Förslag till avgörande av generaladvokat
1. Genom ett beslut av den 6 oktober 1994 har Kriminal-og Skifteretten i Frederikshavn (Danmark) ställt domstolen följande tolkningsfrågor:
2. Bakgrunden till målet vid den nationella domstolen kan i korthet sammanfattas på följande sätt. Finn Ohrt, som var befälhavare på fiskefartyget Actinia, seglade i Kattegatts norra farvatten, när fartyget Nordjyllands bordningsbåt närmade sig i avsikt att företa en inspektion av fiskefartyget. Finn Ohrt bibehöll sin kurs utan att fästa avseende vid de signaler att omedelbart stanna som upprepade gånger sändes via både radio och ljussignaler.
3. Avseende den första frågan — om den angivna symbolen även måste föras av bordningsbåten — föreslår kommissionen ett nekande svar.
4. Den nationella domstolen ställer därefter, genom den andra tolkningsfrågan, EG-domstolen frågan om den omständigheten att igenkänningssymbolen inte förs har någon betydelse för om befälhavaren på ett fartyg är skyldig att åtlyda order att stanna, manövrera eller vidta andra åtgärder som inspektionen av fiskefartyget medför och, om svaret är jakande, vilken denna betydelse är. Domstolen ombeds närmare bestämt att uttala sig om huruvida befälhavaren på ett fiskefartyg, för att rättfärdiga att de order som har getts till honom i enlighet med artikel 3 i förordningen inte har åtlytts, kan göra gällande att inspektionsmyndigheten inte har gett sig till känna som sådan genom de sedvanliga identifikationssymbolerna.
5. Vad kan sägas om ovannämnda argument? För det första utgör frågan om Finn Ohrt hade kännedom om bordningsbåtens behörighet endast en faktisk omständighet som kan vara relevant inom ramen för tvisten vid den nationella domstolen, men som, enligt min uppfattning, saknar betydelse för EG-domstolens tolkningsdom.
6. Svaret på den fråga som skall bedömas kan inte framgå annat än av en fördjupad tolkning av artikel 2. Denna bestämmelse svarar, vilket redan har nämnts, mot syftet att göra det möjligt för alla och envar att få kännedom om vilken behörighet farkosten har. När väl denna behörighet har tillkännagivits genom att den föreskrivna symbolen har anbringats, kan ingen påstå sig sakna kännedom om den. Att denna behörighet är igenkännlig betraktas av gemenskapslagstiftaren som om det rättsligt sett föreligger kännedom. När de förutsättningar som föreskrivs i artikel 2 i förordningen är för handen, kan med andra ord inte fiskefartyget på något sätt undandra sig de skyldigheter som är förbundna med genomförandet av inspektionen.
7. Av de två möjligheterna är det, enligt min uppfattning, den under a som bäst svarar mot syftet med artikel 2 i förordningen. I denna bestämmelse föreskrivs enbart enhetliga tillvägagångssätt för att identifiera inspektionsfartyg. Om de tillvägagångssätt som föreskrivs där iakttas, följer, som tidigare har framgått, en absolut presumtion om kännedom om inspektionsmyndighetens behörighet. Skälet till detta är att om denna, såsom föreskrivs i förordningen, är igenkännlig, anses kännedom föreligga rättsligt sett. Om en bordningsbåt inte för den i förordningen föreskrivna symbolen och alltså inte vid en första anblick kan kännas igen som en bordningsbåt, innebär detta emellertid inte att den ur gemenskapsrättslig synpunkt upphör att ha den avsedda inspektionsfunktionen och en gång för alla förlorar den myndighetsställning som den måste göra gällande gentemot det fiskefartyg som den skall inspektera. Det som slutligen är av betydelse är om den ansvarige på fiskefartyget ändå har kännedom om behörigheten hos de personer som företar inspektionen. Om symbolen förs enligt föreskrifterna, föreligger det, som ovan nämnts, en presumtion om att sådan kännedom föreligger. I annat fall måste de behöriga myndigheterna visa att sådan kännedom föreligger. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra vilka bevismedel som skall tillåtas. Enligt den gemenskapsförordning som här är i fråga har den ansvarige på fartyget inte någon skyldighet att skaffa sig kännedom om behörigheten hos de inspektionsfartyg som inte för den symbol som krävs. Detta är anledningen till att inspektionsmyndigheterna måste visa att det förelåg en faktisk kännedom om bordningsbåtens funktion, utom i fall då sådan kännedom présumeras på grund av att den föreskrivna symbolen fördes. Enbart en sådan kännedom kan utgöra en grund för fiskefartygets skyldighet att vidta åtgärder eller manövrera i enlighet med de order som ges inom ramen för inspektion av de behöriga myndigheter med vilka den ansvarige på fiskefartyget är skyldig att samarbeta. Sammanfattningsvis kan sägas att de omtvistade gemenskapsrättsliga bestämmelserna skall förstås på så sätt att alla båtar som skall bedriva inspektionsverksamhet skall föra den föreskrivna symbolen, men att det däremot inte är tillåtet för den ansvarige på ett fiskefartyg att inte åtlyda de order som ges av de myndigheter som finns ombord på inspektionsfartyg, om denne har fått kännedom om deras behörighet.
8. På grundval av det ovan anförda föreslår jag domstolen att besvara de frågor som har ställts av Kriminal-og Skifteretten i Frederikshavn på följande sätt:
1 Originalspråk: italienska.
2 EGT nr L 132, s. 11. Det bör påpekas att den nationella bestämmelse där artikel 3.1 i förordningen i fråga återges är artikel 137 í den ovan nämnda kungörelsen från det danska riskeministeriet och inte artikel 6.3, såsom felaktigt anges i beslutet om hänskjutandc. Det ar emellertid fråga om en felaktighet som inte inverkar på detta mâl.
3 Redan under antiken var det ett talesätt att navigli appcllatione edam rates continentur [begreppet fartyg omfattar även flottar] (Digesto 43, 12, 1, 14). Författare under 1500-talet (Stracca), 1600-talet (Stypmannus) och 1700-talet (Casaregis) bekräftade, i linje med denna justinianska lärdom, att sub vocábulo navis omnia navigiorum genera comprehen-duntur rbegreppet fartyg omfattar allt med vilket man kan segla]. Aven Valin anförde i Nouveau commentaire sur l'ordonnance de la marine, I, La Rochelle, 1776, s. 601, art sous ces noms de navires ou autres bâtiments de mer sont compris même les chaloupes ... [begreppen fartyg och andra skepp omfattar även roddbåtar].
4 EGT nr L 207, s. 1.
5 Man kan heller inte anse att denna skyldighet kan knytas till de kontrollbestämmelser som de nationella myndigheterna är behöriga att anu enligt artikel 15 i förordning (EEG) nr 2241/87, såsom kommissionen har hävdat i sitt yttrande. Denna påstådda skyldighet är nämligen uppenbart främmande för bestämmelserna i denna artikel, som gäller de olika fall då en medlemsstat kan föreskriva att fiskcriverksamhet inte får bedrivas utan licens eller ålägga fiskefartyg en skyldighet att bevara de handlingar som avser inspektioner som redan har ägt rum i andra medlemsstater.