Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 13 december 1994

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT nr L 396, s. 1.

3 Artikel 75, numera artikel 97 till följd av de förändringar som parlamentet infört i sin arbetsordning den 15 september 1993, lyder1. Parlamentets ordförande ... kommissionen eller rådet kan anmoda parlamentet att förklara debatten om ett förslag om vilket parlamentet har hörts ... som brådskande. Denna anmodan skall ingivas skriftligen och vara motiverad. 2. SI snart ordföranden har mottagit en anmodan om brådskande debatt skall han underrätta parlamentet härom. Omröstning om en sådan anmodan skall hållas vid öppnandet av det sammanträde som följer på det vid vilket tillkännagivandet gjordes.

4 Denna artikel lyderSammanträdet kan avbrytas eller avslutas under en debatt eller omröstning om parlamentet, på förslag från ordföranden eller på begäran av en politisk grupp euer av minst tretton ledamöter, så beslutar.

5 Det rör sig om två domar som meddelats den 29 oktober 1980 i målen Roquette Frères mot rådet, (138/79, Rec. s. 3333, särskilt punkterna 32— 37) respektive Maizena mot rådet, (139/79, Rec. s. 3393, särskilt punkterna 33—38).

6 A.a., punkterna 33— 34 och punkterna 34— 35.

7 Se i detta hänseende det femte övervägandet i radett förordning (EEG) nr 3831/90 av den 20 december 1990 om tillämpningen av generella förmånstullar under ir 1991 på vissa industriprodukter med ursprung i utvecklingsländer (EGT nr L 370, s. 1); femte övervägandet i rådets förordning (EEG) nr 3832/90 av den 20 december 1990 om tillämpningen av generella förmänstullar under år 1991 pä textilprodukter med ursprung i utvecklingsländer (EGT nr L 370, s. 39); fjärde övervägandet i rådets förordning (EEG) nr 3833/90 av den 20 december 1990 om tillämpningen av generella förmånstullar under år 1991 på vissa jordbruksprodukter med ursprung i utvecklingsländer (EGT) nr L 370, s. 86); och åttonde övervägandet i rådets förordning (EEG) nr 3834/90 av den 20 december 1990 om sänkning av importtullen för vissa jordbruksprodukter med ursprung i utvecklingsländer (EGT nr L 370, s. 121).

8 I sin duplik ger rådet uttryck för tvivel vad gäller nödvändigheten av att höra parlamentet i det aktuella fallet, eftersom förordningen rör ett ämne som helt faller inom gemenskapens handelspolitik och därför egentligen borde ha grundat sig enbart på artikel 113 i fördraget Utan att gå in på frågan i sak anser jag att rådet emellertid inte på detta stadium i förfarandet kan framföra invändningar om den rättsliga grunden för förordningen, särskilt med hänsyn till att hänvisningen till artikel 43 redan gjordes i det förslag som rådet själv underställde parlamentet för yttrande.

9 Se fotnot 4.

10 Ovannämnda domar av den 29 oktober 1980, Roquette Frères mot rådet och Maizena mot rådet, punkterna 33 respektive 34.

11 A.a. punkt 36. Min kursivering.

12 Även de författare som är benägna att godta att ridet har en sådan befogenhet medger att domarna Isogiucose lämnar denna fråga obesvarad: Se i detta hänseende Wyatt & Dashwood: European Community Law, London, 1993, s. 37 och 38.

13 68/86, Rec. s. 855, i synnerhet punkterna 37 och 38.

14 Dom av den 22 maj 1990, parlamentet mot rådet, (C-70/88, Rec. s. I-2041).

15 Dom av den 2 mars 1994, parlamentet mot rådet, (C-316/91, Rec. s. I-625, i synnerhet punkterna 12— 17).

16 Dom av den 16 juli 1992, parlamentet mot rådet, (C-65/90, Rec. s. I-4593, punkt 16). Se den tidigare domen av den 4 februari 1982, Buyl mot kommissionen (817/79, Rec. s. 245, punkterna 14— 24).

17 Se i detta hänseende generaladvokat Jacobs förslag till avgörande i milet parlamentet mot ridet, C-316/91, ovannämnt i fotnot 14.

18 Det handlar här om en välkänd rättspraxis från vilken jag här endast nämner domen av den 22 maj 1985, parlamentet mot ridet (13/83, Rec. s. 1513), som har givit parlamentet rätt att väcka passivitetstalan enligt artikel 175 i fördraget, liksom domen av den 22 mai 1990, (70/88, ovannämnd, punkt 13), genom vilken parlamentet fick rätt att väcka talan om ogiltigförklaring t enlighet med artikel 173 i fördraget, sisom sagts ovan.

19 Se i detta hänseende dom av den 23 april 1986, Les Verts mot parlamentet, (294/83, Rec. s. 1339, i synnerhet punkterna 23 och 24). Denna princip har domstolen bekräftat vid upprepade tillfällen: Se senast, vad beträffar parlamentet, dom av den 23 mars 1993, Weber mot parlamentet, (C-314/91, Rec. s. I-1093, punkt 8).

20 Problemet för domstolen att inte överskrida gränserna vid tolkning och tillämpning av fördragets bestämmelser för risken att beträda områden som uteslutande hör till den konstitutionelle lagstiftaren framgår klart av generaladvokat Van Gervens förslag till avgörande i målet parlamentet mot ridet, C-70/88, redan citerat i fotnot 13.

21 Förutom i de fall när parlamentet vid den andra läsningen uttryckligen eller underförstått (genom att inte fatta något beslut inom tidsfristen om tre månader) godtar rådets gemensamma ståndpunkt och det anses överflödigt an fastställa en tidsfrist för rådet som i så fall slutgiltigt skall anu den ifrågavarande rättsakten i överensstämmelse med den gemensamma ståndpunkten [(artikel 189c b)].

22 Se i detta hänseende generaladvokat Darmons förslag till avgörande i mil C-41/92, The Liberal Democrats mot parlamentet, som utmynnade i ett beslut av den 10 juni 1993 (Rec. s. I-3153). Jag delar därför inte rådets åsikt som i sin inlaga utesluter denna möjlighet. Jag anser att det är meningslöst att uppehålla sig vid denna fråga, eftersom den inte längre är relevant sedan förändringarna av artikel 175 skett genom Maastrichtfordraget.

23 Se i detta hänseende dom av den 27 september 1988, kommissionen mot rådet (51/87, rec. s. 5459, i synnerhet punkt 2).

24 Se i detta hänseende de hänvisningar som angetts i fotnot 6.

25 Se den tydliga definition som generaladvokat Mischo ger av denna princip i sitt förslag till avgörande i dom av den 13 november 1990, Fedesa m.fl., (C-331/88, rec. s. I-4023).

26 Se senast dom av den 14 juli 1994, Grekland mot rådet, (C-353/92, Rec. s. I-3411, i synnerhet punkterna 43—48).

27 Se senast dom av den 1 april 1993, Diversinte och Iberlacta, (C-260/91 och C-261/91, Rec. s. I-1885, punkt 9).

28 Se all exempel dom av den 9 januari 1990, SAFA, (C-337/88, Rec. s. Il, punkt 12).

29 Se i detta hänseende domarna av den 10 mars 1992, Lomas m.fl., (C-38/90 och C-151/90, Rec. s. I-1781, punkterna 23 och 24) och av den 16 juli 1992, parlamentet mot rådet (nämnd i fotnot 15 ovan, punkterna 22—24).