Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 14 november 1995

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT nr L 369, 1994. s. 1.

3 Rådet har avstått ifrån att även grumla sin talan pä motsvarande bestämmelser i EKSG-fördraget. Jag anser att enligt rättspraxis kan talan i vilket fall som helst upptas till prövning. Domstolen har nämligen slagit fast att ett ifrågasättande som grundas på en bestämmelse i ett av fördragen kan utsträckas till motsvarande bestämmelse i ett annat fördrag (nödvändigheten av en fullständig och sammanhängande prövning av lagenlighet kräver en tolkning (av artikel 173 i EEG-fördraget), så att det inte faller utanför domstolens behörighet att, i en talan om ogiltigförklaring av en rättsakt grundad pä en bestämmelse i EEG-fördraget, pröva ett påstående som grundar sig på ett åsidosättande av en regel i Euratom-eller EKSG-fördragen (dom av den 29 mars 1990, Grekland mot rådet, C-62/88, Rec. s. I-1527, punkt 8)). A andra sidan har domstolen upptagit mål till prövning som inletts avseende områden som hör under flera fördrag, till och med om käromålen grundats på endast ett av dem (ont den påtalade rättsakten på samma gång och oavskiljbart berör områden i flera fördrag, kan talan upptas till prövning i den mån som domstolens behörighet och rättsmedlen i ett av fordragen är tillämpliga på en sådan akt (dont av den 11 juli 1984, kommunen Differdange m. fl. mot kommissionen, 222/83, Rec. s. 2889, punkt 6)). De föregående prejudikaten i domstolens dom av den 3 juli 1986, rådet mot parlamentet (34/86, Rec. s. 2155), och senare domar i budgetfrågor, i vilka beaktas att budgeten inte kan delas upp, vilket är en konsekvens av enhets-och universalitctsprincipen sont ligger bakom den, talar också till förmån för denna lösning.

4 Gemensam förklaring från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 30 juni 1982 om olika åtgärder för att budgetarbetet skall löpa smidigare (EGT nr C 194, s. 1).

5 Interinsuiutionellt avtal av den 29 oktober 1993 om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet (EGT nr C 331, s. 1).

