Domstolens dom (andra avdelningen) den 30 november 1995

I mål C-113/94, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Cour de cassation (Frankrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av G. Hirsch, avdelningsordförande, G.E Mancini och EA. Schockweiler (referent), domare, generaladvokat: EG. Jacobs, justitiesekreterare: L. Hewlett, byrådirektör,

med beaktande av skriftliga yttranden som har inkommit från: Elisabeth Jacquier, genom SCP Guiguet-Bachellier de la Varde, Paris, den franska regeringen, genom C. de Salins, sous-directeur vidutrikesministeriets rättsavdelning, och N. Eybalin, secrétaire des affaires étrangères vid samma avdelning, Europeiska gemenskapernas kommission, genom H. Michard och E. Traversa, vid rättstjänsten, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att Elisabeth Jacquier, företrädd av B. Potier de la Varde, advokat i Paris, den franska regeringen, företrädd av G. Mignot, secrétaire des affaires étrangères vid utrikesministeriets rätts avdelning, i egenskap av ombud, och kommissionen, företrädd av Y. Renouf, vid rättstjänsten, i egenskap av ombud, har avgivit muntliga yttranden vid sammanträdet den 22 juni 1995,

och efter att den 12 oktober 1995 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Upptagande till prövning

Saken

Rättegångskostnader

1. Cour de cassation (Frankrike) har, genom beslut av den 29 mars 1994, som har inkommit till domstolen den 14 april samma år, enligt artikel 177 i EG-fördraget begärt att domstolen skall meddela förhandsavgörande i en fråga som rör tolkningen av artikel 95 i fördraget.

2. Frågan har uppkommit i en tvist mellan Elisabeth Casarin, gift Jacquier (nedan kallad Elisabeth Jacquier), och directeur general des impôts (generaldirektören för skatter, nedan kallad skatteförvaltningen) i Jura angående skatteförvaltningens vägran att återbetala den differentierade fordonsskatt som hon erlagt.

3. I Frankrike uttas en differentierad skatt på motorfordon enligt artiklarna 1599 C—1599 J i code general des impôts (den allmänna skattelagen). Skatteklasser fastställs i lagstiftning. Dessa skatteklasser omfattar flera olika skattemässiga motorstyrkor, vilka bestäms i förhållande till cylinderantal. För varje skatteklass fastställs ett omräkningstal. Den skatt som skall påföras beräknas på så sätt att ett grundbelopp — som beslutas årligen av conseillers généraux i varje departement (län) — multipliceras med omräkningstalet för den aktuella skatteklassen.

4. Progressiviteten i övergången från en skatteklass till en annan, progressivitetsta-let kallat, motsvarar skillnaden mellan omräkningstalet för en viss skatteklass och omräkningstalet för närmast lägre skatteklass.

5. Artikel 1599 G i code general des impôts har ändrats genom lag nr 87-1061 av den 30 december 1987 (Journal officiel de la République française av den 31 december 1987, s. 15532, nedan kallad lagen av den 30 december 1987).

6. Av handlingarna i målet framgår att progressivitetstalen som en följd av denna lag för samtliga skatteklasser uppgår till, i runda tal, 1,2 från skatteklass 12—14 hk till skatteklass 15—16 hk, 1,2 från skatteklass 15—16 hk till skatteklass 17—18 hk, 1,5 från skatteklass 17—18 hk till skatteklass 19—20 hk, 1,5 från skatteklass 19—20 hk till skatteklass 21—22 hk och 1,5 från skatteklass 21—22 till skatteklass 23 hk och därutöver.

7. Elisabeth Jacquier innehar en bil av märket Mercedes med en skattemässig motorstyrka om 40 hk. Hon påfördes differentierad motorfordonsskatt för år 1990 i enlighet med lagen av den 30 december 1987. För den kategori som hennes bil tillhörde uppgick skatten till 10832 FF.

