Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Detta mål rör en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget från Sø- och Handelsretten i København om förhandsavgörande angående tolkningen av rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (nedan kallat direktivet).

I — Faktiska omständigheter

2. Frågorna har uppkommit i en tvist mellan käranden i målet vid den nationella domstolen, Ole Rygaard, och hans arbetsgivare, det svarande företaget Strø Mølle Akustik A/S (nedan kallat Strø Mølle).

3. Dagen efter det att avtalet mellan Pedersen och Strø Mølle slutits, dvs. den 31 januari 1992, sade det förra bolaget upp kärandens anställningsavtal med motiveringen att bolaget skulle avvecklas och att en del av den entreprenad som skulle utföras på Kastrup överlåtits på Strø Mølle. I den skriftliga uppsägningen klargjordes att kärandens anställning skulle upphöra den 30 april 1992 och att han fram till dess skulle arbeta för Strø Mølle.

II — Tolkningsfrågorna

4. I den föreliggande tvisten har Sø-og Handelsretten i København i beslut av den 2 februari 1994 ställt följande fråga: Är rådets direktiv 77/187/EEG tillämpligt när en entreprenör B, efter avtal med en entreprenör A, fortsätter en del av en entreprenad som påbörjats av entreprenör A, och

5. Dessa tolkningsfrågor innebär i huvudsak att frågan om direktivets tillämpningsområde enligt artikel 1.1 i direktivet åter igen måste besvaras.

III — Rättsliga föreskrifter och rättspraxis

6. I artikel 1.1 i direktivet stadgas att föreliggande direktiv tillämpas vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter, vilka följer av lagenlig överlåtelse eller fusion, till annan företagare.

7. Enligt denna rättspraxis omfattar direktivets tillämpningsområde de fall av företagsöverlåtelser vari följande villkor är uppfyllda:

8. För att bedöma om dessa förutsättningar föreligger måste enligt domstolens rättspraxis hänsyn tas till samtliga faktiska omständigheter som kännetecknar ifrågavarande process. Till dessa hör särskilt den typ av företag eller verksamhet som det är frågan om, huruvida några materiella tillgångar — såsom byggnader eller lös egendom — överlåtits eller inte, värdet på de immateriella tillgångarna vid tidpunkten för överlåtelsen, huruvida huvuddelen av personalstyrkan övertagits av den nye ägaren, huruvida kundkretsen överlåtits samt graden av likhet mellan den verksamhet som utövats före och efter överlåtelsen och längden av ett eventuellt avbrott i verksamheten. Alla dessa omständigheter är emellertid endast aspekter av den helhetsbedömning som skall göras och kan därför inte bedömas isolerat.

IV — Svar på tolkningsfrågorna

9. För det första måste betonas att bedömningen av de faktiska omständigheterna, vilken är nödvändig för att bilda sig en uppfattning om det föreligger en företagsöverlåtelse i nyssnämnda betydelse, ankommer på den nationella domstolen, som således har att beakta de ovan behandlade tolkningskriterierna i domstolens rättspraxis.

10. I fråga om huruvida dessa förutsättningar föreligger i detta mål framgår av de faktiska omständigheterna följande:

11. Faktum är att föremålet för överlåtelsen i det konkreta fallet inte är ett företag eller del av ett företag och inte heller en viss företagsliknande verksamhet av varaktig karaktär. Som både svaranden i målet vid den nationella domstolen och kommissionen har understrukit i sina yttranden utgörs den föreliggande överlåtna verksamheten av uppdraget att slutföra särskilda tidsbegränsade arbeten inom ramen för slutförandet av en viss entreprenad. Följaktligen uppstår frågan om ett sådant fall omfattas av företag, verksamhet eller del av verksamhet i direktivets mening.

12. Direktivets ordalydelse hindrar inte en vidare tolkning av detta begrepp. Tvärtom framgår det av domstolens rättspraxis, i vilken en ganska elastisk tolkning av bestämmelsen i direktivets artikel 1.1 har gjorts, att denna betydelse måste anses ha en vidare innebörd.

13. Med denna uppfattning som grund har i rättspraxis godtagits att verksamheter av speciell art, som utgör självständig verksamhet, kan likställas med verksamhet eller del av verksamhet i direktivets mening.

14. Denna mer vidsträckta tolkning förklaras och grundas i direktivets sociala syfte.

15. Det rör sig alltså om bestämmelser som har ett klart socialt syfte, vilket för övrigt har understrukits av domstolen. Enligt rättspraxis är syftet med direktivet att i möjligaste mån skydda arbetstagarnas rättigheter i sådana fall då företaget får ny ägare och ge dem möjlighet att stanna kvar i den nya företagarens tjänst på samma anställningsvillkor som de hade med överlåtaren.

16. Med utgångspunkt i denna tolkningsregel och med beaktande av den domstolspraxis som rådde fram till dess anser jag att det avgörande kriteriet för fastställande av de fall som omfattas av begreppet företag, verksamhet eller del av verksamhet och, mer generellt, av direktivets tillämpningsområde är svaret på frågan om en verksamhet överlåtits inom vars ram förhållandet mellan arbetstagarna och det överlåtande företaget givits konkret form i organisatoriskt avseende. Som domstolen fastslagit i målet Botzen, karakteriseras ett anställningsförhållande väsentligen av den förbindelse som finns mellan arbetstagaren och företagets verksamhet inom vars ram arbetstagaren utför sina uppgifter.

17. I den ställda frågan refereras även till det faktum att entreprenör A och entreprenör B (svaranden i målet vid den nationella domstolen) under en viss bestämd tid efter överlåtelsen fortsatte att arbeta samtidigt på samma arbetsplats.