6 Artikel 203.4—203.10 har följande lydelse;4. Budgetförslaget skall föreläggas Europaparlamentet senast den 5 oktober året före det budgetår som förslaget avser. Europaparlamentet har rätt att genom beslut av-.cn majoritet av dess ledamöter ändra budgetförslaget och att genom beslut med en absolut majoritet av de avgivna rösterna föreslå rådet ändringar i budgetförslaget beträffande utgifter som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som har antagits i enlighet med detta. Om Europaparlamentet inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta, är budgeten slutgiltigt antagen. Om Europaparlamentet inom denna frist inte har ändrat budgetförslaget och inte heller föreslagit ändringar i detta, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen. Om Europaparlamentet inom denna frist har antagit ändringar eller lagt fram ändringsförslag, skall budgetförslaget tillsammans med ändringarna eller ändringsförslagen överlämnas till rådet. 5. Efter att ha överlagt om budgetförslaget med kommissionen och vid behov med övriga berörda institutioner, skall rådet besluta enligt följande villkor: a) Rådet får genom beslut med kvalificerad majoritet modifiera varje ändring som har antagits av Europaparlamentet. b) I fråga om ändringsförslagen får rådet med kvalificerad majoritet avslå ett av Europaparlamentet framlagt ändringsförslag, om detta inte resulterar i någon Ökning av en institutions totala utgifter, framför allt beroende på att den ökning av utgifterna som ändringsförslaget skulle medföra uttryckligen skulle kompenseras av en eller flera föreslagna ändringar som i motsvarande grad minskar utgifterna; om något avslagsbeslut inte fattats, skall ändringsförslaget anses godkänt, med kvalificerad majoritet godkänna ett av Europaparlamentet framlagt ändringsförslag, om detta resulterar i en ökning av en institutions totala utgifter; om något godkännandebeslut inte fattas, skall ändringsförslaget anses avslaget, när rådet enligt någon av de två föregående strecksatserna har avslagit ett ändringsförslag, genom beslut med kvalificerad majoritet antingen låta beloppet i budgetförslaget stå kvar eller fastställa ett annat belopp. Budgetförslaget skall ändras på grundval av de ändringsförslag som godkänts av rådet. Om rådet inte inom 15 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har modifierat någon av de ändringar som antagits av Europaparlamentet och om de ändringsförslag som lagts fram av Europaparlamentet har godkänts, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen. Rådet skall underrätta Europaparlamentet om att det inte har modifierat någon av ändringarna och om att ändringsförslagen har godkänts. Om rådet inom denna frist har modifierat en eller flera av de ändringar som antagits av Europaparlamentet eller om Europaparlamentets ändringsförslag har avslagits eller modifierats skall det modifierade budgetförslaget åter överlämnas till Europaparlamentet. Rådet skall underrätta Europaparlamentet om resultatet av sina överväganden. 6. Inom 15 dagar efter det att budgetförslaget förelagts Europaparlamentet far parlamentet, som skall ha underrättats om de åtgärder som vidtagits beträffande dess ändringsförslag, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna ändra eller avslå de modifieringar av Europaparlamentets ändringar som gjorts av rådet och skall Europaparlamentet anta budgeten i enlighet därmed. Om Europaparlamentet inte liar fattat något beslut inom denna frist, skall budgeten anses slutgiltigt antagen. 7. När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall Europaparlamentets ordförande förklara att budgeten blivit slutgiltigt antagen. 8. Om viktiga skäl föreligger får dock Europaparlamentet genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med två tredjedelar av de avgivna rosterna avslå budgetförslaget och begära att få ett nytt förslag framlagt. 9. För samtliga utgifter utom sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall årligen fastställas en maximal procentuell ökning Î förhållande till utgifter av samma slag under det innevarande året. Kommissionen skall efter samråd med kommittén för ekonomisk politik bestämma denna maximala procentsats beroende pa volymutvecklingen av bruttonationalinkomsten inom gemenskapen, den genomsnittliga förändringen av medlemsstaternas budgetar, och utvecklingen av levnadskostnaderna under det föregående budgetåret. Gemenskapens alla institutioner skall före den 1 maj underrättas om den maximala procentsatsen. Institutionerna är skyldiga att rätta sig efter denna under bud ge iför farandet, om inte annat följer av bestämmelserna i denna punkt i fjärde och femte styckena. On^den procentuella ökningen Í det budgetförslag som upprättats av rådet beträffande andra utgifter än sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta överstiger hälften av den maximala procentsatsen, lar Europaparlamentet da det utövar sin ändringsrält ytterligare öka den totala summan av dessa utgifter med upp till hälften av den maximala procentsatsen. Om Europaparlamentet, rådet eller kommissionen anser att gemenskapernas verksamhet kräver att den enligt förfarandet i denna punkt fastställda procentsatsen skall överskridas, far en annan procentsats fastställas genom avtal mellan rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, och Europaparlamentet, vars beslut skall fattas av en majoritet av dess ledamöter och tre femtedelar av de avgivna rösterna. 10. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig hänsyn till fördragets bestämmelser och till rättsakter som antagits i enlighet med detta, särskilt de som avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter.

7 Dom av den 3 juli 1986, rådet mot parlamentet (nämnd i fotnot 2).

8 Parlamentet har uttryckligen hänvisat till internationella domstolens domar i Case concerning the Temple of Préah Vihéar (ICJ Reports 1962, s. 64) och i Case concerning the Arbitral Award made by the King of Spain on the 23 of December 1906 (ICJ Reports 1910, s. 192).

9 I domen av den 27 september 1988, Grekland mot rådet (204/86, Rec. s. 5323), liar faktiskt prövats om vissa budgetposter lagenligt kan betecknas som obligatoriska. Domstolen har dock uttalat sig om de berörda utgifternas art på grundval av kontexten, och har inte definierat de allmänna kriterier som gör det möjligt att konkret avgöra hur de korrekt skall betecknas.

10 Dom av den 3 juli 1986, rådet mot parlamentet (ovan nämnd i fotnot 2).

11 Det institutionella förfarande som ledde till den gemensamma förklaringen år 1982 har återgetts av generaladvokat Mancini i förslaget till avgörande i mål 34/86, vilket avgjordes genom ovannämnda dom av den 3 juli 1986.

12 EGT nr L 185, s. 33.

13 Följande bestämmelser i 1993 års avta! är av särskilt intresse:III. FÖRBÄTTRING AV BUDGETFÖRFARANDET 16. Institutionerna åtar sig att i budgeten införa anslag som är nödvändiga för att, med iakttagande av budgetdisciplinen och bestämmelserna i punkt 13 fjärde stycket, uppfylla gemenskapens rättsliga samt interna och externa politiska förpliktelser. Europaparlamentet, rådet och kommissionen bekräftar de principer och mekanismer, som är fastställda i huvudlinjerna för den gemensamma jordbrukspolitiken i överensstämmelse med slutdokumentet från Europeiska rådet i Edinburgh. Institutionerna är eniga om att alla utgifter under rubrikerna 2 och 3 i de finansiella perspektiven är icke obligatoriska utgifter. Institutionerna är eniga om att införa ett interinstitutionellt samarbetsförfarande för budgeten. Närmare regler för detta samarbete återfinns i bilaga II, som utgör en integrerad del av det aktuella avtalet. 17. Budgetmyndighetens två grenar åtar sig att för budgetären 1993— 1999 godkänna de maximala ökningstakter för icke obligatoriska utgifter, som framkommer till följd av budgeten och sont är uppställda i enlighet med de i de finansiella planerna fastslagna maximibeloppen.Förklaring rörande bestämmelserna om budgetförfarandet i fördraget (punkt 16 tredje stycket) Det är de tre institutionernas uppfattning att fördragets bestämmelser om budgetförfarandet, däri inbegripet systemet med obligatoriska och icke obligatoriska utgifter, skall tas upp till förnyat övervägande pä den regeringskonferens, som är planlagd till år 1996, med syfte att nå fram till ett samarbete mellan institutionerna på partnerskapsbasis.

