Förslag till avgörande av generaladvokat
1. För att kunna fälla ett avgörande i en tvist om användningen av beteckningarna Kabinett, Spätlese, Auslese och Weißherbst som del av ett varumärke har Oberlandesgericht Frankfurt am Main genom beslut av den 16 september 1993, enligt artikel 177 i EEG-fördraget, begärt ett förhandsavgörande beträffande fyra frågor rörande tolkningen av artikel 3.2 och artikel 3.3 i kommissionens förordning (EEG) nr 3201/90 av den 16 oktober 1990 om närmare bestämmelser för beskrivning och presentation av vin och druvmust (nedan kallad förordning nr 3201/90 eller tillämpningsförordningen) och artikel 40.3 i rådets förordning (EEG) nr 2392/89 av den 24 juli 1989 om allmänna bestämmelser om beskrivning och presentation av vin och druvmust.
2. Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs eV Frankfurt (nedan kallat käranden) och Privatkellerei Franz Wilhelm Langguth Erben GmbH & Co. KG (nedan kallad svaranden).
3. Svaranden saluför tyska viner med följande kvalitetsbeteckningar: Kabinett, Spätlese, Auslese och Weißherbst (nedan kallade kvalitetsvin framställt i ett specificerat område eller tyskt kvalitetsvin fso).
4. Dessa kvalitetsbeteckningar förekommer på etiketten dels i förbindelse med benämningen tyskt kvalitetsvin fso, dels i förbindelse med varumärket.
5. Eftersom käranden ansåg att bruket av dessa beteckningar såsom del av ett varumärke stred mot artikel 3.2 och 3.3 i förordning nr 3201/90 och var ägnat att vilseleda konsumenterna, väckte käranden talan vid Landgericht och överklagade sedan den dom som gick denne emot till högre instans.
6. Mot bakgrund av dessa omständigheter har Oberlandesgericht Frankfurt am Main begärt att domstolen meddelar ett förhandsavgörande beträffande följande fyra frågor:
Den första och den tredje frågan
7. Genom den första och tredje frågan önskar den nationella domstolen i huvudsak få svar på om artikel 3 i tillämpningsförordningen utgör hinder för att beteckningarna Kabinett, Spätlese, Auslese och Weißherbst används som del av ett varumärke vid utformning av etiketter för tyska kvalitetsviner i den mån dessa beteckningar upprepas med bokstäver som är större än de bokstäver som används för att ange namnet på ursprungsområdet.
Inledande anmärkning
8. Till att börja med kan vi konstatera att kvalitetsbeteckningarna Kabinett, Spätlese och Auslese är nödvändiga för att beteckna tyska kvalitetsviner, nämligen tyska viner med särskilda traditionella benämningar. Dessa tyska kvalitetsviner anser gemenskapslagstiftaren vara tyska kvalitetsviner fso. Detta följer av artikel 15.1 och 15.2 a i förordning (EEG) nr 823/87 som har ändrats genom förordning (EEG) nr 2043/89.
9. Beteckningen Weißherbst är en ytterligare traditionell benämning som är valfri för att komplettera beskrivningen av tyska kvalitetsviner fso.
10. Analys av de tillämpliga gemenskapsföreskrifterna
11. Vad beträffar märkningen av tyska kvalitetsviner fso är både förordning nr 2392/89 och förordning nr 3201/90 tillämpliga.
12. I den förstnämnda förordningen, i vilken det fastställs allmänna bestämmelser om beskrivning och presentation av vin och druvmust, indelas vinerna efter ursprung (vin med ursprung inom gemenskapen eller inom tredje land) och efter kvalitet. I artikel 11 i förordningen anges de obligatoriska respektive valfria uppgifter som finns på etiketten för kvalitetsviner fso. Principen att endast de uppgifter som anges i artikel 11 får användas i beskrivningen på etiketten för ett kvalitetsvin fso har också fastställts.
13. I förordning nr 3201/90 ges närmare bestämmelser som är nödvändiga vid tillämpningen av förordning nr 2392/89. I dess artikel 3 anges de beteckningar som är godkända av de olika medlemsstaterna och som av gemenskapslagstiftaren anses motsvara gemenskapsbeteckningen kvalitetsvin fso.
