Förslag till avgörande av generaladvokat
1. I detta mål har kommissionen i en ansökan som inkom till domstolens kansli den 11 maj 1994 yrkat att domstolen skall fastställa att Italienska republiken har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 89/618/Euratom av den 27 november 1989 om information till allmänheten om hälsoskyddsåtgärder och förhållningsregler i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning, genom att inte vidta de åtgärder som behövs för att följa detta direktiv.
2. Enligt artikel 12 i direktivet skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att följa direktivet senast 24 månader efter dess antagande den 27 november 1989. Italienska republiken skulle således senast den 27 november 1991 ha införlivat direktivet i sin nationella rättsordning.
3. Den formella underrättelsen är daterad den 20 maj 1992 och i den hänvisas till en bifogad lista där 49 direktiv uppräknas, vilka enligt kommissionens uppfattning inte hade införlivats i italiensk rätt inom den fastställda tidsfristen. Av de nämnda direktiven var 48 EEG-direktiv medan det i detta målet berörda direktivet är ett Euratomdirektiv. Direktivet hade i listan korrekt angivits som rådets direktiv av den 27 november 1989 om information till allmänheten om hälsoskyddsåtgärder och förhållningsregler i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (89/618/Euratom).
4. Eftersom Italiens regering inte besvarade den formella underrättelsen, tillsände kommissionen den 25 maj 1993 den ett motiverat yttrande om Underlätelse att införliva direktiv 89/618/Euratom. I det motiverade yttrandet hänvisade kommissionen till de relevanta bestämmelserna i Euratomfördraget.
5. Italiens regering har gjort gällande att kommissionens formella underrättelse av den 20 maj 1992 inte kan utgöra en giltig inledning av förfarandet för fördragsbrott enligt artikel 141 i Euratomfördraget, eftersom det i skrivelsen endast hänvisades till förfarandet enligt artikel 169 i EEG-fördraget och inte till förfarandet enligt artikel 141 i Euratomfördraget. Även om den formella underrättelsen kunde anses vara en giltig inledning av detta förfarande innebär det förhållandet att det i underrättelsen inte anges att det handlar om ett fördragsbrott i förhållande till Euratomfördraget att saken i den formella underrättelsen inte är densamma som saken i den talan som senare har väckts vid domstolen. Italiens regering har mot denna bakgrund yrkat att talan skall avvisas.
6. Kommissionen har inledningsvis anmärkt att man i det föreliggande fallet har använt en standardformulering i den formella underrättelsen, i vilken hänvisas till en datautskriven lista. Denna metod ger kommissionen möjlighet att behandla förfaranden avseende fördragsbrott snabbt och effektivt. Kommissionen har vidare gjort gällande att syftet med det administrativa förfarandet har iakttagits i det föreliggande fallet, eftersom Italiens regering genom den formella underrättelsen av den 20 maj 1992 till fullo underrättades om kommissionens anmärkningar på ett sådant sätt att den hade möjlighet att förbereda sitt försvar. Att kommissionen hänvisade till bestämmelser i EEG-fördraget i stället för i Euratomfördraget är endast en formell oriktighet utan betydelse, som inte kan leda till att talan skall avvisas.
7. Ordalydelsen i artikel 141 i Euratomfördraget är helt identisk med den i artikel 169 i EEG-fördraget, vilket innebär att domstolens rättspraxis beträffande förfarandet enligt artikel 169 i EEG-fördraget skall gälla även för förfarandet om fördragsbrott i anledning av artikel 141 i Euratomfördraget.
8. Som nämnts ovan underrättade kommissionen i den formella underrättelsen Italiens regering om att den utifrån de uppgifter som förelåg måste utgå ifrån att de direktiv som uppräknades i den bifogade listan inte hade införlivats i italiensk rätt. I listan omnämndes bland annat det direktiv som det föreliggande målet handlar om, uttryckligen benämnt som ett Euratomdirektiv.
9. Italiens regering kan enligt min mening inte ha betvivlat att kommissionen hade funnit att det på grund av underlåtenhet att verkställa rådets direktiv 89/618/Euratom förelåg ett fördragsbrott enligt Euratomfördraget.
10. Eftersom Italiens regering inte har bestritt att rådets direktiv 89/618/Euratom inte har införlivats i italiensk rätt före utgången av den frist som har fastställts i artikel 12 i direktivet, måste det fastställas att Italienska republiken har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet, närmare bestämt artikel 12, och enligt artikel 161 tredje stycket och artikel 192 första stycket i Euratomfördraget.
11. Kommissionen har yrkat att Italienska republiken. skall ersätta rättegångskostnaderna. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats.
Förslag till avgörande
12. Med hänsyn till vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen skall meddela följande dom:
1 Originalspråk: danska.
2 EGT nr L 357, s. 31.
3 51/83, Rec. s. 2793, punkterna 3, 4 och 5.
4 274/83, Rec. s. 1077, punkt 21.