Förslag till avgörande av generaladvokat Marco Darmon föredraget den 21 september 1994

1 Originalspråk: franska.

2 I den lydelse den har fått genom konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT nr L 304, s. 1).

3 Vol. 1, Nozioni introduttive c disposizioni generali, Giap-pichelli editore, Torino, 1989.

4 Paragraf 34, s. 182. Fri översättning: begäran om förhandsavgörande (av den högsta domstolen) leder inte till att malet har överförts till en ny instans utan utgör endast en parentes i processen vid den första instansen. När denna parentes är avslutad fortsätter processen sin normala gång. Det är den första instansen som skall fatta beslut i behörighetsfrågan, även om denna del av beslutet naturligtvis inte längre går att överklaga.

5 Mal C-68/93.

6 Dom av den 11 januari 1990 (C-220/88, Ree. s. I-49).

7 Punkt 11.

8 Domslutet.

9 Recueil Dalloz Sirey, 1977, nr. 40, s. 614.

10 La Convention de Bruxelles du 27 septembre 1968-Compétence judiciaire et effets des jugements dans la CEE, Jupiter, 1985.

11 Punkt 89, s. 50.

12 Domslutet.

13 Dom av den 16 december 1980 (814/79, Rec. s. 3807).

14 s. 3836.

15 Punkt 21.

16 Dom av den 27 september 1988, Kalfelis (189/87, Rec. s. 5565, punkt 19). Se i detta avseende även dom av den 17 juni 1992, Handle (C-26/91, Rec. s. I-3967, punkt 14).

17 Dom av den 4 mars 1982 (38/81, Rec. s. 825).

18 Punkt 6.

19 Punkt 18.

20 Revue critique de droit international privé, 1990, s. 367 (f.

21 s. 375.

22 Se i synnerhet punkt 24.

23 Journal de droit international, 1990, s. 498 ff.

24 s. 501, slutet.

25 The Civil Jurisdiction and Judgments Act 1982, 1983, kapitel 4, s. 60.

26 European Civil Practice, Sweet and Maxwell, 1989, s. 427, 17.50. Sc även P. Kayc: Civil Jurisdiction and Enforcement of Foreign Judgments, Professional Books, 1987, särskilt s. 583.

27 Europäisches Zivilprozeßrecht, Kommentar zum EuGVÜ, Hamburg, 1987.

28 Artikel 5, punkt 45. Fri översättning: Mycket talar för att inte platsen för en följdskada som uppstår efter rättskränkningen skalle anses relevant för behörigheten. I annat fall skulle behörigheten avseende skadestånd utanför avtalsförhållanden utsträckas kraftigt pä bekostnad av principen om svarandens hemvist enligt artikel 2 och närma sig en princip om behörighet för domstolen pä grund av kärandens hemvist.

29 Se i detta avseende P. Bourels kommentar till domstolens dom Mines de potasse d'Alsace, Revue critique de droit international privé, 1977, s. 568— 576. Denne tvekar inte att pa s. 572 skriva: Det ovan sagda leder till att idén om skydd för den skadelidande inte kan anses vara utesluten ur diskussionen säsom främmande för artikel 5.3. Jag anser till och med att den är den enda lämpliga för att lösa problemet med att avgöra vilken domstol som liar skadcortcn inom sin domsaga.

30 Du rattachement de quelques délits spéciaux en droit international privé, Recueil des Cours, Académie de droit international de la Haye, 1989, II, band 214 i samlingen, s. 251 ff.

31 Punkt 164, s. 386.