14. De syften som eftersträvas i förordningarna är att ge information som är så tydlig, korrekt och fullständig som möjligt om de viner som säljs inom gemenskapen för att
15. Vad gäller just tyska kvalitetsviner fso föreskrivs det i artikel 3.2 och 3.3 första stycket a och andra stycket i förordning nr 3201/90:
16. I artikel 15.2 första stycket a i den ändrade versionen av förordning nr 823/87, som också är tillämplig, föreskrivs:
17. Det framgår således av
18. Det framgår för övrigt av
19. Hur har detta direktiv tillämpats i det förevarande målet?
20. Det kan konstateras att beteckningarna Kabinett, Spätlese, Auslese samt Weißherbst upprepas på den nedre kanten av etiketten med bokstäver av samma typ och samma storlek som namnet på det specificerade området eller namnet på den geografiska enheten som är mindre än det specificerade området. Såsom exempel kan nämnas att på en av de omtvistade etiketterna anges beteckningarna Qualitätswein mit Prädikat Spätlese Rheinhessen Bereich Wonnegau på den nedre kanten av etiketten på följande sätt:
21. Det framgår således att föreskrifterna i artikel 3.2 och 3.3 första stycket a och andra stycket i förordning nr 3201/90 har följts.
22. Svårigheten — och nu kommer vi till kärnan i de ställda frågorna — ligger i den omständigheten att uppgifterna Kabinett, Spätlese, Auslese samt Weißherbst upprepas vid sidan om vinets märkesnamn mitt på etiketten på följande sätt, Erben Kabinett, Erben Spätlese, Erben Auslese och Erben Weißherbst, och detta med bokstäver som är ungefär tre gånger större än de bokstäver som används för att ange namnet på området i vilket vinet har sitt ursprung eller den geografiska enhet som är mindre än denna. Det kan konstateras att dessa märkesnamn används för att beskriva respektive vin.
23. Skall en sådan praxis ogiltigförklaras? Jag kan utan omsvep säga att jag inte anser att detta skall göras av följande skäl.
24. För det första kan vi konstatera att de särskilda gemenskapsföreskrifterna om varumärken, i synnerhet rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 (nedan kallat första direktivet om varumärken), inte innehåller någon bestämmelse om bokstävernas storlek i beteckningar som ingår i varumärkets namn. Detta första direktiv har för övrigt inte införlivats i Tyskland ännu och dessutom behöver medlemsstaterna endast tillämpa detta med avseende på nya varumärken.
25. För det andra anser jag att formuleringen av den regel som artikel 3 i förordning nr 3201/90 innehåller är otvetydig. Gemenskapslagstiftaren har velat reglera utseendet av dessa uppgifters bokstäver endast i de fall då de ingår i beskrivningen av tyska kvalitetsviner fso. Han har velat att de olika beteckningarna som tillsammans ingår i beskrivningen av kvalitetsvin fso skall återges på ett enhetligt sätt, så att ingen beståndsdel i dessa beskrivningar avviker från de andra, och detta för att undvika varje risk av förväxling hos gemenskapskonsumenten, i synnerhet om denne inte är invånare i den medlemsstat där vinet i fråga har framställts.
26. Det framgår nämligen efter en analys av artikel 3 i förordning nr 3201/90, bland annat 3.1 jämförd med 3.2 och 3.3, att varje beståndsdel av beskrivningen av tyska kvalitetsviner fso är reglerad och inte bara kvalitetsbeteckningarna. I texten behandlas däremot inte varumärken. Det är förordning nr 2392/89 som vi får vända oss till i denna fråga.
27. Det kan till en början konstateras att märkesnamnet är en valfri uppgift som får finnas på etiketten för kvalitetsvin fso.