8. Sökanden anser att lagen av den 30 december 1987 är diskriminerande gentemot importerade fordon, eftersom den beskattningsordning som därigenom införts påstås markera ett icke motiverat brott i progressiviteten mellan den sista skatteklass i vilken fransktillverkade bilar återfinns och de högre skatteklasserna, som omfattar fordon med stor skattemässig motorstyrka. Sistnämnda kategori består enbart av importerade fordon.

9. Eftersom hon ansåg att skatten på hennes fordon därmed uttagits i strid med gemenskapsrätten i allmänhet, och artikel 95 i fördraget i synnerhet, begärde Elisabeth Jacquier återbetalning av skatten hos skatteförvaltningen i Jura.

10. Efter att ha erhållit avslag på denna begäran väckte Elisabeth Jacquier, genom ansökan av den 30 oktober 1990, talan vid Tribunal de grande instance de Lons-le-Saunier mot avslagsbeslutet. Denna domstol ansåg — efter att ha konstaterat att progressivitetstalen för skatteklasser som fastställts på grundval av cylinderantal var stabila — att den aktuella beskattningsordningen inte var diskriminerande i den mening som avses i artikel 95 i fördraget. Elisabeth Jacquiers talan ogillades i dom av den 3 december 1991.

11. Elisabeth Jacquier överklagade denna dom genom kassationsbesvär och anförde följande grund till stöd för sin talan:

12. Cour de cassation (Frankrike) har mot denna bakgrund beslutat vilandeförklara handläggningen för att begära förhandsavgörande i följande fråga:

13. Kommissionen har anmärkt att den nationella domstolen önskar svar på frågan om det förhållandet att progressivitetstalet för skatteklasserna 18 hk och därutöver ökar jämfört med talet för skatteklasserna 12—14 hk till 17—18 hk innebär en diskriminering som strider mot artikel 95 i fördraget. Kommissionen är emellertid tveksam till om Elisabeth Jacquiers fordon, som har en skattemässig motorstyrka om 40 hk, kan anses likna de inhemska fordonen som tillhör skatteklasserna 12—14 hk till 17—18 hk på det sätt som avses i artikel 95 första stycket i fördraget.

14. Kommissionen är följaktligen tveksam till om den fråga som förts vidare av franska Cour de cassation kan upptas till prövning, eftersom den synes saloia relevans för tvisten i målet vid den nationella domstolen.

15. Det kan härvid räcka med att påpeka, som generaladvokaten framhållit i punkt 20 i förslaget till avgörande, att produkter är liknande i den mening som avses i artikel 95 första stycket i fördraget, om deras egenskaper och de behov som de svarar mot innebär att de konkurrerar med varandra. Det kan inte omedelbart uteslutas att en kraftig ökning av skatten på fordon som tillhör de tre högsta skatteklasserna kan ha en avskräckande inverkan på konsumenten, på så sätt att denne, i stället för att rikta intresset mot fordon i den högsta skatteklassen (23 hk och därutöver), söker sig till en inhemsk fordonsmodell tillhörande skatteklasserna 17—18 hk eller 15—16 hk, förutsatt att den aktuella konsumentens minimikrav på prestanda, storlek och komfort är uppfyllda.

16. Frågan kan mot denna bakgrund inte anses saloia betydelse för tvisten i målet vid den nationella domstolen, och bör därmed upptas till prövning.

17. Det bör inledningsvis noteras att domstolen i domen av den 9 maj 1985, Humblot (112/84, Rec. s. 1367, punkterna 12 och 13), har uttalat att medlemsstaterna enligt gällande gemenskapsrätt fortfarande äger rätt att påföra vägskatt på sådana produkter som bilar, med belopp som ökar progressivt på grundval av ett objektivt kriterium, som exempelvis cylinderantal, under den förutsättningen att beskattningsordningen helt saknar diskriminerande eller skyddande verkan.

