Förslag üll avgörande av generaladvokat A. La Pergola föredraget den 23 maj 1996

1 Originalspråk: italienska.

2 Rådets beslut 94/578/EG av den 18 juli 1994 om ingående av Samarbctsavtalct mellan Europeiska gemenskapen och Indien om partnerskap och utveckling (EGT nr L 223, s. 23).

3 Kommissionen överlämnade sitt forslas till beslut, grundat pä artiklarna 113 och 235 i fördraget, till ridet i mars 1993. Parlamentet uttalade sig till förmin för förslaget den 22 april 1994. För en fullständig redogörelse för de ämnen som omfattas av avtalet hänvisas till punkterna 7 och 8 i förhand-lingsrapportcn.

4 Oct rör sig som bekant om de bestämmelser som ingår i avdelning XVII i artikel 130u— 130y.

5 Dom av den 17 mars 1993, kommissionen mot ridet (C-155/91, Ree. s. I-939).

6 Dom av den 26 mars 1987, kommissionen mot râdet (45/86, Rec. s. 1493).

7 De viktigaste inslagen i denna rättspraxis utgörs av domen av den 12 juli 1973, Massey Ferguson (8/73, Rec. s. 897) och dom av den 15 december 1976, Donckcrwolckc (41/76, Ree. s. 1921) samt av yttrande 1/75 av den 11 november 1975 (Ree. s. 1355) och yttrande 1/78 av den 4 oktober 1979 (Ree. s. 2871). Genom dessa avgöranden klargjordes nämligen den dynamiska syn på den gemensamma handelspolitiken som utgör förutsättningen för att i denna behandla frågor som snarare är hänförliga till utvecklingspolitiken.

8 Ovan nämnda dom av den 26 mars 1987, kommissionen mot rådet.

9 En särskild hänvisning i fördraget till utvecklingspolitiken föreslogs för första gången av den nederländska regeringen under förhandlingarna om Europeiska enhetsakten. Det ansågs att gemenskapens ingripanden inom denna sektor var tillräckligt omfattande för att såväl med avseende på rättsliga som finansiella medel utgöra en autonom politik skild från handelspolitiken. Trots att förslaget inte bifölls under förhandlingarna återupptogs frågan under Europeiska rådets möte i Rom i oktober 1990. I slutsatserna från detta möte undcrströks vikten av att inom ramen för gemenskapens internationella verksamhet tillmäta utvecklingspolitiken särskild vikt. Diskussionerna kring frågan slutfördes vid revisionen av fördraget di, ånyo på förslag från den nederländska delegationen, det beslutades att formellt erkänna gemenskapens verksamhet inom detta område. Se för en mer detaljerad redogörelse Cloos J., Rcincsch G., Vignes D., Wcyland J.: Le Traité de Maastricht, Bruxelles, 1994, s. 346.

10 Hör en tolkning av innebörden att de nya bestämmelserna ingår i en utvecklingsprocess av utvecklingssamarbetet se Raux J., Politique dc coopération au développement et politique commerciale commune, The European Community's Commercial Policy after 1992: The legal dimension, M. Marcsccau (utgivare), Dordrecht, 1992, s. 157: La politique de développement est progressivement devenue une politique globale. D'abord conçue comme une politique d'aide, puis largement inspirée par une amélioration des échanges commerciaux, en particulier des exportations en direction de la Communauté (trade no aid), la politique communautaire du développement a ensuite privilégié une coopération en vue d'un développement autonome, autocentré, en particulier en ce qui concerne le développement rural, pour, enfin, se rallier à un développement global, à la mesure des ambitions multiples de la Communauté et de son objectif d'un développement harmonieux. Une telle conception du développement implique un engagement total de la Communauté et une grande cohérence entre les objectifs particuliers de développement qu'elle poursuit. Il ne peut plus être question de développer les échanges commerciaux sans prendre en compte les autres volets de Ta coopération, et, par voie de conséquence, les objectifs de développement ne sont plus réductibles au commerce. Ils laissent transparaître au contraire une finalité politique dominante et témoignent de la volonté de la Communauté de prendre le relais de ses États membres pour s'engager dans toute l'étendue de ses compétences (s. 181). Vad avser frågan om politiska syften som bakomliggande orsak till att bestämmelserna i fråga har förts in i fördraget se Flacsch-Mougin, C: Le Traité dc Maastricht et les compétences externes de la Communauté européenne i CDE, 1993, nr 3-4, s. 351-3%, samt Lebui len -ger, T.: La rénovation de la politique communautaire du développement i RTD eur, 1994, nr 4, s. 631. Den sistnämnde har uttryckligen anfört La reconnaissance solennelle par Ic Traité sur l'Union européenne d'une politique qui a plus de trente ans d'âge est sans conteste porteuse d'un message politique en direction des Suds. La Communauté a voulu signifier aux PVD qu'elle n'entendait pas relâcher son action en leur faveur, à un moment où les préoccupations sont surtout tournées vers l'Est (s. 642).

