Förslag till avgörande av generaladvokat Walter Van Gerven föredraget den 15 september 1993

1 Originalspråk: nederländska.

2 EGT nr L 145, 13.7.1993, s. 1.

3 Detta förklaras av att en sidan försäljning redan omfattas av Grundcrwcrbsteuergesetz, vilket är en tysk lag om stämpelskatt för förvärv av fast egendom. Se 4 § punkt 9 a i UStG 1980 vilken motsvarar artikel 13 B g i direktivet.

4 Se artikel 9 i UStG, vilken motsvarar artikel 13 C i direktivet. Att välja att bli beskattad kan vara ekonomiskt fördelaktigt av det skälet att det medför rätt till avdrag för ingående skatt (se nedan punkt 15) (se 15 § 2 i UStG 1980).

5 Aven om den köpeskilling som bestämts i den handling som upprättats av notarien uppgick till 1150000 DM jämte 13 procent mervärdesskatt, uppges hänvisningen till mervärdesskatt endast ha avsett de delar av fastigheten som används yrkesmässigt.

6 Bundesfinanzhof anför som exempel värmeaniäggningen, taket, trapphuset och de bärande delarna av huset.

7 Närmare bestämt i den mening som avses i 90 § i Bürgerliches Gesetzbuch (BGB).

8 Närmare bestämt i den mening som avses i 3 § 1 i UStG 1980.

9 Dessutom har domstolen redan förkastat ett liknande argument i sin dom av den 8 juli 1986 (mil 73/85, Kcrrutt, Ree. s. 2219), som även rör uppbörd av omsättningsskatt avseende en fastighet. Domen rör uppförande av en fastighet inom ramen för en juridisk modell som kallas Bauhcrrenmodell, vilken innebär att de samägande personerna köper en tomt och sluter ett entreprenadavtal om uppförandet av en byggnad pi denna tomt. Trots rättspraxis frän Bundesfinanzhof som innebär att köpeavtalet och entreprenadavtalet skall betraktas som en enda transaktion när det gäller Grunder-werbsteuer (se ovan fotnot 2), i den mån som de bida kontrakten är beroende av varandra för sin existens (punkt 4) har domstolen slagit fast att tillhandahållande av tjänster inom ramen för ett entreprenadavtal inte kan anses bilda en enhet tillsammans med en försäljning av en fastighet som görs av en annan entreprenör än den som tillhandahåller tjänsterna (punkt 15).

10 Se dom av den 1 februari 1977, Verbond van Nederlandse Ondernemingen, 51/76, Rec. 1977, s. 113, punkterna 10 och 11.

11 Se dom av den 8 februari 1990, Safe, C-320/88, Rec.s. I-285, punkt 8. Se även punkt 11 i mitt förslag till avgörande beträffande domen av den 4 december 1990, van Tiem, Rec. s. I-4363, på sidan 4377.

12 865 § i BGB avser ägande av del av egendom insbesondere abgesonderte Wohnräume oder andere Räume (särskilt avskilda rum eller andra rum).

13 Kommissionen nämner den särskilda äganderätt (Sondereigentum), vilken kan tillämpas på en lägenhet eller på några rum (3 § i WEG) samt begreppen hyra på obestämd tid eller kommersiell hyra på obestämd tid (31 § i WEG).

14 Mil C-20/91, Rec. s. I-2847.

15 En kort jämförelse bör göras mellan den tyska regeringens inställning i de Jong-målet och dess ståndpunkt i detta mål. Enligt 94 § 1 st. i BGB utgör en tomt och en byggnad som finns pä tomten oupplösligt förbundna väsentliga beståndsdelar av en och samma egendom. Trots detta hävdade den tyska regeringen precis som kommissionen i de Jong-målet att tomt och byggnad ur omsättningskattesynpunkt skulle kunna behandlas olika. Det framgår inte varför samma regering nu intar motsatt ståndpunkt, särskilt som det inte står klart att de delar som berörs i målet utgör väsentliga beståndsdelar av samma egendom enligt tysk rätt.

16 Se punkterna 13 och 14 i domen.

17 Se i detta avseende domen av den 11 juli 1991, Lennartz, C-97/90, Rec. s. I-3795, vilket rörde en tysk administrativ praxis som innebar att hänsyn inte skulle tas till yrkesmässig användning av egendom om denna användning understeg 10 procent av den sammanlagda användningen.

18 Företrädaren för Finanzamt har som exempel anfört en försäljning av en byggnad med 10 rum. Säljaren använder tre av rummen i sin rörelse och de sju andra privat. Köparen önskar däremot använda fem rum i sin rörelse och fem privat. Om man antar att de delar som används i rörelsen och de delar som används privat kan särskiljas, ändrar egendomen karaktär vid försäljningen. Tre rum för yrkesmässig användning levereras men fem tas emot, medan sju rum för privat bruk levereras men bara fem tas emot.

19 För övrigt kan ändringar efter överföringen väsentligt ändra föremålet för överlåtelsen också när egendomen inte är uppdelad, till exempel när en näringsidkare säljer den fastighet som han använt i sin rörelse till en person som vill göra den till privatbostad.

20 Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra om Armbrecht har fakturerat omsättningsskatten för privatbostaden eller inte: se ovan fotnot 4.

21 Rådets direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter (EGT 1967, s. 1301). Angående denna artikels senare utveckling se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande beträffande Lennartz-domen, Rec. 1991, s. I-3815.

22 Se dom av den 21 september 1988, kommissionen mot Frankrike, 50/87, Rec. s. 4797, punkt 23.

23 Se den ovan i fotnot 16 nämnda Lennartz-domen, punkt 35. Se även punkterna 58 och 59 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande, Rec. 1991, s. I-3826 och I-3827.

24 Se domstolens dom av den 14 februari 1985, Rompelman, 268/83, Rec. s. 655, punkt 16. Det målet rörde (framtida) förvärv och uthyrning av andelar i lägenheter.