14 Domar av den 3 juli 1986, rådet mot parlamentet (redan nämnd), och av den 27 september 1988, Grekland mot rådet (nämnd i fotnot 8).

15 Översättningen finns i punkt 4 ovan.

16 Se dom av den 27 september 1988, Grekland mot rådet (nämnd i fotnot 8).

17 På denna punkt räcker det med att hänvisa till artikel 4.1 i fördraget, i vilken föreskrivs att varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag.

18 Dom av den 23 februari 1988, Förenade kungariket mot rådet (68/86, Rec. s. 855, punkt 38), enligt vilken reglerna om hur gemenskapernas institutioner uttrycker sin vilja regleras i fördraget och ... kan inte ändras av medlemsstaterna eller institutionerna själva.

19 Dom av den 18 mars 1980, kommissionen mot Italien (92/79, Rec. s. 1115, punkt 7). Domstolen beslutade i denna dom att man kan inte beteckna en rättsakt som är ett beslut av gemenskapen, både vad avser dess innehåll och den institutionella ram inom vilken det har utarbetats, som internationellt avtal. Samma överväganden gör sig gällande när det rör sig om ett direktiv från rådet.

20 I artikel 203.9 femte stycket i fördraget föreskrivs bland annat att rådetskall fatta beslut med kvalificerad majoritet för att träffa avtal om en ny maximal procentuell ökning. Det finns en analog bestämmelse för parlamentet, vars beslut i frågan måste fattas av en majoritet av dess ledamöter och tre femtedelar av de avgivna rösterna.

21 I den betydelse som parlamentet har gett begreppet handlar det om bristande behörighet att föra talan, snarare än avsaknad av berättigat intresse av att få saken prövad.

22 Domen i målet Förenade kungariket mot rådet (nämnd i fotnot 17).

23 Rådet har begärt att budgetens verkningar bibehålls endast på grundval av EG-fördraget, närmare bestämt artikel 174, utan att hänvisa till motsvarande bestämmelse i artikel 147 i Eura tomfördraget. På grund av de skäl som redan har uttryckts i fotnot 2 angående möjligheten att utsträcka verkningarna av en talan om ogiltigförklaring, som har väckts på grundval av reglerna i ett fördrag, till att även avse ändamålet med motsvarande regler i andra gemenskaps fördrag, anser jag i analogi därmed att den grund som artikel 174 i EG-fördraget utgör, är tillräcklig för att anse att frågan om bibehållande av verkningarna av budgeten tillhör domstolens behörighet, oavsett vilket fördrag som det hänvisas till.

24 I artikel 174 föreskrivs bokstavligen att domstolen kan precisera vilka verkningar av den ogiltigförklarade rättsakten som framdeles skall betraktas som bestående, endast vad gäller förordningar. I flera domar i domstolens rättspraxis har redan i analogi därmed tillämpningen av regeln i fråga utsträckts till andra rättsakter än de som nämns i texten och bland annat beslutats att verkningarna av direktiv skall bibehållas (domar av den 7 juli 1992, parlamentet mot rådet, C-295/90, Rec. s. I-4193, och av den 5 juli 1995, parlamentet mot rådet, C-21/94, REG s. I-1827) och i budgetfrågor (dom av den 3 juli 1986, rådet mot parlamentet, ovannämnd, och dom av den 31 mars 1992, rådet mot parlamentet, C-284/90, Rec. p. I-2277). Jag anser således att eftersom denna punkt är uppenbar i rättspraxis, kan inget hindra att artikel 174 tillämpas även i det aktuella fallet.

25 Dom av den 7 juli 1992, parlamentet mot rådet (ovannämnd i fotnot 23); dom av den 1 juni 1994, parlamentet mot rådet (C-388/92, Rec. s. I-2067) och dom av den 5 juli 1995, parlamentet mot rådet (nämnd i fotnot 23).