11 För en detaljerad redogörelse av de områden och syften som omfattas av kommissionens åtgärder i de si kallade ALA-statcrna (bland vilka Indien ingir), se meddelandet Orientations pour la coopération avec ¡es pays en voie de développement d'Amérique Latine et d'Asie. Dokument COM (90) 176 slutlig av den 11 juni 1990.

12 Denna hänvisning till hållbarhet skall jämföras med den transversala bestämmelsen i artikel 130r 2., enligt vilken [m]iljöskyddskravcn skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens övriga politik.

13 Se i det avseendet Cisnal de Ugartc, S., Fernandez Liesa, C, Morciro González, C: Tratado de la Unión Europea, Madrid, 1993, s. 83.

14 I doktrinen är samstämmigheten fullständig: se Flacsch-Mougin, C, a. a. s. 364, Lane, R., : New Community Competences under the Maastricht Treaty i CMLR, 1993, s. 976, Roldan Barbero J.: La cooperación al desarrollo i Gaceta Jurídica de la C. E. y de la competencia. D-18, 1992, s. 133: Otro aspecto interesante y colindante es la incidencia, tratándose de competencia compartida, del principio de subsidiaridad. En mi opinión, el principio prevalente en este ámbito es la complcmcntaricdad (s. 166).

15 Sc i det avseendet hur annorlunda det system är som grundar sig på en kasuistisk samordning som föreskrivs i artikel 130.2 i fördraget i fråga om industri: I samverkan med kommissionen skall medlemsstaterna samrida inbördes och vid behov samordna sina insatser. Kommissionen far ta lämpliga initiativ för att främja en sidan samordning. Vikten av ett val som grundar sig på samordning förtydligas av Cisnal de Ugartc, §., Fernández Liesa, C, Moreira González, C, a. a. s. 83: Si la politica dc cooperación al desarrollo, tal y como ha sido formulada en cl TCE, no es ni puede llegar a ser una política común, la obligación de coordinación que establece en el artículo 130 X es la garantía comunitaria más precisa de superación y conciliación de otros intereses estadales para configurar un verdadero interés por el desarrollo.

16 Se i det avseendet Flacsch Mougin C, a. a., s. 360: gemenskapens politik skall samordnas mcd medlemsstaternas i syfte att maximiser l'impact dc l'aide au développement dc l'Europe dans sa globalité.

17 Jag vill ta tillfället i akt för att i det avseendet ge en kort kommentar till kommissionens ställningstagande i fråga om avtalets rättsliga grund. Såväl i sina yttranden som under förhandlingen nar institutionen nämligen hävdat att det är nödvändigt att detta internationella avtal grundas på den bestämmelse som anges i artikel 130w och inte på den som anges i artikel 130y. Såsom jag läser de sammantagna bestämmelserna i avdelning XVII anser jag att detta fall i stället måste regleras genom artikel 130y första stycket. Dess lydelse är i detta fall entydig: Oc närmare villkoren för samarbete från gemenskapens sida kan bli föremil för avtal mellan gemenskapen och berörda tredje parter; avtalen skall förhandlas fram och ingås enligt artikel 228 (min kursivering). Däremot avser bestämmelsen i artikel 130w 1. endast åtgärder i allmänhet och det klargörs i bestämmelsen att dessa kan ta formen av fleråriga program. Jag anser att förhållandet mellan de båda bestämmelserna är tillräckligt klargjort. Den första bestämmelsen är avsedd att reglera de allmänna villkoren för samarbetet (referensramen för detta, skulle man kunna säga) och således de riktiga samarbctsavtalcn. 1 den andra fastställs däremot de förfarandcrcglcr som gemenskapen har att iaktta di den konkret genomför vad som föreskrivs inom sagda ram. Om förhållandet mellan de båda bestämmelserna definieras på detta sätt anser jag att ridet med rätta har valt artikel 130y i fördraget som rättslig grund för avtalet.

