lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 7 december 1995

CELEX
61994CC0212
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: italienska.

2 Dom av den 10 mars 1992 (C-38/90 och C-151/90, Rec. s.I-1781).

3 Förordning om ändring av förordning (EEG) nr 1633/84 om tillämpningsföreskrifter för det rörliga slaktbidragct för får och om upphävande av förordning (EEG) nr 2661/80 samt bestämning av villkoren för den återbetalning av clawback som följer av domstolens dom i de förenade målen C-38/90 och C-151/90 (EGT nr L 195, s. 10).

4 Förordning av den 27 juni 1980 om den gemensamma organisationen av marknaden för får-och getkött (EGT nr L 183, S.1).

5 Förordning av den 25 september 1989 om den gemensamma organisationen av marknaden för fir och getkött (EGT nr L 289, s. 1), senast ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 1741/91 av den 13 juni 1991 (EGT nr L 163, s. 41).

6 Förordning av den 8 juni 1984 om tillämpningsföreskrifter för det rörliga slaktbidraget för får och om upphävande av förordning (EEG) nr 2661/80 (EGT nr L 154, s. 27).

7 Dock med förbehåll för tillämpningen av stödåtgärder från interventionsorganens sida.

8 Förordning nr 1837/80, artikel 9.3, sisom den ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 871/84 av den 31 mars 1984 (EGT nr L 90, s. 35). Den ovan nämnda nya grundförordningen nr 3013/89 innehåller en nästan identisk bestämmelse: Artikel 24.5, i vilken det föreskrivs att om slaktbidraget betalas ut och produkterna sedan exporteras skall kommissionen besluta om de åtgärder som krävs för att försäkra att [produkterna] vid export från regionen Storbritannien beläggs med en avgift som motsvarar det bidrag som faktiskt betalas ut.

9 Förordning nr 1633/84, artiklarna 3 och 4.1.

10 Se i detta avseende dom av den 15 september 1982, Kind mot EEG (106/81, Ree. s. 2885), och dom av den 2 februari 1988, Förenade kungariket mot kommissionen (61/81, Rec. s. 431).

11 Domen i målet Lomas m. fl. (nämnd i fotnot 1 ovan), punkt 22, samt domslutet, i vilket domstolen fastslog att kommissionen hade överskridit sina befogenheter enligt artikel 9.3 i förordning nr 1837/80 när den antog de omtvistade beräkningsmetoderna.

12 Milet hade sitt ursprung i cvi brottmil, i vilka fär-och getköttsexportörer hade åtalats för att ha lämnat oriktiga uppgifter oil de behöriga brittiska myndigheterna, med avseende pi bland annat beräkningen av deras referens-clawback. Domstolen fastslog att även om de regler för beräkning som utgjorde den rättsliga bakgrunden till överträdelsen hade förklarats ogiltiga, innebar detta inte att Förenade kungariket befriades frän sin skyldighet att väcka ital mot aktörer som hade brutit mot dem.

13 Kommissionens förordning (EEG) nr 3246/91 av den 7 november 1991 om tillstånd för Förenade kungariket att upphöra med att bevilja det rörliga slaktbidraget för fir i Storbritannien och om avsteg från förordning (EEG) nr 1633/84 om tillämpningsföreskrifter för det rörliga slaktbidraget för får (EGT nr L 307, s. 16).

14 Som jag just har nämnt, upphörde slaktbidraget att gälla frin och med rcglcringsiret 1992. Av handlingarna i målet framgår dock att för perioden 1991—92 hade de brittiska myndigheterna, i avvaktan pä domstolens avgörande i målet Lomas m. fl., tills vidare inställt uppbörden av clawback vid export av produkter för vilka bidrag tidigare hade betalats. Till följd av domen blev det därför nödvändigt för kommissionen att anta regler om beräkning av clawback för att reglera de transaktioner för vilka clawback ännu inte hade uppburits.

15 Det bör för övrigt påpekas att dl målet vid den nationella domstolen är vilande, har sökandena, enligt förelägganden mot vilka de förgäves har invänt, varit tvungna att betala ytterligare belopp i clawback, vilka denna gäng har beräknats enligt det nya gemenskapssystemet. Som vi strax skall se har sökandena bestritt giltigheten av detta system, och de har därför även yrkat återbetalning av skillnaden mellan det belopp som har betalats och det belopp som ännu 6nns att fordra i fråga om dessa betalningar.

16 Dom iv den 9 november 1983, San Giorgio (199/82, Rec. s. 3595).

17 Förslagen om framtida bevismetoder är lika meningslösa, eftersom systemet inte längre är i kraft.

18 Se till exempel dom av den 21 september 1983 i de förenade milen Deutsche Milchkontor m. íl. (C-205/82—215/82, Rec. s. 2633).

19 Se även dom av den 26 april 1994, Roquette Frères (C-228/92, Rec. s. I-1445).

20 Dom av den 12 juni 1980, Express Dairy Foods (130/79, Rec. s. 1887, punkterna 12 och 14), och den senare domen i målet Roquette Frères, nämnd ovan i fotnot 18, punkt 18. Beträffande bevisbördan, se domen i milet San Giorgio, nämnd ovan i fotnot 15, punkt 14 (det kan påpekas att det här är fråga om bevisning av felaktigt inbetalade belopp, och inte — som i punkterna 14 och 15 ovan — bevisning av bidragsbeloppet). Se även, beträffande obefogat berikande, dom av den 10 juli 1980, Ariete (811/79, Rec. s. 2545, punkt 13) samt beträffande preskriptionstider, dom av den 25 juli 1991, Emmott, (C-208/90, Rec. s. 4269, punkt 16).

21 EGT nr L 175, s. 1.