Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 27 juni 1996

1 Originalspråk: engelska.

2 BGBl., s. 455.

3 Den åtgärd som är i fråga synes motsvara en attachment order i common law-rättssystcmen eller en saisie-arrêt i vissa civilrätissysicm.

4 BGBL, s. 1478.

5 Det sisu kravet är endast tillämpligt på praktiserande advokater som inte är gcmcnskapsmcdborgarc eller medborgare i en EES-stat.

6 Vid sammanträdet förklarade den tyska regeringens ombud att uttrycket yrkesmässigt normalt betyder en tjänst som utförs återkommande, men att enligt rättspraxis vid Bundesgerichtshof (högsta federala domstolen) räcker det med att ersättning utgår för att det skall röra sig om en yrkesmässigt tillhandahållen tjänst.

7 Den tyska regeringens ombud upplyste vid sammanträdet domstolen om att det i Tyskland var absolut förbjudet för inkassobyråcr att begära rättsliga åtgärder för indrivning av fordringar genom domstol. Ombudet hänvisade särskilt till artikel 3 i Bundcsrcchtsanwaltordnung (federala föreskrifter för advokater, nedan kallade BRAO), i vilken föreskrivs att advokater är oberoende yrkesmässiga juridiska rådgivare som företräder parter i alla typer av rättsliga ärenden och särskilt i domstolsförfarandcn.

8 INC är registrerat i registret vid Tribunal du Commerce de Scniis, Frankrike, under nummer B 391100021 (93B185).

9 Enligt de uppgifter som givits domstolen finns det ingen speciell reglering för inkassobyråer i Frankrike.

10 Dom av den 28 mars 1979 (175/78, Rcc. s. 1129, punkt 11).

11 Se dom av den 26 april 1988, Bond van Adverteerders m. fl. (352/85, Rcc. s. 2085, punkt 13).

12 Dom av den 10 maj 1995 (C-384/93, Rcc. s. I-1141, punkt 27 i förslaget till avgörande).

13 I det tyska originalet står det vertreten durch.

14 Se exempelvis domen av den 27 mars 1963 i milet Da Costa m. íl (dc förenade milen 28/62, 29/62 och 30/62, Rcc. s. 59).

15 Dom av den 3 december 1974 (33/74, Rcc. s. 1299).

16 Dom av den 20 mars 1986 i milet Tissicr (35/85, Rcc. s. 1207, punkt 9).

17 Se exempelvis domen av den 23 november 1989, Parfümeric-Fabrik 4711 (C-150/88, Rcc. s. 3891, punkt 12).

18 Se exempelvis domen av den 30 november 1995 i målet Gcbhard (C-55/94, Rcc. s. I-4165, punkterna 20 och 23).

19 Se domen i milct Gcbhard, punkt 25.

20 Domen i målet Gebhard, punkt 27; se även den detaljerade analysen i generaladvokat Légers yttrande, särskilt punkt 32— 38.

21 Ibid.

22 Se exempelvis domen av den 28 mars 1996 i målet Guiot (C-272/94, REG s. I 1905).

23 Den tyska regeringens ombud anförde vid sammanträdet att advokaten inte nödvändigtvis behöver vara Rechtsanwalt, utan kan vara en advokat som är behörig i en annan medlemsstat och som tillhandahåller sina tjänster i Tyskland i enlighet med rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 78, s. 17, nedan kallat 1977 års direktiv).

24 Dom av den 25 juli 1991 (C 76/90, Ree. s. I-4221, punkt 14).

25 Jag ur därför inte ställning till huruvida det exempelvis vore motiverat att pi inkassobyråer som är etablerade i en annan medlemsstat tillämpa kriterierna i artikel 1 $ 1 andra stycket i RBerG.

