Förslag till avgörande av generaladvokat
Inledning
1. Genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 1 februari 1994 har det nederländska bolaget Heidemij Advies BV (nedan kallat sökanden eller Heidemij) med tilllämpning av en skiljedomsklausul som grundas på artikel 181 i EG-fördraget och som finns intagen i ett entreprenadavtal som ingicks den 27 juli 1990 mellan Europaparlamentet (nedan kallat parlamentet eller svaranden) och det ovan nämnda bolaget, yrkat att domstolen skall förplikta parlamentet att utge skadestånd enligt artikel 1794 i Belgiens code civil (nedan kallad code civil).
Bakgrund
2. Inom ramen för uppförandet av parlamentets byggnader D1, D2 och D3 i Bryssel (även kallat program för parlamentets utbyggnad eller uppförandet av Espace Leopold-komplexet) offentliggjorde parlamentet en infordran av anbud avseende ett uppdrag som omfattade undersökning, assistans och rådgivning i fråga om fastigheter.
3. I förfrågningsunderlaget beskrev parlamentet, som var huvudman, att uppgifterna skulle indelas i tre olika delar kallade A, B och C. Del A omfattade projektets finansiella aspekter, del B de tekniska och arkitektoniska bedömningarna och del C uppföljningen och kontrollen av genomförandet av projektet. I underlaget angavs också att priset skulle uttryckas i form av ett fast totalbelopp för varje del.
4. Heidemij tilldelades hela entreprenaden. Ett entreprenadavtal ingicks således mellan parterna den 27 juli 1990 (nedan kallat avtalet).
5. Den föreliggande tvisten handlar uteslutande om uppföljningen och kontrollen av genomförandet av projektet, det vill säga del C.
6. Heidemijs uppgifter inom ramen för denna del påbörjades den 1 januari 1991 och skulle avslutas på dagen när byggnaderna slutligen överlämnades, det vill säga den 1 juni 1996.
7. Till följd av oenighet beträffande priset på de extraarbeten som krävdes för ett korrekt genomförande av del C, underrättade parlamentet den 21 januari 1993 Heidemij om att
8. Med anledning av denna sistnämnda punkt inkom Heidemij med ett anbud som inte antogs av parlamentet.
9. Till följd av att avtalet sades upp den 21 januari 1993, begärde Heidemij den 28 juni och den 1 juli 1993 skadestånd med 10 procent av den ersättning som i samband med den andra infordran av anbud begärts för att avsluta uppdraget avseende byggnaderna D2 och D3, med tillägg av dröjsmålsränta.
10. Den 15 juli 1994 tillbakavisade parlamentet kravet.
11. Parterna har enligt artikel 10 i avtalet enats om att EG-domstolen skall vara behörig att pröva tvister som sammanhänger med avtalet och de har uttryckligen angivit att belgisk rätt skall tillämpas:
12. Denna behörighet är ostridig.
Parternas yrkanden och grunder
13. Heidemij yrkar att domstolen skall förplikta parlamentet
14. Heidemij gör gällande två grunder till stöd för sina argument.
15. Parlamentet yrkar att domstolen
16. Svaranden gör gällande följande:
Gällande belgisk rätt — Innehållet i artikel 1794 i code civil
17. Artikel 1794 i code civil lyder enligt följande:
18. Enligt denna bestämmelse har alltså uppdragsgivaren rätt att utan vidare säga upp entreprenadavtalet även om arbetet har påbörjats och utan att han behöver visa att avtalet inte fullgjorts eller fullgjorts på ett otillfredsställande sätt av entreprenören. I gengäld är han skyldig att ersätta entreprenören för alla dennes utgifter, allt dennes arbete och all den vinst som denne skulle ha kunnat göra på detta uppdrag.
19. Eftersom denna bestämmelse inte är tvingande, kan parterna helt eller delvis avtala bort den utan några formkrav. Det har också avgjorts att entreprenören med giltig verkan tyst kan avstå från ersättning. Detta avstående kan bland annat följa av entreprenörens förhållningssätt efter uppsägningen av ett entreprenadavtal.
Uppsägningsrättens omfattning
20. I en dom av den 4 september 1980 av första avdelningen vid Belgiens Cour de cassation avgjordes att
Sedan denna dom är det klarlagt
21. Vidare kan den möjlighet till ensidig uppsägning av avtalet som enligt artikel 1794 endast erbjuds uppdragsgivaren utnyttjas så länge arbetet inte fullbordats.
Frågan om artikel 1794 i code civil är tillämplig på avtalet
22. Det framgår av en genomgång av klausulerna i avtalet att detta säkert faller inom tilllämpningsområdet för den rätt till uppsägning som föreskrivs i artikel 1794 i code civil. Detta har för övrigt inte bestridits.
