Förslag till avgörande av generaladvokat Georgios Cosmas föredraget den 23 mars 1995

1 Originalspråk: grekiska.

2 Tulltaxenummer och undernummer hänvisar till gemensamma tulltaxan i den lydelse som var gällande vid deklarationstidpunkten, jfr bilagan till rådets förordning (EEG) nr 3618/86 av den 24 november 1986 om ändring av förordning (EEG) nr 3331/85 om ändring av förordning (EEG) nr 950/68 om gemensamma tulltaxan (EGT nr L 345, 8.12.1986, s. 1). [Övers, anm.: Vid översättningen fanns inga svenska versioner att tillgå.]

3 Se bl. a. domen av den 9 augusti 1994, Neckermann Versand (C-395/93, Ree. s. I-4027, punkt 5), domen av den 31 mars 1992, Hamlin Electronics (C-338/90, Rec. s. I-2333, punkt 8), domen av den 7 maj 1991, Post (C-120/90, Ree. s. I-2391, punkt 11), domen av den 25 maj 1989, Weber (40/88, Rec. s. 1395, punkt 13), samt domen av den 17 mars 1983, Dinter (175/82, Rec. s. 969, punkt 10).

4 Se exempelvis Weberdomen, nämnd ovan, punkterna 19 och 20.

5 Se exempelvis domstolens dom av den 16 juni 1994, Develop Dr. Eisbein (C-35/93, Rec. s. I-2655, punkt 18), och domen av den 2 augusti 1993, Jepsen Stahl (C-248/92, Rec. s. I-4721, punkterna 9 och 10).

6 Se domen av den 3 juni 1992, Parma (C-246/90, Rec. s. I-3467, punkt 20), domen av den 18 april 1991, WeserGold (C-219/89, Rec. s. I-1895, punkt 9), och domen av den 16 december 1976, Industriemetall Luma (38/76, Rcc. s. 2027, punkt 7), samt domen av den 14 december 1972, Van de Poll (38/72, Rec. s. 1329, punkterna 4 och 5). Se även domen Ncckcrmann Versand, nämnd ovan, punkt 7— 9, samt domen av den 1 juli 1993, Astro-Med (C-108/92, Rec. s. I-3797, punkt 8), domen av den 4 december 1990, Shimadzu Europa (C-218/89, Rec. s. I-4391, punkt 10 ff.), och domen av den 26 mars 1981, Ritter (114/80, Rec. s. 895, punkt 7— 9).

7 So domen av den 1 april 1993, Emsland-Stärkc (C-256/91, Rec. s. I-1857, punkt 16) och domen av den 23 mars 1972, Henck (36/71, Rec. s. 187, punkt 4). Se även domen av den 8 maj 1974, Osram (183/73, Rec. s. 477, punkt 5).

8 Se domen av den 10 juli 1986, Kleiderwerke Hela Lampe (222/85, Rec. s. 2449, punkt 15), och domen av den 15 maj 1986, Mikx (90/85, Rec. s. 1695, punkt 15). Se även domen av den 18 september 1990, Farfalla Hemming (C-228/89, Rec. s. I-3387, punkterna 20 och 22).

9 Angående betydelsen av de anmärkningar som inleder kapitlen i gemensamma tulltaxan för tolkning av tulltaxenumren, se bl. a. domen av den 2 juni 1994, Techmeda (C-356/93, Rec. s. I-2371, punkt 28), och domen av den 19 maj 1994, Siemens Nixdorf (C-11/93, Rec. s. I-1945, punkt 12).