28. För att återkomma till den allmänna princip som finns i det första direktivet om varumärken, vill jag påpeka att i artikel 40.2 första stycket a och b i förordning nr 2392/89 föreskrivs:
29. I den mån som kvalitetsbeteckningarna Kabinett, Spätlese och Auslese, i förening med uppgifter om vinets ursprung och beteckningen Qualitätswein mit Prädikat, samt med beteckningen Weißherbst, i förening med en särskild traditionell benämning, ingår i beskrivningen av kvalitetsvin fso , framgår det av bestämmelserna i artikel 40.2 första stycket b första strecksatsen att de inte kan användas som beståndsdel av ett märkesnamn om de av konsumenterna kan förväxlas med beskrivningen, helt eller delvis, av ett kvalitetsvin fso.
30. Om kvalitetsbeteckningarna Kabinett, Spätlese, Auslese samt beteckningen Weißlierbst upprepas mitt på etiketten vid sidan av märkesnamnen på de tyska kvalitetsvinerna fso Erben Kabinett, Erben Spätlese, Erben Auslese och Erben Weißherbst med bokstäver som är tre gånger större än de bokstäver som används för att beskriva tyska kvalitetsviner fso är det ostridigt att dessa märkesnamn används för att beskriva respektive tyska kvalitetsviner fso.
31. För det tredje, kan inte användandet av dessa beteckningar vilseleda konsumenterna eller ge upphov till förväxling?
32. Jag anser att det ankommer på den nationella domstolen att avgöra om en beteckning kan vilseleda eller förvirra konsumenten. Den nationella domstolen har emellertid upplyst oss om att den inte anser att så är fallet. Jag delar den åsikt som generaladvokat Elmer framhåller i sitt förslag till avgörande av den 9 mars 1995 i det pågående målet Ministère public och Institut national des appellations d'origine mot Voisine.
33. Svaret på denna fråga beror oftast på en konkret bedömning av omständigheterna i det särskilda fallet. Med bortseende från det fall då varumärket innehåller osanna uppgifter om varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung, är det en särskilt svår uppgift att ge allmänna vägledningar som ger en nationell domstol möjlighet att / praktiken identifiera de uppgifter som kan vilseleda eller förvirra konsumenten. Jag vill emellertid påminna om att de uppgifter som ingår i märkesnamnet avseende de tyska kvalitetsviner fso som svaranden säljer inte är osanna.
34. För det fjärde, i motsats till vad kommissionen har hävdat, strider inte syftet med förordningarna nr 2392/89 och nr 3201/90 mot ett godkännande av denna praxis.
35. Jag anser att gemenskapslagstiftaren inte har avsett att stadfästa regeln enligt vilken det geografiska ursprunget av ett kvalitetsvin fso är det kvalitetskriterium som är avgörande för konsumentens val av produkt. Följaktligen, tvärtemot kommissionens uppfattning, betvivlar jag att de särskilda bestämmelserna i artikel 3.2 och 3.3 i förordning nr 3201/90 kan ge stöd för uppfattningen att föreskrifterna om bokstäverna i beteckningarna Kabinett, Spätlese, Auslese och Weißherbst utgör en allmän princip som skall tillämpas strikt inom varumärkesområdet.
36. Vi har sett att gemenskapslagstiftaren inte har genomfört en fullständig harmonisering inom området för beskrivning och presentation av vin och druvmust. Trots att det föreligger vitt skilda uppfattningar mellan medlemsstaterna angående bland annat bestämmelserna som reglerar beskrivning och presentation av vin framställda inom gemenskapen, har gemenskapslagstiftaren velat fastställa principen om att särskilda traditionella och regionala bruk skall behållas, i den utsträckning som de är förenliga med principerna om den inre marknaden och inte medför risk för att gemenskapskonsumenten vilseleds angående produkten, i synnerhet om han är medborgare i en annan medlemsstat än vinproducenten. För att kunna förena de motstridiga målen har gemenskapslagstiftaren använt sig av särskilda juridiska hjälpmedel:
37. Syftet med artikel 12 i förordning nr 2392/89 är i motsats till vad kommissionen hävdat inte att stadfästa en allmän princip om att allt som inte är tillåtet är förbjudet. Det verkar snarare vara den omvända principen som är regel. Syftet med denna bestämmelse finns angiven i ingressen till förordning nr 2392/89.