18 Dom av den 31 mars 1971, kommissionen mot rådet (22/70, Ree. s. 263)

19 Tvärtom, vissa författare har påpekat att det faktum att kommissionen är behörig att främja samordningen av medlemsstaternas politik kan leda till ett resultat som är motsatt det som sökanden har hävdat, det vill säga au utvecklingspolitiken blir gemensam. Se Cianai dc Ügartc, S., Fernandez Liesa, C, Morciro Gonzalez, C.: a. a., s. 83: La obligación de coordinación de las acciones estadales y comunitarias — que a menudo coinciden en sentido material y espacial — puede limitar en buena medida la autonomía de las políticas de cooperación al desarrollo de los Estados miembros. Se aven Roldan Barbero, J., a. a, , s. 131: En términos generales, la eficacia de la cooperación al desarrollo aconseja, desde luego, la centralización más que la multiplicación de iniciativas (s. 167).

20 Sc senast yttrande nr 2/94 av den 28 mars 1996 (REG s. I-1759, punkt 33).

21 Det andra stycket i artikel 130y har följande lydelse: Föregående stycke skall inte inverka pi medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ och att inga internationella avtal. I artikel 25 i avtalet anges att med undantag för de relevanta bestämmelserna i fördragen om upprättandet av de europeiska gemenskaperna utgör inte detta avtal eller nagon åtgärd som vidtas i enlighet med detta nigot hinder for medlemsstaterna eller gemenskapen att påbörja bilateral verksamhet med Republiken Indien i fråga om ekonomiskt samarbete eller att i förekommande fall sluta nya avtal om ekonomiskt samarbete med det landet. Se även artikel 1 andra meningen i rådets förordning (EEG) nr 443 av den 25 februari 1992 om finansiellt och tekniskt bistånd till och ekonomiskt samarbete med utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika (EGT nr L 52, s. 1): Detta samarbete, som skall vara ett komplement till medlemsstaternas bistånd, skall omfatta finansiellt och tekniskt utvecklingsbistånd och ekonomiskt samarbete.

22 Se i det avseendet Raux I., a. a., vilken mot bakgrund av hur sammansatt det utvccklingsbcgrcpp är som undan för undan har definierats i domstolens olika avgöranden anser att On comprend ... que le Conseil des Communautés européennes ait jugé nécessaire de recourir à la fois aux articles 113 et 235 pour conclure les accords de coopération commerciale et économique avec les pays en voie de développement. Les dispositions du traité CEE (art. 113) ne pouvaient tenir compte de la richesse des accords envisagés, alors qu'elles avaient pu suffire à fonder la conclusion des accords de la première génération: accords de commerce ou accords de coopération commerciale. A ¡'avenir, le Conseil devrait se fonder sur les dispositions conjuguées des articles 130 Y et 228 en vue de conclure des accords de coopération inspirés des mêmes objectifs (s. 183, mina kursiveringar).

23 Jag anser mig inte i det avseendet kunna dela den ståndpunkt som Republiken Portugals representant har redovisat under sammanträdet och enligt vilken det vore överflödigt att tillämpa artikel 113 i förevarande fall eftersom samarbetsavulet endast skulle grundas på reglerna i avdelning XVII. För det första grundar sig det påpekandet på en tolkning av begreppet gemensam handelspolitik som, mot bakgrund av domstolens rättspraxis, inte kan godtas eftersom den är obefogat restriktiv (se i det avseendet de domar som har nämnts i fotnot 6). För det andra berör andra bestämmelser i avtalet, vars rättscnlighct för övrigt inte är omtvistad, aspekter som är nära förbundna med den gemensamma handelspolitiken. Jag hänför mig exempelvis till artiklarna 2 (behandling som mest gynnad nation) och 3 (handel och handclssamarbcte). Siledes är tvä slags syften tydligt företrädda i avtalet, som avser handel och som avser utveckling, vilka den som har att tolka avtalet kan och skall hålla begreppsmässigt åtskilda.

