Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 12 september 1996

1 Originalspråk: spanska.

2 Talan vid förstainstansrätten väcktes också av en annan fysisk person (M. Girello) som inte har överklagat. Inte heller G. Daniele, som även han uppträdde såsom sökande i det överklagade beslutet, har överklagat. I ansökan vid förstainstansrätten förklarades dock att han endast handlade i egenskap av ordförande för Consorzio cooperative pescatori dèi Polesine, och inte i eget namn.

3 Det finansiella stödet uppgick till ett sammanlagt belopp av 20645000 ecu som fördelades mellan fler än 20 projekt som lagts fram av olika medlemsstater. Gemenskapens procentuella andel av finansieringen uppgick till 50 procent av den uppskattade sammanlagda kostnaden, men uppgick i vissa undantagsfall till 75 procent.

4 Domstolens beslut av den 11 juli 1979, Fédération nationale des producteurs de vins dc table et vins de pavs mot kommissionen (60/79, Rec. s. 2429) och domstolens dom av den 10 juli 1986, DEFI mot kommissionen (282/85, Ree. s. 2469, punkt 16).

5 Resolution från ridet och representanterna för medlemsstaternas regeringar vid ridets möte den 1 februari 1993 avseende ett program för gemenskapens politik och åtgärder i fråga om miljö och hållbar utveckling — Program för gemenskapens politik och åtgärder i fråga om miljö och hållbar utveckling (EGT nr C 138, s. 1 och 5). [Vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå.]

6 I sitt alster Le recours en annulation des particuliers (artikel 173, andra stycket, EG-fördragct): nouvelles reflexions sur l'expression la concernent ... individuellement, Festschrift für Ubiti Everting, 1995, s. 852 anforde domaren José Carlos de Carvalho Moitinho de Almeida att la Cour n'a jamais suivi les suggestions de ses avocats généraux visant à une interpretation plus large de l'existence d'un intérêt individuel

7 I punkt 20 i Domstolens yttrande över vissa aspekter av ¡tillämpningen av Fördraget om Europeiska unionen (Luxemburg, maj 1995) uttalar domstolen själv följande: Man kan likväl fråga sig om den talan om ogiltigförklaring som föreskrivs i artikel 173 i EG-fördragct och i motsvarande bestämmelser i de andra fördragen, och som star öppen för de enskilda endast vad beträffar rättsakter som berör dem direkt och personligen, är tillräcklig för att garantera dem ett verkningsfullt domstolsskydd mot de kränkningar av deras grundläggande rättigheter som kan bli följden av institutionernas lagstiftningsvcrksamhct.

8 Även när de villkor för behörighet som uppställs i varje medlemsstat är olika, är avsikten med lagstiftningens och rättspraxis' utveckling att underlätta enskildas och miljöskyddsorganisationers tillgäng dll rättsmedel. Detta framgår i synnerhet i fraga om talan om ogiltigförklaring av administrativa rättsakter pa detta omrade. I vissa rättsordningar (spansk och portugisisk rätt) tillits actio populáris för att vid en domstol kräva att miljölagstiftningen följs. Detta framgår även av det ovan nämnda femte programmet enligt vars kapitel 9 [cjnskilda och offentliga sammanslutningar skall ha faktiskt tillträde till domstolar for att säkerställa skyddet av sina lagstadgade rättigheter samt säkra att miljöbestämmelser faktiskt tillämpas och rättsstridiga förfaranden upphör.

9 Av artikel 4 i beslutet framgår att det var riktat till Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Portugal och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

10 Den nu gällande versionen, efter den ändring som skedde genom artikel G punkt 53 i Fördraget om Europeiska unionen.

11 Dom av den 15 juli 1963 (25/62, Rcc. s. 197).

12 Mål C-209/94 P, REG s. I-615.

13 Den rättspraxis som klagandena har hänvisat till har slagits fast av domstolen i domar som har rört behörighetsproblem, statligt stöd, dumpning och subventioner. Domstolen har i nämnda tvister prövat utomståendes deltagande under det administrativa förfarandet före antagandet av ett beslut som inte har riktats till dem, för att förklara att deltagandet på vissa särskilda villkor innebär att deras talan om ogiltigförklaring av actis beslut är tilliten. Bland sådana villkor återfinns förekomsten av en uttrycklig bestämmelse (vanligtvis grundförordningar) som förpliktar gemenskapsinstitutionerna att höra de berörda aktörerna innan de slutgiltigt antar en rättsakt. Genom ett sådant medgivande av bchöriehet kan talan avse att gemenskapernas domstolar skall pröva, inte enbart om sökandenas processuel la rättigheter har iakttagits, utan även om det fattade beslutet är behäftat med ett uppenbart bedömningsfel eller maktmissbruk (se domarna av den 25 oktober 1977, Metro mot kommissionen, 26/76, Ree. s. 1875, av den 4 oktober 1983, Fcdiol mot kommissionen, 191/82, Rcc. s. 2913, och av den 28 januari 1986, Cofaz m. fl. mot kommissionen, 169/84, Rcc. s. 391).

14 Se punkterna 14 och 30 i detta förslag till avgörande.

15 Klagandena gjorde gällande att deras rätt att delta i förfarandet grundades pi artikel A andra strecksatsen i Fördraget om Europeiska unionen, artiklarna 1 och 2 i förordning nr 1973/92, dess förarbeten, punkterna 10 och 18 i det femte programmet om åtgärder i fråga om miljö, det tredje övervägandet i direktiv 92/43, Europaparlamentets resolution av den 10 juli 1987 om inrättande och bevarande av naturreservat av gemenskapsintresse (EGT nr C 246, s. 121) [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå] samt artikel 7 i förslaget till förordning KOM(91) 28 om inrättande av ett finansiellt instrument för miljön (LIFE) (EGT nr C 267, 1991, s. 211) [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå].

16 Punkt 12 i sammanfattningen.

17 Enligt artikel 9 i förordning nr 1973/92 skall medlemsstaterna till kommissionen lämna forslag till åtgärder som skall finansieras. Kommissionen kan emellertid pi eget initiativ, genom ett meddelande som offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, anmoda juridiska eller fysiska personer som är etablerade i gemenskapen att lämna in ansökningar om stöd för åtgärder som är av särskilt intresse för gemenskapen. I detta fall skall kommissionen vidarebefordra de mottagna förslagen till medlemsstaterna.

18 Klagandena har till stöd för detta påstående lagt fram vissa handlingar från de italienska regionala och statliga myndigheterna där intresseorganisationerna dels har anmodats att inkomma med synpunkter beträffande parkens skyddsreg-Icr, dels föreskrivs i dem att inrätta ett särskilt organ för parkens förvaltning, där organisationerna skall vara representerade.

19 I de handlingar som hade bifogats ansökan vid f ör s tai n stansrätten bekräftade två av sökandcorganisationcrna (Associazione agricoltori della provincia di Rovigo och Associazione polcsana coltivari diretti) faktiskt att de hade anfört klagomål vid förvaltningsdomstolen för regionen Venenen mot avtalet mellan miljöministeriet och regionerna Vcncticn och Emilia-Romagna avseende den interregionala parken i Po-dcltat samt mot påföljande och tillhörande rättsakter.