Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 11 juli 1996

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1390/81 av den 12 maj 1981 om utvidgning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen till att omfatta även egenföretagare och deras familjer (EGT L 143, s. 1).

3 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juli 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2).

4 Rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 om ändring och uppdatering av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 230, s. 6).

5 Rådets förordning (EEG) nr 3811/86 av den 11 december 1986 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 355, s. 5), tilllämplig från och med den 1 januari 1987, innebar att denna artikel fick en ny lydelse för att kompletteras i syfte att reglera även utövandet av två eller fler verksamheter som anställd och som egenföretagare inom två eller flera medlemsstaters territorium.

6 Mål C-340/96, dom av den 30 januari 1997, REG 1997, s. I-461.

7 Detta inträffade i mål C-121/92, Zinnecker, där dom avkunnades den 13 oktober 1993 (Rec. 93 s. I-5023). Den berörde, som var tysk medborgare bosatt i Tyskland och som var verksam som egenföretagare ungefär halva tiden i denna stat och resterande tid i Nederländerna, skulle för tillämpning av nederländsk lagstiftning anses ingå i den personkrets som omfattas av förordningens tillämpningsområde (avdelning I), men den lagstiftning som var tillämplig var lagstiftningen i den medlemsstat dar han var bosatt (artikel 14a i avdelning II).

8 Slutsatsen i domen i målet Zinnecker, nämnd ovan i fotnot 6, blev att den berörde inte var försäkrad i någondera staten, eftersom det i den tyska lagstiftningen endast föreskrevs en frivillig försäkring för de personer som befann sig i denna situation. Zinnecker hade valt att inte teckna denna försäkring.

9 Dom av den 3 maj 1990, Kits van Heijningen (C-2/89, Rec. 1990 s. 1755).

10 Dom av den 26 februari 1992, Bernini (C-3/90, Rec. 1992 s. I-1071, punkt 14), och av den 21 juni 1988, Brown (197/86, Rec. 1988 s. 3205, punkt 21).

11 Dom av den 27 juni 1996, Asscher (C-107/94, REG s. I-3113, punkt 26).

12 Min kursivering.

13 Rådets förordning nr 3 om social trygghet för migrerande arbetstagare (EGT 30, 1958, s. 561). [Vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå.]

14 Dom av den 19 mars 1964, Unger (75/63, Rec. 1964 s. 347 f., i synnerhet s. 363).

15 Dom av den 24 mars 1994, Van Poucke (C-71/92, Rec. 1994 s. I-1101). Van Poučke hade två yrken: han var militärläkare i Belgien och egenföretagande läkare i Nederländerna och tvingades att inbetala avgifter till den belgiska institutionen för social trygghet för egenföretagare. Med tillämpning av artikel 14c.l a och artikel 14d.l omfattades han, på grund av att han samtidigt utövade verksamhet som anställd i Belgien och som egenföretagare i Nederländerna, med anledning av den sistnämnda verksamheten av den motsvarande belgiska lagstiftningen på samma villkor som om han hade varit egenföretagare i Belgien.

16 Dom av den 23 oktober 1986, van Roosmalen (300/84, Rec. 1986 s. 3097). Det var fråga om tillämpning av den nederländska lagstiftningen. I punkt I i bilaga 1 rill förordningen som rör Nederländerna föreskrivs att [p]ersoner som utövar en verksamhet eller ett yrke utan anställningskontrakt skall räknas som egenföretagare enligt artikel 1 a ii i förordningen.

17 Dom av den 25 februari 1986, De Tong (254/84, Rec. 1986 s. 671, punkt 13). Se även dom av den 12 juli 1979, Brunori (266/78, Rec. 1979 s. 2705, punkt 6), av den 24 april 1980, Coonan (110/79, Rec. 1980 s. 1445, punkt 12), av den 23 september 1982, Koks (275/81, Rec. 1982 s. 3013, punkt 9), av den 23 september 1982, Kuipers (276/81, Rec. 1982 s. 3027, punkt 14), av den 24 september 1987, De Rijke (43/86, Rec. 1987 s. 3611, punkt 12), av den 18 maj 1989, Hartmann Troiani (368/87, Rec. 1989 s. 1333, punkt 21), och av den 20 oktober 1993, Bagheri (C-297/92, Rec. 1993 s. I-5211, punkt 13).

18 Dom av den 12 juni 1986, Ten Holder (302/84, Rec. 1986 s. 1821, punkt 21).

19 Dom av den 9 juni 1964, Nonnenmacher (92/63, Rec. 1964 s. 557 f., i synnerhet s. 574).

20 Dom av den 5 december 1967, van der Vecht (19/67, Rec. 1967 s. 445 f., i synnerhet s. 457).

21 Nämnt ovan i fotnot 5.

22 Nämnd ovan i fotnot 4. I samband med ikraftträdandet gavs artikel 14c en ny lydelse och punkt 2 upphävdes.

23 Dom av den 7 juli 1988, Stanton (143/87, Rec. 1988 s. 3877).

24 Dom av den 7 juli 1988, Wolf m. fl. (förenade målen 154/87 och 155/87, Rec. 1988 s. 3897).

25 Nämnda ovan i fotnoterna 22 och 23, punkt 10—12.

26 Ibidem, punkt 13—15.

27 Dom av den 15 februari 1996, Kemmler (C-53/95, REG s. I-703).

28 Ibidem, punkt 12—14.

29 Nämnt ovan i fotnot 5.

30 Nämnd ovan i fotnot 26.

31 Rådet nämnde i detta avseende domen av den 5 oktober 1994, Tyskland mot rådet (C-208/93, Rec. 1994 s. I-4973, punkt 89—91), i fråga om den gemensamma jordbrukspolitiken.

32 Dom av den 13 juli 1976, Triches (19/76, Rec. 1976 s. 1243, punkt 18).

33 Nämnd ovan i fotnot 26, punkterna 12 och 13.

34 Vid Spaniens och Portugals anslutning fördes båda staterna upp på listan. Detsamma skedde vid Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning.

35 Dom av den 1 december 1965, Firma C. Schwarze mot Einfuhr-och Vorratstelle für Getreide und Futtermittel (16/65, Rec. 1965 s. 1081).

36 Citat ur generaladvokat Mancinis förslag till avgörande av den 22 januari 1987, Roviello (20/85, Rec. 1987 s. 1988, s. 2085 f., i synnerhet sidorna 2822 och 2826).

37 Dom av den 14 juni 1990, Weiser (C-37/89, Rec. 1990 s. I-2395 f., i synnerhet s. I-2411).

38 Dom av den 3 februari 1977, Strehl (62/76, Rec. 1977 s. 211, punkt 10).

39 Dom av den 15 oktober 1980, Roquette Frères mot Administration des douanes françaises (145/79, Rec. 1980 s. 2917, punkt 6).

40 Nämnt ovan i fotnot 35.

41 Nämnt ovan i fotnot 36.

42 Dom av den 27 september 1988, Lenoir (313/86, Rec. 1988 s. 5391).

43 Dom av den 13 december 1989, brottmål mot Paris (C-204/88, Rec. 1989 s. 4361).

44 Dom av den 7 mars 1990, Trend-Moden Textilhandel (C-117/88, Rec. 1990 s. I-631).

45 Dom av den 27 februari 1985, Produits de mais (112/83, Rec. 1985 s. 719, punkt 18), och av den 15 januari 1986, Pinna (41/84, Rec. 1986 s. 1, punkt 26).

46 Nämnda ovan i fotnoterna 22, 23 och 26.

47 Nämnd ovan i fotnot 44.