23. Den tvist som hänskjutits till domstolen ger upphov till följande två frågor: Har principen om avtalsenlig ersättning enligt artikel 1794 i code civil avtalats bort genom avtalet? Om så inte är fallet, vilket skadeståndsbelopp kan Heidemij då göra anspråk på? Jag skall pröva dessa två punkter i tur och ordning.
A — Har parterna helt eller delvis avtalat bort artikel 1794 i code civil beträffande del C?
24. Vad gäller möjligheten att utöva den rätt som tillkommer uppdragsgivaren är det uppenbart att parlamentet, som är huvudman, inte har avsett att avstå från den, eftersom parlamentet har upptagit följande i artikel 4 femte stycket i avtalet:
25. Avsikten att utnyttja denna rättighet uttrycktes genom skrivelse av den 21 januari 1993. I denna skrivelse hänvisar parlamentet uttryckligen till artikel 4 i avtalet och framför inte något som helst klagomål gentemot Heidemij:
26. Vad gäller principen om entreprenörens rätt till avtalsenlig ersättning hävdar svaranden att avsikten var att avvika från denna. Svaranden stöder sig på artikel 4 femte stycket och artikel 12 i avtalet. Svaranden tilllägger att Heidemijs förhållningssätt efter uppsägningen av avtalet också skall tolkas på det sättet.
27. I motsats till vad parlamentet hävdar anser jag att det inte följer av artikel 4 femte stycket jämförd med artikel 12 att entreprenörens rätt till ersättning på grund av att avtalet ensidigt sagt upp har avtalats bort.
28. Som jag har visat är denna artikel 4 femte stycket helt entydig. Huvudmannen har endast haft för avsikt att förbehålla sig rätten att ensidigt säga upp avtalet. I denna klausul sägs inget om hur utövandet av denna rätt skulle kunna påverka entreprenörens rätt till ersättning.
29. Uppsägningsklausulen i artikel 12 är inte relevant i detta mål.
30. Denna artikel har följande lydelse:
31. Jag anser att parlamentet genom denna klausul huvudsakligen avsåg att avvika från artikel 1789 i code civil, vilken är dispositiv och vilken lyder enligt följande:
32. Genom denna klausul avser parlamentet en alldeles särskild situation:
Genom artikel 12 i avtalet berövas således Heidemij denna möjlighet.
33. I förevarande fall är inte alla villkor för tillämpning av artikel 12 uppfyllda och dessutom — som jag sade ovan — har parlamentet uttryckligen åberopat artikel 4.
34. Parlamentet hävdar att Heidemij tyst har avstått från möjligheten att begära ersättning enligt artikel 1794 i code civil genom att delta i den andra infordran av anbud och genom att inte reagera i tid.
35. Det är helt klart att Heidemij inte uttryckligen har avstått från sin rätt till ersättning. Jag har ovan redogjort för att entreprenörens avstående från principen om ersättning på grundval av artikel 1794 i code civil enligt rättspraxis kan vara tyst. Ar det rimligt att mot bakgrund av Heidemijs förhållningssätt efter uppsägningen av avtalet, dra den slutsatsen att det givit uttryck för en avsikt att avstå från sin rätt till ersättning?
36. Jag anser inte det av i huvudsak två orsaker.
37. För det första skall förhållandena mellan parlamentet och Heidemij under perioden från underrättelsen den 21 januari 1993 till dess att Heidemij lämnade in sin begäran om ersättning, bedömas på olika rättsliga plan.
38. För det andra anser jag i sak att Heidemij genom att delta i det nya anbudsförfarandet har handlat som en förnuftig entreprenör. Heidemij borde försöka få entreprenaden för att eventuellt minska storleken på den ersättning som parlamentet skulle erlägga på grund av uppsägningen av avtalet.
39. Jag anser följaktligen att Heidemijs talan om ersättning är befogad.
B — Storleken på den ersättning som parlamentet skall erlägga
40. Enligt artikel 1794 i code civil skall entreprenören ersättas för alla dennes utgifter, allt dennes arbete och all den vinst som denne skulle ha kunnat göra på detta uppdrag.
41. Heidemij kräver ersättning endast för utebliven vinst, det vill säga ett belopp om 797150 ecu, samt dröjsmålsränta enligt en avtalad räntesats om 8 procent per år, i överensstämmelse med RVOI-1987, som gjorts tillämplig genom artikel 8 i avtalet. Denna ränta skall börja löpa den 15 september 1993 i överensstämmelse med artikel 7 andra stycket i avtalet.
42. Parlamentet å sin sida anför i andra hand att Heidemij skall erhålla 10 procent av vad det lagligen hade kunnat kräva om avtalet hade slutförts, det vill säga ett belopp om 20883,33 ecu.