24 Generaladvokaten Len z förslag till avgörande i målet kommissionen mot rådet, ovan nämnt i fotnot 5 (45/86, Ree. 1987, s. 1501, särskilt s. 1512).

25 Att det är nödvändigt att lita den tredje generationens avtal utgöra bedömningsgrund för att fastställa det innehåll som artikel 130u skall tillerkännas bekräftas av att artikel 235 har använts som rättslig grund för avtalen i fråga. Om denna artikel är en rättslig crsättningsgrund följer det nämligen av detta att de åtgärder som har utarbetats i enlighet meo de föregående avtalen av just den anledningen måste anses utgöra särskilda insatser för att utföra gemenskapens verksamhet i syfte att uppnå utvecklingssamarbetets mil. Enligt min mening blir den logiska följden därav att de ämnen som enligt avtalen omfattas av åtgärderna kommer att ingå i den nya rättsliga grundens tillämpningsområde. Med anledning av utvecklingssamarbetets historiska kännetecken kan heller ingen betydelse tillmätas den tänkbara invändning som skulle grunda sig på att domstolens rättspraxis skulle vara irrelevant för att fastställa den rättsliga grunden (se dom av den 23 februari 1988, Förenade kungariket mot rådet, 68/86, Ree. s. 855, punkt 29). Som jag har konstaterat i den löpande texten di jag anfört doktrinen til! stöd för min ståndpunkt, finns den särskilda rättsliga grunden for artikel 130y just för att stadfästa gränsen för gemenskapens verksamhet i fråga om utveckling och skall, enligt min mening, grundas på denna. Det är således endast på denna grund som jag anser att förekomsten av liknande klausuler i tidigare avul utgör ett viktigt tecken på att avtalsklausulcrna är rättscnliga såväl med avseende på deras mål som pä deras innehåll.

26 Se yttrande 2/94 (ovan nämnt i fotnot 19), punkt 33.

27 A andra sidan hänvisas i yttrande 2/94 uttryckligen i punkt 32 till artikel 130u för att fastslå ämnets betydelse för gemenskapens rättsordning.

28 Cloos J., a. a. s. 349: La formulation retenue semble à première vue être une simple constatation de fait. Mais if est clair que, dans l'esprit des auteurs du traité, une certaine conditionalité est sous-entenduc ici.

29 Kommissionens meddelande till ridet om de mänskliga rättigheterna, demokratin och utvecklingssamarbetet, Bulletin des Communautés européennes, nr 3/1991, punkt 1.3.41, s. 69.

30 Se slutsatserna frän Europeiska ridets möte i Lissabon i Bulletin des Communautés européennes, nr 6/1992, punkt 1.26, s. 16 (min kursivering). Se för en mindre utförligt resonemang slutsatserna från Europeiska ridets möte i Luxemburg av den 28 och 29 juni 1991, där det iter fastslås att rådet är övertygat om att vissa viktiga aspekter av dessa relationer (moa utvecklingsländerna), såsom utvecklingen av demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna och saneringen av ekonomin, miste utvecklas (Bulletin des Communautés européennes nr 6/1991, punkt 1.30, s. 14).

31 I den akten, vars syfte ar att fastställa riktlinjer för gemenskapens och medlemsstaternas verksamhet, nämns uttryckligen (punkt 5) att de mänskliga rättigheterna är av väsentlig betydelse för utvecklingssamarbetet och, utifrån den ståndpunkten, (punkt 6) för möjligheten att vidta motåtgärder mot de stater som åtnjuter finansiellt stöd från gemenskapen vid fall av allvarliga och bestående kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom deras territorier. Däri (punkt 7) bedöms de olika typerna av sanktioner som kan tillämpas just i syfte att skydda de berörda befolkningarnas intressen även om de direkta förbindelserna med den lokala regeringen upphävs. Resolutionstexten ingår i Recueil de textes adoptés par le Conseil dans sa formation des ministres de la Coopération au développement, Bryssel, 1992, s. 91.

