Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 30 januari 1996

1 Originalspråk: engelska.

2 Konventionen av den 9 oktober 1978 om anslutning av Konungariket Danmark, Irland samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland till konventionen om domstols behörighet och om verkställande av domar på privaträttens område samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention (EGT nr L 304, 1978, s. 1).

3 En ansökan om ändring av ett beslut om exekvatur (som meddelas efter ett icke kontradiktoriskt förfarande) görs inom ramen för ett kontradiktoriskt förfarande, vid samma domstol i vissa konventionsstater och vid en överordnad domstol i andra, i enlighet med artikel 37 i konventionen. Se nedan.

4 Den franska versionen av protokollet finns i EGT nr C 189, 1990, s. 25. Den engelska versionen av protokollet finns i EGT nr L 304, 1978, s. 50. [Det finns inte någon svensk version av nämnda protokoll.]

5 Som kommer att visas nedan, är det svårt att ge ett enkelt jakande eller nekande svar på den första frågan, eftersom en stor del av diskussionen i de skriftliga yttrandena rör huruvida ett eller flera av de villkor som anges i denna fråga skall tillämpas, det vill säga huruvida beviset om delgivning måste ges ín tillsammans med ansökan om verkställighet eller om det kan inges vid vilken tidpunkt som helst fram till dess att ansökan avgörs.

6 EGT nr C 59, 1979, s. 1, 50.

7 Jenard-rapporten, s. 55.

8 Jenard-rapporten, s. 42.

9 Jenard-rapporten, s. 50.

10 I den danska versionen av artikel 47.1 i konventionen används singularis, et dokument. I den engelska, den irländska och den tyska versionen används pluralis, documents, doiciméid och die Urhunden. I de övriga språkversionerna används termer som kan omfatta en eller flera handlingar: franska, tout document; nederländska, enig document', italienska, qualsiasi documento; spanska, cualquier documento; portugisiska, qualquer documento, och grekiska, κάθε έγγραφο.

11 Dessa två alternativ är ägnade att belysa skillnaden mellan att en omständighet inträder efter utgången frist och att ett bevis om en redan föreliggande omständighet inges försent.

12 Se artikel 26 i konventionen.

13 Jenard-rapporten, s. 55. I sin bok European Civil Process (London, 1989), s. 803, har S. O'Malley och A. Layton anfört att delgivning inte bör behandlas som ett enligt konventionen särskilt och tvingande grundvillkor i de fall då delgivning inte är nödvändig för att domen i fråga skall vara verkställbar enligt lagstiftningen i den stat där den har meddelats. De anser att konventionen annars skulle medföra ett hinder för verkställighet av en dom i andra konventionsstater som inte föreligger i den stat där domen har sitt ursprung. Domstolen har inte tillgång till någon uppgift om att de domar som är i fråga i detta mål kunde verkställas i Tyskland utan delgivning. Jag önskar ändå understryka att jag inte instämmer i ovannämnda åsikt. Genom konventionen upprättas gemensamma kriterier för verkställighet av domar vilka bland annat är avsedda att skydda rätten till försvar. Svarandens intresse av en möjlighet att verkställa domen frivilligt —vilket betonas i Jenard-rapporten — utgör grund för ett tvingande krav på delgivning, även när delgivning inte är nödvändig för verkställighet i den stat där domen har meddelats.

14 Jenard-rapporten, s. 50.

15 I samband med den aktuella begäran om förhandsavgörande är det onödigt att pröva om konventionen faktiskt innebär ett krav på flexibilitet i fråga om ett försenat ingivande av handlingar, även i de fall då nationella bestämmelser är relativt strikta. Domen av den 12 juli 1984 i målet Firma P. (178/83, Rec. s. 3033) tyder på att så inte är fallet.

16 Jenard-rapporten, s. 55.

17 Dom av den 4 oktober 1991, Van Dalfsen m. fl. (C-183/90, Rec. s. I-4743, punkt 21).

18 I artikel 220 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen används formuleringen förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden och skiljedomar. I konventionens ingress hänvisas till detta åtagande.

19 Dom av den 16 juni 1981, Klomps (166/80, Rec. s. 1593, punkt 7); sc även dom av den 21 maj 1980, Dcnilaulcr (125/79, Ree. s. 1553), och dom av den 12 november 1992, Minalmet (C-123/91, Rec. s. I-5661).

20 Dom av den 10 juli 1986 (198/85, Rec. s. 2437).

21 Den andra punkten i domen i målet Carron kommer att tas upp i påföljande avsnitt, vilket rör det kontradiktoriska förfarandet.

22 Punkt 10 i domen.

23 Även om ett exekvaturbeslut i regel gör det möjligt att vidta säkerhetsåtgärder enligt artikel 39, avstår jag från att ta ställning till huruvida sådana kan vidtas i ett fall då exekvaturbeslut har erhållits utan att domen i fråga först har delgivits den person mot vilken den har meddelats.

24 Dom av den 3 juli 1990 (C-305/88, Rec. s. 2725).

25 Tillämpningen av den nationella processrätten i den stat där verkställighet begärs gör att man undviker en av de främsta kritiska anmärkningarna mot domen i målet Lancray, nämligen alt den domstol som avgör ansökan om verkställighet blir tvungen att tillämpa den processrätt som gäller för en annan jurisdiktion, det vill säga den i vilken den ursprungliga domen meddelades. Se Hogan, G.: Procedure and Practice and the Judgments Convention, Irish Journal of European Law, 1992, Vol. 1, s. 82, 90.

26 Den domstol som avgör ansökan i det icke kontradiktoriska förfarandet ingår inte bland de domstolar som enligt artikel 2 i protokollet kan vända sig till Europeiska gemenskapernas domstol med en begäran om förhandsavgörande.

27 De domstolar som prövar överklaganden av beslut om verkställighet enligt artikel 41 i konventionen har naturligtvis rätt att ställa en sådan tolkningsfråga som den i det aktuella fallet, vilken avser huruvida förfarandet i underrätten har gått till på rätt sätt.