43. För att avgöra vilket ersättningsbelopp och vilken dröjsmålsränta som Heidemij har rätt till, anser jag att belgisk rätt skall tillämpas i enlighet med artikel 10 i avtalet, vilken avfattats i tydliga och generella ordalag. Vad gäller från vilken dag dröjsmålsräntan skall beräknas, kan jag påpeka att i artikel 7 i avtalet avses dröjsmålsränta beträffande utfört arbete och inte krav på grund av utebliven vinst. Jag anser därför att artiklarna 7 andra stycket och 8 inte är tillämpliga i den föreliggande tvisten.
44. Enligt belgisk rätt skall denna uteblivna vinst värderas konkret. När det som i detta fall saknas uppgifter som är nödvändiga för värderingen har det i rättspraxis fastställts en ersättning som uppgår till 10 procent av värdet på det arbete som inte utförts.
45. Efter en genomgång av de ingivna handlingarna och av avtalets ordalydelse anser jag att den uteblivna vinsten inte kan beräknas på värdet av ett anbud som svaranden har förkastat, utan enbart med beaktande av vad sökanden rättmätigt hade kunnat kräva om avtalet hade slutförts, det vill säga till den 1 juni 1996. Det enda belopp som parterna har enats om är det som finns upptaget i artikel 3 första stycket andra strecksatsen (eftersom tilläggsarbeten inte nödvändigtvis är erforderliga).
46. Eftersom det avtalade priset för arbetet hänförligt till del C uppgick till 71600 ecu, skall den uteblivna vinsten därför beräknas på denna årliga entreprenadsumma om 71600 ecu, nämligen
47. Vad gäller den dröjsmålsränta som Heidemij yrkar skall artikel 1153 i code civil tilllämpas, eftersom avtalet var ömsesidigt förpliktande. Dröjsmålsräntan skall således beräknas efter den räntesats som är fastställd i lag i Belgien från och med dagen för ansökan.
48. Jag anser följaktligen att parlamentet skall förpliktas att
1 Originalspråk: franska.
2 Tillägg till EGT nr S 112, av den 12 juni 1990, s. 65.
3 Handling nr 13 i ansökan.
4 Den 10 juli 1990.
5 Se handling nr 6 tili stöd för ansökan.
6 Artikel 4 femte stycket i avtalet.
7 Tillägg till EGT nr S 27, av den 9 februari 1993, s. 72.
8 Enligt detta anbud av den 5 april 1993 uppgick den totala entreprenadsumman för hela uppdraget till 7971500 ecu.
9 Den 11 juni 1993.
10 Se bland annat Flamme, Ph. och Flamme, M.-A: Le contriti d'entreprise — Quinze ans de jurisprudence (1975 — 1990), éditions Larcier, 1991, s. 194, punkt 244; Delahaye, Th: Résiliation et résolution unilaterales en droit commercial belge, établissements Bruylant, 1984, s. 57, punkt 42.
11 Se Flamme, M.-A. och Lepaffe, T: Rubrique Devis et marchés, Répertoire pratique du droit belge, tillägg, band II (nedan kallad RPDB), établissements Bruylant, 1966, s. 415 och i synnerhet punkt 285.
12 Ovannämnda Delahaye, Th., punkterna 71 och 72.
13 Cour de cassation, den 24 september 1981, Journal des tribunaux, 1982, s. 57.
14 SA Artie, f. d. SA Iceberg, och SA Bianca/SPRL Représentations Wolff, Revue critique de jurisprudence belge, 1981, s. 527.
15 Ovannämnda Delahaye, Th., s. 59, punkt 44.
16 Ovannämnda Delahaye, Th., s. 60.
17 Se i detta hänseende RPDB, punkt 278.
18 Se bland annat ovannämnda Delahaye, Th., s. 84, punkt 62, och RPDB, punkterna 279 och 280.
19 Ovannämnda Delahaye, Th., s. 85, punkt 63, och RPDB, punkterna 274 och 282.
20 Handling nr 11 i ansökan.
21 Sid 19 i svarsinlagan.
22 RPDB, punkt 252.
23 RPDB, punkt 252; De Page, H: Traité élémentaire de droit civil beige, band IV (första delen), établissements Bruylant, 1943, s. 901, punkt 877.
24 Se Inledning i det ovan nämnda förfrågningsunderlaget, s. 2.
25 Punkt 25 i mitt förslag.
26 Punkt 19 i mitt förslag.
27 Delahaye, Th., nämnd ovan, punkt 68, och RPDB, s. 480, punkt 288.
28 Artikel 3 sjätte stycket i avtalet.
29 Det vill säga frän dagen för uppsägning, den 30 juni 1993, till den överenskomna dagen för avtalets slut, nämligen den 1 juni 1996, alltså 35 niänader.