lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 11 juli 1995

CELEX
61993CC0019
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: italienska.

2 Rendo ni. fl. mot kommissionen (Rec. s. II-2417).

3 Beslut av kommissionen i ett förfarande angående tillämpning av artikel 85 i EEG-fördragct (IV/32.732— Ijssclccntralc m. fl., EGT nr L 28, s. 32).

4 Intervenient till stöd för kommissionen i det förevarande förfarandet.

5 Från detta förbud undamas enligt punkt 3 i artikel 21 i OVS-avtalet leveranser avseende en maximieffekt om 5000 kW med en spänningsstyrka pä 15 kV.

6 Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av EEG-fördragets artiklar 85 och 86 (EGT nr 13, s. 204).

7 I det allmänna SEP-avtalet från 1971, vilket i sin helhet har ersatts av OVS-avtalet, fanns klausuler med liknande innehåll.

8 Det datum då flertalet av bestämmelserna i den nya lagen om elektricitet trädde i kraft. Se beträffande denna lag den omedelbart följande texten.

9 Med undantag för elektricitet med en spänningsstyrka som är mindre än 500 volt.

10 Punkt 21—38 i beslutet.

11 Punkt 39—48 i beslutet.

12 Punkt 50 i beslutet.

13 Klagandena väckte talan även angående denna skrivelse vid förstainstansrätten. Genom beslut av den 29 mars 1993 (Rendo ra. fl. mot kommissionen, T-2/92, ej publicerad i Recueil) avvisades talan på grund av att den avsåg en rättsakt som saknade beslutsinnehåll och som därför inte kunde ha rättsverkan.

14 Mål C-157/94, kommissionen mot Nederländerna.

15 Punkt 58—62.

16 Punkt 44—57.

17 Artikel 6 i kommissionens förordning nr 99/63/EEG av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 í rådets förordning nr 17 (EGT nr L 127, s. 2268).

18 Punkt 98, i vilken det hänvisas till domstolens dom av den 18 oktober 1979, GEMA mot kommissionen (125/78, Rec. s. 3189).

19 Se domen av den 18 juni 1991, ERT (C-260/89, Ree. s. I-2925), ocli domen av den 11 april 1989, Ahmed Saeed m. ÍL (66/86, Rec. s. 803), til! vilka förstainstansrätten har hänvisat.

20 Punkt 102—107.

21 Punkt 111.

22 Gemeente Almelo (C-393/92, Rec. s. I-1477).

23 Målet har på klagandenas begäran varit vilandeförklarat i avvaktan pä att dom skulle avkunnas i det ovan nämnda målet Gemeente Almelo och har, likaså på klagandenas begäran, återupptagits först i januari 1995.

24 Se i detta avseende beslutet av den 24 september 1987, Vlachou (134/87, Rec. s. 3633).

25 Domen av den 18 september 1992, Automec mot kommissionen (T-24/90, Rec. s. II-2223).

26 Dom av den 24 januari 1995 (T-114/92, REG s. II-147).

27 Domstolens domar av den 14 juli 1972, Casella mot kommissionen (55/69, Rec. s. 887) och Hoechst (56/69, Rec. s. 927), samt förstainstansrättens domar av den 24 januari 1992, La Cinq mot kommissionen (T-44/90, Rec. s. I-1), och den 29 juni 1993, Asia Motors m. fl. (T-7/92, Rec. s. II-669). I den ovan nämnda domen i målet BEMIM nämns principen som en förutsättning.

28 Dom av den 17 november 1987, British American Tobacco Company och R. J. Reynolds Industries mot kommissionen (förenade målen 142/84 och 156/84, Rec. s. 4487).

29 Den enda skada som klagandena har gjort gällande att de har lidit under perioden före det att ETW trädde i kraft avser betalning av tilläggsbeloppet, vilket kommissionen dock har ansett sakna påtaglig inverkan pa handeln mellan medlemsstaterna,

30 Se till exempel den ovan nämnda domen i målet Automec II.

31 Se utöver de domar som förstainstansrätten har nämnt (ovannämnda ERT och Ahmed Saeed Flugreisen och Silver Line Reisebüro) exempelvis just domen Gemeente Almelo.