10 Enligt domstolens fasta rättspraxis (se exempelvis domen Siemens Nixdorf, nämnd ovan, punkt 12, samt domen av den 30 januari 1992, SuCrest (C-14/91, Rec. s. I-441, punkt 10), domen av den 18 september 1990, Vismans Nederland (C-265/89, Rec. s. I-3411, punkt 18), domen av den 4 juh 1985, Drünert (167/84, Rec. s. 2235, punkt 14) och domen av den 11 februari 1982, Chem-Tec (278/80, Rec. s. 439, punkt 14) utgör de förklarande noterna till TSR-nomenklaturen viktiga tolkningsdata vid tolkningen av gemensamma tulltaxan. Domstolen har dock även framhållit att dessa noter inte är bindande i rättslig mening, varför det i varje enskilt fall måste undersökas om de befinner sig i överensstämmelse med själva bestämmelserna i gemensamma tulltaxan och inte ändrar dess innehåll (se särskilt den ovan nämnda domen av den 16 juni 1994, Develop Dr. Eisbein, punkt 21, och hänvisningarna däri).

11 Begreppet medikamenter i den mening som avses i nummer 3003 i gemensamma tulltaxan är inte liktydig med begreppet medikamenter som används i rädets direktiv 65/65/EEG av den 26 januari 1965 om tillnärmning av lagstiftning om medicinska specialiteter (EGT nr 22, 1965, s. 369). Skillnaden kan förklaras med den senare rättsaktens särskilda syften. Domstolen har även fastslagit (se bl. a. domen av den 30 november 1983, Van Bennckom (227/82, Ree. s. 3883, punkterna 14 och 17), domen av den 16 april 1991, Upjohn (C-112/89, Rec. s. I-1703, punkt 16), och domen av den 28 oktober 1992, Ter Voort (C-219/91, Rec. s. I-5485, punkt 16) att direktiv 65/65 som inte har bara har till syfte att undanröja hindren för den gränsöverskridande hantlein med medicinska specialiteter inom gemenskapen, utan även att förverkliga det viktiga syftet att skydda folkhälsan (i artikel 1.2 första och andra stycket), definierar begreppet medikamenter som omfattande inte bara medikamenter som har en egentlig profylaktisk eller terapeutisk verkan, utan även produkter som inte är tillräckligt effektiva eller som inte har den verkan som konsumenterna har rätt att förvänta sig med hänsyn till vad som förespeglats. Direktivet skall således skydda konsumenterna inte bara mot skadliga eller giftiga medikamenter utan även mot en rad preparat som används i stället för verksamma botemedel. Nummer 3003 i gemensamma tulltaxan omfattar däremot bara sådana preparat som faktiskt skall användas för terapeutiskt eller profylaktiskt bruk (se även i detta hänseende punkt 7 i generaladvokat Gulmanns förslag till avgörande i Bioforce-mälet, domen av den 14 januari 1993 (C-177/91, Rec. s. I-45)).

12 Se den ovan nämnda Bioforcedomen, särskilt punkterna 10 och 12. Se även punkt 4—5 i generaladvokat Gulmanns förslag till avgörande i målet.

13 Enligt denna förklarande not är det dock uteslutet att tullklassa preparat avsedda för konstgjord näring under nummer 3005 (andra farmaceutiska produkter och artiklar) i gemensamma tulltaxan. Vidare omfattar nummer 3005, enligt de anmärkningar som inleder kapitel 30, endast de i anmärkning 3. a— 3. g nämnda varorna. Enligt de förklarande noterna från TSR till tulltaxenummer 3005 är detta en uttömmande uppräkning.

14 I den ovan nämnda domen i SuCrest-målet, punkt 10, fastslog domstolen (förvisso inom ramen för tolkning av tulltaxenumren i den kombinerade nomenklatur som infördes den 1 januari 1988 genom rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 (EGT nr L 256, 1987, s. 1) att begreppet ämnen med näringsvärde kunde omfatta kemikalier. Det kan noteras att det i TSRs förklarande noter till kapitel 38 (diverse kemiska produkter) i det harmoniserade varubeskrivnings-och varunomenklatursystemet (som utgjorde grunden för den kombinerade nomenklatur som infördes den 1 januari 1988) uttryckligen nämns att begreppet näringsämnen och andra ämnen med näringsvärde även omfattar essentiella aminosyror. Bundesfinanzhof synes dessutom i näst sista stycket i beslutet om hänskjutande hänvisa till sistnämnda förklarande noter (jfr även kommissionens förordning (EEG) nr 2061/89 av den 7 juli 1989 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EGT nr L 196, s. 5) där olika preparat i form av tabletter innehållande bl. a. aminosyror som används för att avhjälpa effekterna av brister i kosten i bilagan betecknas som kosttillskott och därför hänförs till motsvarande nummer i Kombinerade nomenklaturen).