32 Se även rådets riktlinjer av den 18— 19 december 1990 och av den 4 februari 1991 för samarbetet med utvecklingsländerna i Latinamerika och Asien, punkt 2. Samarbetet tar sikte på en utveckling som baseras på människan och som således förutsätter att alla människans rättigheter respekteras och främjas. Samarbetsåtgärderna ingår i detta positiva perspektiv, i vilket respekten för de mänskliga rättigheterna erkänns som en grundläggande faktor för en verklig utveckling och i vilket själva samarbetet förstås som ett bidrag till främjandet av dessa rättigheter (min kursivering). Dessutom sägs i det andra stycket i samma punkt att Vid allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna kan gemenskapen ändra eller avbryta samarbetet genom att begränsa samarbetet till verksamheter som är till direkt nytta för de behövande delarna av befolkningen (mina kursiveringar). Texten återges i Receuil de textes adoptés par le Conseil dans sa formation des ministres de la Coopération au développement, Bryssel, 1992, s. 115. För en tankeväckande redogörelse för den historiska och politiska utvecklingen av synen på kopplingen mellan samarbete och mänskliga rättigheter, se Goybct, C.: Aide au développement, démocratie et droits de l'homme: premier bilan, i RMC 1993, s. 785.

33 Man kan hävda, utan risk för att bli motsagd, att den demokratiska klausulen numera är gängse i de internationella avtal som gemenskapen ingår. Förutom att ingå i samtliga associcringsavtal med länderna i Östeuropa samt i samarbctsavlalcn med ALA-Iändcrna har den antagits i de avtal som ingåtts i enlighet med artikel 130y. Se i det avseendet rådets beslut 94/822/EG av den 19 december 1994 om ingåendet av ett samarbctsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Sydafrika (EGT nr L 341, s. 61; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå). I artikel 1 i avtalet sägs att: Relationerna mellan gemenskapen å ena sidan och Sydafrika å den andra ... grundar sig på respekten för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna, vilka ligger till grund för de avtalsslutande parternas nationella och internationella politik och utgör en viktig beståndsdel i detta avtal (min kursivering). Se även rådets beslut 95/129/EG av den 27 mars 1995 om ingåendet av samarbctsavtalct mellan Europeiska gemenskapen och Demokratiska socialistiska republiken Sri Lanka om partncrskap och utveckling (EGT nr L 85, s. 32). I artikel 1 i avtalet sägs au: Respekten för de demokratiska principerna och de mänskliga rättigheterna vilka ligger till grund för gemenskapens och Sri Lankas interna och externa politik och utgör en viktig beståndsdel i avtalet ligger till grund för samarbetet mellan gemenskapen och Sri Lanka (min kursivering). Båda rättsakterna hade artiklarna 113, 130y och 228 som rättslig grund.

34 Det är nämligen förekomsten av ett väsentligt brott som är den främsta förutsättningen enligt artikel 60 i Wienkonventionen för all ena parten lagligcn skall kunna få avtalet satt ur kraft eller suspenderat helt eller delvis. Enligt artikel 60.3 b) kan ett sådant brott bestå i ett brott mot en bestämmelse som är väsentlig för förverkligandet av traktatens ändamål och syfte. Se i det avseendet Pisillo Mazzcschi, R.: Risoluzione e sospensione dei Trattali per inadempimento, Milano, 1984. s. 93 f. Sc artikel 2 tredje stycket i ovannämnda förordning nr 443/92: Vid allvarliga och fortgående kränkningar av mänskliga rättigheter och demokratiska principer kan gemenskapen ändra eller avbryta samarbetet med de berörda staterna...

35 Artikel 128.2 första stycket har följande lydelse: Gemenskapens insatser skall syfta till att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja och komplettera deras verksamhet....

