Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 15 juli 1997

1 Originalspråk: grekiska.

2 Dom i mål T-7/89 (Hercules mot kommissionen (REG 1991, s. II-1711; svensk specialutgåva, volym 11).

3 Beslut om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31.149— Polypropen) (EGT L 230, 1986, s. 1) [beslutet är inte tillgängligt på svenska].

4 Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT L 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

5 Denna fråga har behandlats ingående i punkterna 26 och 27 i mitt denna dag föredragna förlag till avgörande i det likartade målet C-199/92 P, Hüls mot kommissionen, som jag här hänvisar till.

6 Jämför artiklarna 49 och 51 i EEG-stadgan för domstolen.

7 I överensstämmelse med ett enligt min mening riktigare synsätt, som också allmänt överensstämmer med traditionen i de nationella rättsordningarna, innebär bestämmelserna i artikel 113.1 i domstolens rättegångsregler (Klagandens yrkanden får avse att förstainstansrättens avgörande skall upphävas helt eller delvis foch] att de yrkanden som framställts i första instans skall bifallas helt eller delvis; nya yrkanden får inte framställas.) inte att klaganden kan yrka antingen att det överklagade avgörandet av förstainstansrätten upphävs eller att de yrkanden som framställts i första instans bifalls. Av nämnda bestämmelser jämförda med artiklarna 49—54 i EEG-stadgan för domstolen följer tvärtom att klaganden med nödvändighet måste rikta sitt överklagande mot förstainstansrättens avgörande och att ett bifall till klagandens yrkande i sak är beroende av att detta avgörande upphävs.

8 Hercules har hänvisat till domstolens dom av den 9 november 1983 i mål 322/81, Michelin mot kommissionen (REG 1983, s. 3461; svensk specialutgåva, volym 7, s. 351) och av den 12 februari 1992 i de förenade målen C-48/90 och C-66/90, Nederländerna mil. mot kommissionen (REG 1992, s. I-565; svensk specialutgåva, volym 12).

9 Jag tar därför inte heller upp kommissionens påstående att Hercules ingalunda hade någon rätt att få ta del av den begärda informationen. Denna fråga skulle bara behöva utredas om förstainstansrättens motivering skulle visa sig vara felaktig.

10 Se domarna i de ovannämnda målen Distillers Company mot kommissionen och Kobor mot kommissionen (ovan fotnot 10).

11 Dom av den 18 oktober 1989 i mål 374/87 (REG 1989, s. 3283; svensk specialutgåva, volym 10).

12 Punkt 35 i domen i det ovannämnda målet Orkem mot kommissionen (ovan fotnot 10).

13 Det vill säga omständigheter som behövs för att kunna formulera premisserna för den rättsliga motiveringen.

14 Eftersom Hercules i vart fall besvarade kommissionens begäran om upplysningar kan bolaget inte begära att kommissionen skall lämna svaren utan avseende.

15 Domstolens beslut av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPÖ m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. I-1611), punkt 54. Jämför dom av den 15 juli 1970 i mål 45/69, Boehringer Mannheim mot kommissionen (REG 1970, s. 769), av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80—103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkt 120, och av den 8 november 1983 i de förenade målen 96/82—102/82, 104/82, 105/82, 108/82 och 110/82, IAZ mot kommissionen (REG 1983, s. 3369), punkt 52.

16 Noga räknat är detta inte en fråga om en felaktig läsning av förstainstansrättens dom utan snarare om en riktig läsning av en felaktig ordalydelse i domen vilket dock inte gör någon skillnad i fråga om rättsverkningarna.

17 Det skall dock nämnas att det inte kan finnas något samband mellan frågan i vad mån rätten till försvar beaktats och böterna. Följden av en kränkning av rätten till försvar är att det bevismaterial som kommissionen rättsstridigt har infordrat inte får beaktas och att den akt som grundas på det skall förklaras ogiltig. Därmed bortfaller frågan om ådömande av böter.

18 emdash; Jämför punkterna 9—15 och 18—20 i detta förslag till avgörande.