26 Se domen i ovannämnda målet Alpine Investments, fotnot 11, punkt 44.

27 Uun alt direkt citera den, avser Tyskland utan tvivel särskilt punkt 16 i domen. Se dessutom punkt 28 nedan.

28 Tyskland har citerat $ 157 i ZPO, enligt vilken (i punkt 1) personer som yrkesmässigt företräder andra inte får delta i det muntliga förfarandet och (i punkt 2) enligt vilken en domstol kan utestänga parter och deras företrädare eller rådgivare som inte är advokater, om de inte klarar av att föra talan på ett tillfredsställande sätt.

29 Se domen t målet Gcbhard, punkt 37.

30 Dom av den 21 juni 1974 (2/74, Rcc. s. 631, punkt 48). Ett förslag till direktiv som syftar till an reglera advokaters ctablcringsfrihct diskuteras nu på politisk nivå i gemenskaperna; se KOM(94) 572 slutlig av den 21 december 1994.

31 Dom av den 12 juli 1984 i målet Klopp (107/83, Rcc. s. 2971, punkt 17).

32 Ibid., punkt 20.

33 Artikel 4.2 i 1977 års direktiv, fotnot 22 ovan.

34 Se punkterna 16 och 17 i domen.

35 Se punkt 28 i förslaget till avgörande.

36 Ibid., punkt 31.

37 Ibid., punkt 32.

38 Se punkt 18 i domen.

39 Se generaladvokat Jacobs förslag till avgörande, punkt 35.

40 I Förenade kungariket och Irland, exempelvis, kan fysiska personer företräda sig själva ända upp till de högsta domstolarna, det vill säga House of Lords respektive Supreme Court. I Irland är denna rätt grundlagsskyddad utan att vara uppräknad bland de personliga rättigheterna som garanteras i artikel 40.3 i författningen; se exempelvis domen av domare Kenny i milet Macaulcy mot Minister for Posts and Telegraphs (1966) IR s. 345. En juridisk person miste alltid, åtminstone i den version av common law som är tillämplig i England och Wales, Irland och Nordirland, företrädas av en advokat; se (åtminstone för Irland) Battle mot Irish An Promotion Centre Ltd (1968) IR 252. Fysiska personer får emellertid inte, vare sig enligt common law i dessa rättsordningar eller, hittills, enligt artikel 40.3 i den irländska författningen, utse andra fysiska personer för att företräda dem, vare sig yrkesmässigt eller pä annat sätt; se exempelvis domen av the Irish High Court, domare Budd av den 5 maj 1992 i målet P. M. L. B. mot P. H. J.

41 Det skall anmärkas au artikel 6.3 c i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter inte uttryckligen ger rätt för en person att försvara sig personligen annat än vid anklagelse om brottslig gärning.

42 Den tyska regeringen hänvisade vid sammanträdet särskilt till en dom av Bundesgerichtshof av den 7 november 1995, i vilken, genom hänvisning till artikel 12 i Tysklands författning, vilken rör yrkesfrihet (Berufsfreiheit), förhållandet mellan $ 3 i BRAO och artikel I t RBerG tolkades si, att inkassobvricr uttryckligen tilläts att anlita advokater för att biträda dem genom au begära rättsliga åtgärder för indrivning av fordringar genom domstol, i fäu där borgenären givit dem i uppdrag att driva in fordran. Siledes hindras lnkassobyricr inte frän att fi tillträde till domstolarna — utan endast från att själva yrkesmässigt uppträda inför rätta.

43 Dom av den 25 februari 1988 (427/85, Ree. s. 1123).

44 Sc allmänt domen av den 19 januari 1988 i målet Gullung (292/86, Rec. s. 111).

45 Sc punkt 51 i domen. Jag delar generaladvokat Jacobs åsikt att [o]m så inte var fallet skulle medlemsstaterna, i avsaknad av harmoniscringsrcglcr, nödgas anpassa den egna lagstiftningen efter den medlemsstat som uppställde de minst betungande villkoren (punkt 90 i förslaget till avgörande).