36 Se i det avseendet bland annat rådets beslut 92/509/EEG av den 19 oktober 1992 om ingåendet av ramavtalet om samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Paraguay (EGT nr L 313, s. 71, artiklarna 13 oen 17 i avtalet; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) samt rådets beslut 91/627/EEG av den 7 oktober 1991 om ingåendet av ramavtalet om samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Mexicos förenta stater (EGT nr L 340, s. 1, artiklarna 30, 32 och 35 i avtalet; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

37 Förordning nr 443/92 (ovan nämnd i fotnot 20, min kursivering).

38 Rådets riktlinjer av den 18— 19 december 1990 och av den 4 februari 1991 om samarbetet med utvecklingsländer i Latinamerika och Asien i Recueil des textes adoptés par le Conseil des ministres de la Coopération au développement, Bryssel, 1992, s. 115. Dessa riktlinjer har sedan givits uttryck i en scric avtal som gemenskapen ingitt med ALAländcrna. Se, förutom de ovan nämnda, rådets beslut 91/158/EEG av den 4 mars 1991 om ingåendet av ramavtalet för samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Chile (EGT nr L 79, s. 1, artikel 13 i avtalet; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), ridets beslut 92/205/EEG av den 16 mars 1992 om ingåendet av ramavtalet om samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Uruguay (EGT nr L 94, s. 1, artikel 16 i avtalet; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

39 Vad beträffar den underordnade karaktären av klausuler som liknar klausulerna i föreliggande fall, se yttrande 1/78 (ovan nämnt i fotnot 6), punkt 56. Jag anser det heller inte möjligt att godta de invändningar om i fråga om utbildningsverksamheten som sökanden har framfört under sammanträdet Jag är övertygad om detta på grund av att det är nödvändigt att betrakta åtgärderna utifrån syftet med avtalet och inte, som sökanden förefaller göra (och inte uteslutande i detta avseende), i absolut hänseende. Det rör sig siledes inte om ett avul som huvudsakligen avser yrkesutbildning utan åtgärder som är klart underordnade milen för utvecklingssamarbetet, och jag finner det lämpligt att understryka att det svårligen kan anses att utbildningsaspekter inte skulle omfattas av dessa mål. Detta framgår för övrigt av ett antal av gemenskapens rättsakter, sisom till exempel i den ovan nämnda förordningen nr 443/92 (artiklarna 5 och 7) om utbildningsåtgärder eller i rådets ovan nämnda riktlinjer (fotnot 37), i vilka utbildningen räknas in bland de tillämpningsområden som skali prioriteras i gemenskapens samarbetsatgärder (s. 119, punkt 2, min kursivering).

40 Dom av den 20 oktober 1993, Phil Collins (förenade milen C-92/92 och C-326/92, Ree. s. I-5145, punkt 19) och av den 24 januari 1989, EMI-Elcctrola (341/87, Ree. s. 79, punkt 11).

41 Detta har beslutats genom rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärke (EGT nr L 11, s. 1).

42 Yttrande 1/94 av den 15 november 1994 (Ree. s. I-5267).

43 Se det ovan nämnda yttrandet 1/94 av den 15 november 1994 (punkt 58).

44 Se punkt 60.

45 Se punkt 68 och, för de nämnda fallen, punkt 67.

46 Dom av den 26 mars 1987 i mål 45/86 (ovan nämnt i fotnot 5).

47 Se yttrande 1/78 (ovan nämnt i fotnot 6), punkt 56.

48 Se det ovan nämnda yttrandet 1/94 (punkt 60).

49 Se bland annat rådets beslut 93/407/EEG av den 19 juli 1993 om slutande av ett samarbetsavtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Slovenien (EGT nr L 189, s. 1, artikel 27 i avtalet).

50 Samma underordnade karaktär har även det åtagande som anges i den andra meningen i den omtvistade bestämmelsen, att i möjlig utsträckning underlätta tillgängen till databaser som administrering av organisationer for immateriella rättigheter. Även i det fallet har skyldigheten nämligen uppenbarligen en underordnad dimension i förhållande till avtalets handelspolitiska innehåll och kan i många avseenden jämställas med de underordnade bestämmelser genom vilka konsultarionsförfarandcn upprättas och som domstolen, vilket har påpekats, i det ovan nämnda yttrandet 1/94 har ansett rättscnligt kunna föras in i avtal som gemenskapen ingår i fråga om handelspolitik (punkt 68 i yttrandet, men se även de exempel som har redovisats i punkt 67).