38. Efter redogörelsen för valet av reglering om beskrivning och presentation av kvalitetsviner fso:
39. Syftet med artikel 12 i förordning nr 2392/89 är således att förena motstridiga syften som gemenskapslagstiftaren har eftersträvat för att inte förta den effektiva verkan av det system som på detta sätt upprättas.
40. I det aktuella fallet innehåller de beteckningar som svaranden tryckt på etiketterna för tyska kvalitetsviner fso endast uppgifter i förteckningen som gemenskapslagstiftaren har upprättat.
41. För det femte och slutligen bör det understrykas att vinets märkesnamn och namn har olika syften och definitioner.
42. Ett varumärke förutsätts förena tecken, till exempel bokstäver, som är lämpliga för att särskilja produkten. Det berättigade målet som eftersträvas av en innehavare av ett varumärke, och för övrigt det mål som är förenligt med själva definitionen av ett varumärke, är således framför allt att fängsla konsumenten, det vill säga dra till sig dennes uppmärksamhet. Gemenskapslagstiftaren har uppställt en allmän gräns för friheten att skapa och registrera märkesnamn.
43. Det syfte som gemenskapslagstiftaren har eftersträvat i fråga om beskrivning av ett kvalitetsvin fso är däremot att göra det möjligt för allmänheten att få en exakt, klar och korrekt information om produktens egenskaper och att kunna bedöma produkten. Med kvalitetsvin fso avses enligt artikel 1 i förordning nr 823/87 vin som uppfyller bestämmelserna i förordningen, de bestämmelser som antas med tillämpning av förordningen och de bestämmelser som anges i nationella föreskrifter. Det framgår av denna text jämförd med artiklarna 11 och 12 i förordning nr 2392/89 att i slutändan är handlingsutrymmet som givits till producenterna av kvalitetsvin fso i de olika medlemsstaterna mycket begränsat.
44. Den praxis som svaranden tillämpar — och som innebär att kvalitetsbeteckningar, som inte är förenliga med de mått som undantagsvis har fastställts på ett annat ställe, används som del av ett märkesnamn — verkar inte medföra en risk för att allmänheten bedras, eftersom dessa uppgifter är förenliga med varornas egenskaper. Detta är skälet till varför jag föreslår att den nationella domstolen skall ges ett nekande svar på den första och den tredje frågan.
Den andra och den fjärde frågan
45. Med dessa frågor önskar den nationella domstolen i huvudsak få ett svar på vilken omfattning som undantaget i artikel 40.3 i förordning nr 2392/89 skall ges.
46. Jag kommer endast att pröva dessa frågor såsom en extra hjälp med hänsyn till det föreslagna svaret på den första och tredje frågan.
47. Textens ordalydelse är otvetydig:
48. Jag föreslår sammanfattningsvis att med beaktande av det som sagts ovan skall de frågor som Oberlandesgericht Frankfurt am Main har ställt besvaras enligt följande:
1 Originalspråk: franska.
2 EGT nr L 309, s. 1.
3 EGT nr L 232, s. 13.
4 Rådets förordning (EEG) nr 823/87 av den 16 mars 1987 om särskilda bestämmelser om kvalitetsvin framställt inom specificerade omraden (EGT nr L 84, s. 59).
5 Rådets förordning (EEG) nr 2013/89 av den 19 juni 1989 (EGT nr L 202, s. 1).
6 Artikel 3.3 a första strecksatsen i förordning nr 3201/90 jämförd med artikel 11.2 i i förordning nr 2392/89.
7 Kapitel I.
8 Kapitel II.
9 Vad beträffar produkter med ursprung inom gemenskapen görs det skillnad mellan bordsviner (avsnitt A), kvalitetsviner fso (avsnitt B), samt andra produkter än borasvin och kvalitetsvin fso (avsnitt C).
10 Artikel 11.1.
11 Artikel 11.2.
12 Artikel 12.
13 Förordningarna nr 2392/89 och nr 3201/90.
14 Se bland annat det femte övervägandet i förordning nr 2392/89.
15 Bland annat trettioförsta övervägandet i förordning nr 3201/90.
16 Se bland annat tredje övervägandet i förordningarna nr 2392/89 och nr 3201/90.
17 Se bland annat det fjärde, femte, sjätte, och sjunde övervägandet i förordning nr 2392/89 och det tredje, fjärde och femte övervägandet i tillämpningsförordningen.
