fransktillverkade bilar. För det andra slås genom bestämmelserna fem kategorier av skattemässig motorstyrka samman, nämligen de från 12-16 hk, till en enda skatteklass, medan de högre skatteklasserna, som bara berör importerade bilar, endast omfattar två eller tre kategorier av skattemässig motorstyrka. För det tredje har den nationella domstolen riktat uppmärksamheten på begränsningen av parametern K, som skulle kunna ha en diskriminerande verkan till nackdel för importerade bilar. För det fjärde anser den nationella domstolen, att även sättet att beräkna parameter K när det gäller automatiska växellådor skulle kunna ha en diskriminerande verkan.

10. För en redogörelse av de yttranden som lämnats av sökanden i målet vid den nationella domstolen, av den franska regeringen, av Förenade kungarikets regering och av kommissionen hänvisas till förhandlingsrapporten.

11. Inledningsvis bör det erinras om att domstolen i sin dom av den 9 maj 1985 (Humblot, se ovan) slog fast, att medlemsstaterna på gemenskapsrättens nuvarande stadium har frihet att underkasta sådana produkter som bilar ett vägskattesystem med en skatt som ökar progressivt i förhållande till ett objektivt kriterium. Domstolen gjorde dock samtidigt förtydligandet att ett sådant inhemskt beskattningssystem med hänsyn till artikel 95 bara är berättigat i den mån det är fritt från all diskriminerande eller protektionistisk verkan. Domstolen faim att så inte var fallet med den särskilda skatten, vilken innebar en beskattning som är mycket högre än den som följer av en övergång från en fordonsklass till en annan i ett system med progressiv beskattning som innehåller ... väl avvägda nivåer... .

12. Det gäller att fastställa huruvida bestämmelser av den typ som är i fråga i målet vid den nationella domstolen står i överensstämmelse med dessa principer.

13. Det kan för det första konstateras att omräkningstalens progressivitet varierar mellan 1,2 och 2,4 för skatteklasserna i skiktet under 16 hk, medan den uppgår till 1,5 för skatteklasserna i skiktet däröver. Det föreligger således ingen markant skillnad i fråga om dessa omräkningstals progressivitet som skulle kunna tyda på förekomsten av en diskriminerande eller skyddande verkan till förmån för fransktillverkade bilar.

14. För det andra bör det anmärkas, att de ifrågavarande bestämmelserna allmänt sett bildar skatteklasser som omfattar två eller tre klasser av skattemässig motorstyrka. På annat sätt förhåller det sig bara i fråga om sådana bilar som har en motorstyrka på 12-16 hk, för vilka en enda skatteklass som är mycket mer omfattande gäller. Den normala skatteprogressiviteten begränsas alltså för de bilar som har den högsta skattemässiga motorstyrkan inom denna skatteklass. Det framgår av de upplysningar som den nationella domstolen i sin dom om hänskjutande har lämnat domstolen att skatteklassen 12-16 hk är den sista skatteklassen i vilken fransktillverkade bilar förekommer, och att skatteklasserna över 16 hk endast omfattar bilar som importeras från andra medlemsstater. Denna utformning av skatteklasserna innebär att de dyraste fransktillverkade bilarna undantas från den normala skatteprogressiviteten. Den har därför en diskriminerande eller skyddande verkan till förmån för fransktillverkade bilar.

15. För det tredje kan det när det gäller beräkningen av bilars skattemässiga motorstyrka konstateras att bestämmelserna i fråga, genom att de begränsar K-faktorn till 21 för bilar med en verklig motorstyrka överstigande 100 kW, har som följd att bilar med manuell växellåda och en cylindervolym som är större än 3109,7 cm3 tillskrivs en skattemässig motorstyrka överstigande 16 hk. Dessutom blir, när K-faktorn är begränsad, enbart cylindervolymen avgörande för den skattemässiga motorstyrkan. Eftersom cylindervolymen upphöjs till potensen 1,48 leder varje ökning av cylindervolymen till att dessa bilar hamnar i den högsta skatteklassen.

16. Det framgår av de upplysningar som sökanden i målet vid den nationella domstolen har lämnat till domstolen, och vilka inte har bestritts av den franska regeringen, att ingen fransktillverkad bil har en cylindervolym överstigande 3109,7 cm3. Denna omständighet får till följd, att begränsningen till 21 av K-faktorn endast hänför importerade bilar till de högsta skatteklasserna, medan dessa bilar, om begränsningen inte hade funnits, skulle ha tillskrivits en lägre skattemässig motorstyrka. En sådan begränsning kan inte motiveras med hänvisning till bensinförbrukningen. Det föreligger i realiteten ingen nämnvärd skillnad i det hänseendet mellan bilar som berörs av K-faktorns begränsning och andra jämförbara bilar som inte berörs av den. Det bör därför konstateras, att denna metod att beräkna den skattemässiga motorstyrkan saknar objektiv grund och gynnar fransktillverkade bilar.

17. För det fjärde framgår det av handlingarna att de franska bestämmelserna, vad beträffar sättet att beräkna K-faktom för bilar med automatisk växellåda, har anpassats för att kunna tillämpas även på sådana automatiska växellådor med fyra växellägen som senare har introducerats på marknaden. Det nya beräkningssättet förefaller emellertid inte ha någon som helst diskriminerande eller skyddande verkan till förmån för fransktillverkade bilar, eftersom dessa berörs därav i samma mån som bilar importerade från andra medlemsstater.

18. Mot denna bakgrund kan alltså den slutsatsen dras att det sätt på vilket den differentierade skatten beräknas är sådant, att bilar importerade från andra medlemsstater är de enda som hamnar i de högsta skatteklasserna, och detta utan att det är befogat utifrån något objektivt kriterium. Eftersom en sådan situation leder till att ägarna till sådana bilar drabbas av en extra kostnad, lockas konsumenterna att i valet mellan bilar i de högsta prisklasserna välja fransktillverkade bilar hellre än bilar importerade från andra medlemsstater.

19. Med hänsyn till de föregående övervägandena blir svaret att ett system för fordonsskatt som dels - genom att införa en skatteklass som omfattar flera kategorier av skattemässig motorstyrka än övriga skatteklasser - begränsar den normala skatteprogressiviteten till förmån för inhemskt tillverkade bilar i de högsta prisklasserna, dels tillämpar en metod att fastställa skattemässig motorstyrka som missgynnar bilar importerade från andra medlemsstater, haten diskriminerande eller skyddande verkan i den mening som avses i artikel 95 i fördraget.

20. De kostnader som har förorsakats den franska regeringen, Förenade kungarikets regering och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grander beslutar DOMSTOLEN — angående den fråga som genom dom av den 19 december 1985 förts vidare av Tribunal de grande instance i Mulhouse - följande dom:

1 Rältegångsspråk: franska.