51 De åberopade rättsakterna är följande: rådets förordning (EEG) nr 302/93 av den 8 februari 1993 om upprättande av ett europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (EGT nr L 36, s. 1), rådets förordning (EEG) nr 3677/90 av den 13 december 1990 om åtgärder för att försvåra avlcdningcn av vissa ämnen för olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen (EGT nr L 357, s. 1), rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT nr L 166, s. 77). Dc rättsliga grunder som valdes var artiklarna 235, 113 och 100a.

52 Europeiska gemenskapernas kommission. Riktlinjer för samarbetet med utvecklingsländerna i Latinamerika och Asien, KOM(90)176 slutlig, 11 juni 1990, punkt 5.2.2.1. [Har inte kollat]

53 Rådets riktlinjer av den 18— 19 december 1990 och av den 4 februari 1991 för samarbetet med utvecklingsländerna i Latinamerika och Asien i Receuil de textes adoptés par le Conseil dans sa formation des ministres de la Coopération au développement, Bryssel, 1992, s. 121 (min kursivering).

54 Artikel 5 fjärde stycket i förordning nr 443/92 (ovan nämnd i fotnot 20). För att understryka den betydelse som tillmäts ämnet förefaller det även artikel 6 vara av intresse. I denna sägs att: Det finansiella och tekniska biståndet till de relativt mer utvecklade ALA utvecklingsländerna skall utvidgas, särskilt vad gäller följande specifika områden och fall: ... narkotikabekämpning.

55 Se bland andra artikel 11 i det ovannämnda (fotnot 37) avtalet med Republiken Chile (med den talande rubriken Samarbete rörande social utveckling), artikel 29 i det ovan nämnda (fotnot 35) avtalet med Mexikos förenta stater samt slutligen rädets beslut 95/445/EG av den 30 oktober 1995 om slutande av ramavtalet om samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Federativa republiken Brasilien (EGT nr L 262, s. 53, artikel 22 i avtalet).

56 Se i det avseendet Esticvcnart, G.: The European Community and the Global Drugs Phenomenon i Policies and Strategus to Combat Drugs in Europe (utgivare, G. Esticvcnart), Dordrecht, 1995, s. 50, enligt vilken the Commission (should) start thinking now about how to ensure consistency between the Common Foreign and Security Policy (second pillar) development cooperation and cooperation with third countries (first pillar), and cooperation in the fields of justice and home affaires (third pillar) (s. 89). Sc senast även slutsatserna från Europeiska ridets möte i Madrid, i vilka det klargörs att utvecklingssamarbetet skall intensifieras pi narkotikabekämpningens omridc. Se Europeiska gemenskapernas bulletin, nr 12/95 punkt 1.89— 1.96.

57 Se kommissionens ovan nämnda meddelande Riktlinjer för samarbetet med utvecklingsländerna i Latinamerika och Asien, punkt 5.2.2.1.

58 Se i det avseendet och, mer allmänt, för en fullständig analys av gemenskapens verksamhet i fråga om narkotikabckämpning, Esticvcnart, G., a. a. s. 55.

59 Centrumet upprättades genom förordning nr 302/93 (ovan nämnd i fotnot 50).

60 Vid beträffar uppgifternas konfidentiella art, se även reglerna i artikel 6.

61 De övriga prioriterade områdena är: 1. efterfrågan på narkotika och begränsning av denna, 2. politik och strategier som tillämpas av gemenskapen och medlemsstaterna, 3. internationellt samarbete och geopolitik som rör utbudet, 4. kontroll av handeln med narkotika, psy ko tropa ämnen och prckursorcr enligt vad som föreskrivs i internationella konventioner.

62 Se bland andra rådets ovannämnda beslut av den 7 oktober 1991 om slutande av ramavtalet om samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Mexikos förenta stater (artikel 29 i avtalet).