18 Vad gäller tyska kvalitetsvincr fso anges det i artikel 3.1 tredje stycket att beteckningarna Qualitätswein och Qualitätswein mit Prädikat kan anges utan förkortningar pa etiketten eller anges med lijälp av följande förkortningar: Q. b. A. och Q. b. A. m. Pr..
19 Förteckningen över områden där kvalitetsvin tillverkas finns i bilaga II till rådets beslut 94/184/EEG av den 24 januari 1994 om ingående och undertecknande av avtalet om vinhandel mellan Europeiska gemenskaperna och Australien (EGT nr L 86, s. 1).
20 Se förteckningen över områden för framställning av tyska kvalitctsviner fso, ibidem.
21 Direktiv om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT nr L 40, 1989, s. 1)
22 Artikel 3.4.
23 Artikel 3.1 första stycket första strecksatsen och andra stycket: Beteckningen kvalitetsvin framställt i ett specificerat område eller kvalitetsvin fso eller en motsvarande beteckning på ett annat officiellt gemenskapsspråk, eller när det är tillämpligt Qualitätswein och Qualitätswein mit Prädikat, ... som anges i artikel 15.2 i förordning (EEG) nr 823/87, skall finnas på etiketten med bokstäver som inte är större än dem som anger det specificerade området.
24 Artikel 11.2 c i förordning nr 2392/89.
25 I artikel 3.1 g föreskrivs att: 1. Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrering har skett skall de kunna ogiltigförklaras: ... g) Varumärken som är ägnade att vilseleda allmänheten, t. ex. med avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung.
26 Se punkterna 17 och 18 i förslaget till avgörande.
27 CMG/94, punkt 14.
28 Se punkt 14 i detta förslag till avgörande.
29 Se i synnerhet det sjunde övervägandet i förordning nr 2392/89.
30 Se i synnerhet det tredje övervägandet i förordning nr 3201/90: Vid tillämpningen av regler om beskrivning och presentation av viner bör hänsyn tas till traditionell och vedertagen praxis i gemenskapens vinodlingsområden.
31 Se särskilt det sjuttonde övervägandet i förordning nr 823/87.
32 Femte övervägandet i förordning nr 2392/89.
33 Se särskilt artikel 15 i förordning nr 823/87, bilaga 3 till förordning nr 3201/90 med förteckning över synonymer på namn på vinstockssorter som kan användas för att beteckna viner och kvalitetsviner fso, bilaga 2 till beslut 94/184 med förteckning över vin med ursprung i gemenskapen och särskilt förteckningen över de traditionella beteckningar som används för att Deskriva kvalitetsviner fso.
34 Artiklarna 3, 12 och 21 i förordning nr 2392/89.
35 Sjunde övervägandet i förordning nr 2392/89.
36 Femte övervägandet.
37 Ibidem.
38 Sjunde övervägandet.
39 Femte övervägandet.
40 Ibidem.
41 Sjätte övervägandet.
42 Sjunde övervägandet.
43 Femte övervägandet.
44 Ibidem.
45 Sjunde övervägandet.
46 Se rådets första direktiv om varumärken, som omnämns ovan i fotnot 20, artikel 2: Ett varumärke kan utgöras av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror, formen på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen i fråga kan särskilja ett företags varor eller tjänster frän andra företag, och artikel 3.1 b, i synnerhet: 1. Följande tecken och varumärken far inte registreras och om registrering har skett skall de kunna ogiltigförklaras: ... b) Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.
47 Artikel 3.1 g i samma direktiv.
48 Se särskilt det femte och sjätte övervägandet i förordning nr 2392/89.
49 Med avseende på den allmänna princip som Europeiska gemenskapernas domstol uppställt, se en av de senast meddelade domarna: dom av den 3 maj 1994, kommissionen mot Spanien (C-328/92, Rec. s. I-1569).