18. Den nationella domstolen ställer även frågan om direktivet skall tillämpas även i fall då avtalet om slutförande av entreprenaden ingåtts mellan byggherren och den nye entreprenören med hans företrädares samtycke.

19. Trogen denna ansats har domstolen framskridit systematiskt i denna mer vidsträckta tolkning av uttrycket lagenlig överlåtelse. Således krävs inte att det föreligger ett överlåtelseavtal mellan överlåtaren och den slutliga rättighetsinnehavaren; det räcker att överlåtelsen genomförs inom ramen för den avtalsenliga överenskommelsen.

20. Mot bakgrund av denna rättspraxis måste antas att begreppet lagenlig överlåtelse, och följaktligen direktivets tillämpningsområde, omfattar sådana fall som den nationella domstolen har beskrivit i sin andra fråga, där det nämns att vissa arbeten som krävs för utförandet av en viss entreprenad tilldelas en ny entreprenör direkt av byggherren med den ursprunglige entreprenörens godkännande.

V — Förslag till avgörande

21. Således föreslår jag att domstolen skall besvara den nationella domstolens frågor på följande sätt:

1 Originalspråk: grekisks.

2 EGT nr L 61, s. 26.

3 EGT nr C 90, 26.3.1994, s. 9.

4 Se dom av den 14 april 1994, Schmidt (C-392/92, Rcc. s. I-1311, punkt 12). Se även dom av den 12 november 1992, Watson Rask och Christensen (C-209/91, Rec. s. I-5755, punkt 15), och av den 17 december 1987, Ny Molle Kro (287/86, Rec. s. 5465).

5 Se dom av den 18 mars 1986, Spijkers (24/85, Rec. s. 1119), av den 19 maj 1992, Redmond Stichting (C-29/91, Rec. s. I-3189), och dom i malet Ny Molle Kro och i malet Schmidt (fotnot 3).

6 Se dom i målet Spijkers, punkt 11 (fotnot 4), i målet Redmond Stichting, punkt 23 (fotnot 4), och i målet Schmidt, punkt 17 (fotnot 3).

7 Se dom i målet Spijkers, punkt 12 (fotnot 4).

8 Se dom i målet Spijkers, punkt 13, och i målet Redmond Stichting, punkt 24 (fotnot 4).

9 Se dom i målet Spijkers, punkt 14 (fotnot 4).

10 Ibidem, punkt 11—12.

11 Se EGT nr C 274, 1.10.94, s. 10. Märk att artikel 1.1 andra stycket i förslaget till direktiv har följande betydelse: Som överlåtelse anses i föreliggande direktivs mening övergången av en funktion, som följs av en ekonomisk enhets överlåtelse, vilken bibehåller sin identitet. Endast en funktions överlåtelse i företaget, verksamheten eller del av verksamheten, oavsett om denna utövas direkt eller inte, utgör inte som sådan överlåtelse i direktivets mening.

12 Se ovannämnda dom i målet Redmond Stichting, punkt 30—31 (fotnot 4).

13 Se ovannämnda dom i målet Watson Rask, punkt 17 (fotnot 3).

14 Se ovannämnda dom i målet Schmidt, punkt 14 (fotnot 3).

15 Direktivet tillkännagavs i rådets resolution av den 21 januari 1974 om ett gemensamt handlingsprogram (EGT nr C 13, 12.2.1974, s. 1).

16 Se ovannämnda dom i malet Ny Molle Kro, punkt 12 (fotnot 3). Se även dom av den 10 februari 1988, Tellerup (den sa kallade Daddy's Dance Hall) (324/86, Rec. 1988, s. 739, punkt 9), av den 5 maj 1988, Berg och Busschers (144/87 och 145/87, Rec. 1988, s. 2559, punkt 12), av den 15 juni 1988, Bork International m. fl. (101/87, Rec. 1988, s. 3057, punkt 13), av den 25 juli 1991, d'Urso m. fl. (C-362/89, Rec. 1991, s. I-4105, punkt 9), och ovannämnda dom i malet Schmidt, punkt 15 (fotnot 3).

17 Dom av den 7 februari 1985 (186/83, Rec. s. 519, punkt 15). Se även ovannämnda dom i målet Schmidt, punkt 13 (fotnot 3).

18 I punkt 16 i ovannämnda dom i målet Schmidt (fotnot 3) sägs följande: Det faktum att tillgångar som överlåts, enligt domstolens rättspraxis, tillhör de olika kriterier som den nationella domstolen måste tillämpa för att, inom ramen för helhetsbedömningen av en komplicerad handling eller affärsuppgörelse, utreda huruvida det har förelegat en överlåtelse av företag leder inte till slutsatsen att det inte föreligger någon överlåtelse, då några sådana tillgångar inte finns. Bevarandet av arbetstagarnas rättigheter, som är syftet med direktivet (som det framgår av dess titel), kan inte göras beroende av en enda faktor som, vilket domstolen betonat, inte utgör det enda avgörande kriteriet (se dom av den 18 mars 1986, Spijkers, 24/85, Rec. s. 1119, punkt 12).

19 Se domen i målet Schmidt, punkt 15 (fotnot 3).

20 Se ovannämnda dom, punkt 19 (fotnot 15).

21 Se ovannämnda dom, punkt 14 (fotnot 15).

22 Se ovannämnda dom i målet Ny Mølle Kro (fotnot 3).

23 Se ovannämnda dom i målet Tellerup (fotnot 15).