18. Domstolen får, med hänsyn till tolkningsfrågans lydelse, och i avsaknad av närmare upplysningar härvidlag, grunda sin prövning på antagandet att en beskattningsordning av det slag som den nationella domstolen åsyftar präglas av objektivitet i fråga om, i synnerhet, kriterierna för fastställande av skattemässig motorstyrka, indelningen i skatteklasser och grundbelopp. Det får vidare antas att en sådan diskriminerande eller skyddande verkan — i den mening som avses i artikel 95 i fördraget — som gynnar inhemsktillverkade bilar saknas.

19. Mot bakgrund av dessa omständigheter skall den nationella domstolens fråga förstås på så sätt att den i sak avser spörsmålet om artikel 95 i fördraget utgör hinder för tillämpning av nationella skatteregler för motorfordon som innebär en sådan ökning av progressivitetstalet som ifrågasatts i målet vid den nationella domstolen.

20. För att kunna besvara frågan bör det undersökas om progressiva regler av förevarande slag helt saknar diskriminerande eller skyddande verkan.

21. Det bör inledningsvis klargöras att en beskattningsordning inte kan anses som diskriminerande enbart av det skälet att den kategori som är föremål för den mest tyngande beskattningen uteslutande omfattar importerade produkter, och då särskilt produkter från andra medlemsstater (dom av den 14 januari 1981, Chemial Farmaceutici, 140/79, Rec. s. 1, punkt 18, och av den 5 april 1990, kommissionen mot Grekland, C-132/88, Rec. s. I-1567, punkt 18).

22. För att avgöra frågan om den ökning av den differentierade skattens progressivitet som sker när tröskeln 18 hk passerats har en diskriminerande eller skyddande verkan, föreligger skäl att undersöka om denna ökning är ägnad att få konsumenterna att avstå från inköp av fordon med motorstyrka överstigande 18 hk, varav samtliga är utländsktillverkade, till förmån för inhemsktillverkade fordon.

23. Om det antas att omräkningstalet för fordon med skattemässig motorstyrka överstigande 18 hk faktiskt leder till att konsumenter avstår från att köpa sådana fordon, skulle konsekvensen härav vara att konsumenterna i stället väljer en fordonsmodell tillhörande närmast lägre skatteklass, 17—18 hk, eller till och med, som generaladvokat anfört i punkt 27 i förslaget till avgörande, en modell tillhörande skatteklassen 15—16 hk.

24. Det bör inledningsvis noteras att skatteklassema 15—16 hk respektive 17—18 hk omfattar såväl importerade fordon som fordon av inhemsk tillverkning. Vad gäller fordon som tillhör skatteklassen 17—18 hk framgår av handlingarna i målet att merparten härav är utländsktillverkade och att inhemska tillverkare har en marknadsandel som endast uppgår till cirka 5 procent av totala antalet sålda bilar i denna skatteklass. Vad härefter gäller skatteklassen 15—16 hk, bör det framhållas att även om det är riktigt att flertalet sålda fordon är av inhemsk tillverkning det likväl förhåller sig så att konsumenterna inom ramen för denna skatteklass har tillgång till ett stort utbud av importerade fordon och att, vilket framgår av punkt 6 i denna dom, progressivitetstalet är detsamma för skatteklasserna 15—16 hk och 17—18 hk, vilket innebär att konsumenter som söker ett mer exklusivt fordon inte av det skälet uppmuntras att förvärva ett fordon som tillhör skatteklassen 15—16 hk.

25. Den ökning av progressivitetstalet som sker inom ramen för en beskattningsordning av förevarande slag synes inte kunna ha som verkan att gynna försäljningen av inhemsktillverkade fordon.

26. Tolkningsfrågan bör därmed besvaras på så sätt att artikel 95 i fördraget inte utgör hinder för en tillämpning av nationella skatteregler för motorfordon som innebär en sådan ökning av progressivitetstalet som den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, eftersom ökningen inte har som verkan att gynna försäljningen av inhemsktillverkade fordon i förhållande till försäljningen av fordon som importeras från andra medlemsstater.

27. De kostnader som har förorsakats den franska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (andra avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 29 mars 1994 förts vidare av Cour de cassation (Frankrike) — följande dom:

1 Rättegångsspråk: franska.