15 Hauptzollamt nämner i sina yttranden till domstolen att Bundesfinanzhof i sin beskrivning av den omtvistade blandningen använder beteckningen doserad (... doserade, sterila blandningar ... i pulverform), som särskilt används om medikamenter, varigenom Bundesfinanzhof föregripit svaret på de frågor den framställt till domstolen. Det saknas stöd för denna ståndpunkt. Det kan för det första framhållas att i enlighet med de anmärkningar som inleder kapitel 30 i gemensamma tulltaxan (se punkt 1 a och 1 b) har frågan om en viss produkt är doserad (en likformig fördelning av vissa produkter i de mängder som är anpassade till den tilltänkta användningen, se TSRs förklarande not B a till nummer 3003) endast betydelse för klassificering under nummer 3003 såvitt gäller oblandade produkter. Den omtvistade varan är emellertid en blandning av aminosyror, det vill säga en produkt somhar blandats i den mening som avses i de ovannämnda noterna. Anmärkning 1 A 2 som inleder kapitel 30, och genom vilken bl. a. varor som hör till kapitel 29 (som aminosyror i princip tillhör) betraktas som oblandade produkter, rör inte bara vissa varor som nämns i kapitel 29 och motsvarande produkter i enlighet med definitionerna i de anmärkningar som inleder detta kapitel, utan även blandningar av dessa produkter (se anmärkning 1 som inleder kapitel 29 och TSRs allmänna kommentarer till denna bestämmelse). Oberoende härav framgår det enligt min mening dessutom av beslutet om hänskjutande sett i dess helhet att när Bundesfinanzhof använder beteckningen doserad vill den inte därmed uttrycka att den blandning som deklarerats till förtullning var likformigt fördelad i de mängder i vilka den skulle användas för framställning av infusionslösntngar, utan bara att aminosyrorna som blandningarna består av förekommer i bestämda proportioner (se även kommissionens utredning av denna fraga, s. 14 i kommissionens yttrande).

16 Se även TSRs förklarande noter till tulltaxenummer 2107 (avsnitt B, punkt 10) enligt vilka proteinhydrolysater huvudsakligen bestående av en blandning av aminosyror och natriumklorid, som används som tillsats till livsmedel (exempelvis som smakämne) skall anses som livsmedelsbe-redningar.

17 Hauptzollamt har inför Bundesfinanzhof anfört att blandningen kunde intas oralt i befintlig utformning. Denna omständighet är emellertid inte tillräcklig för att hänföra den till tulltaxenummer 2107. Som har framgått av ovanstående överväganden är det inte tillräckligt skäl för att hänföra ett preparat till detta nummer att preparatet består av näringsämnen. Det måste även rent faktiskt vara avsett att användas som mänsklig föda att intas på naturlig väg. Det framgår av beslutet om hänskjutande att Hauptzollamt beträffande den omtvistade produktens användning endast har anfört, utan att lämna kompletterande upplysningar, att en annan förbehandling var möjlig.

18 Min kursivering.

19 Jämför även TSRs förklarande noter till nummer 3003 (punkt B a) enligt vilka detta nummer bl. a. omfattar redestillerat vatten, i ampuller och för användning antingen vid direkt behandling av olika sjukdomar ... eller som lösningsmedel vid framställning av medicinska injcktionslö-sniilgar.

20 Se domen av den 3 juni 1992, Boehringer Mannheim (C-318/90, Rec. s. I-3495, punkterna 17 och 18). Se även domen av den 30 september 1982, IFF (295/81, Rec. s. 3239).