Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 26 juni 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 129, s. 23; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 46.

3 I artikel 1 anges att direktivet är tillämpligt på inlandsyt-vatten, territorialvatten, inre kustvatten och grundvatten. I bilagan förtecknas de familjer och grupper av ämnen som anses som farliga, uppdelade på två förteckningar, I och II, i förhållande till den större eller mindre fara de utgör för de vatten där utsläpp sker.

4 Mera exakt rörde kommissionens anmärkningar, förutom det direktiv som är föremål för detta förfarande, genomförandet av rådets direktiv 76/160/EEG av den 8 december 1975 om kvaliteten på badvatten (EGT L 31, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 3) vad beträffar Pagasetiska viken, samt ett visst antal andra direktiv som särskilt var tilllämpliga på situationen i sjön Vegoritis och floden Soulos: rådets direktiv 75/440/EEG av den 16 juni 1975 om den kvalitet som krävs på det ytvatten som är avsett för framställning av dricksvatten i medlemsstaterna (EGT L 194, s. 26; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 232); rådets direktiv 79/869/EEG av den 9 oktober 1979 om mätmetoder samt provtagnings- och analysfrckvenscr avseende ytvatten för dricksvattcnframställning i medlemsstaterna (EGT L 271, s. 44; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 190); rådets direktiv 80/778/EEG av den 15 juni 1984 om kvaliteten på vatten avsett att användas som dricksvatten (EGT L 229, s. 11; svensk specialutgåva, område 15, volym 3, s. 3); rådets direktiv 78/659/EEG av den 18 juli 1978 om kvaliteten på sådant sötvattcn som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden (EGT L 222, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 93); rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juni 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238) samt rådets direktiv 78/319/EEG av den 20 mars 1978 om giftigt och annat farligt avfall (EGT L 84, s. 43; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 85).

5 Av den 29 juni 1989 och av den 16 oktober 1992 för sjön Vegoritis respektive av den 27 maj 1991 och av den 22 juni 1994 för Pagasetiska viken.

6 Vissa av dessa fanns även före antagandet av direktivet.

7 Denna information gavs av den grekiska regeringens representant för första gången vid sammanträdet.

8 Det skall i det avseendet erinras om att direktivet har sin rättsliga grund i artiklarna 100 och 235 i fördraget. Det skall dessutom framhållas att det i tredje övervägandet i ingressen stadgas följande: Olikheter i de bestämmelser om utsläpp av vissa farliga ämnen i vattenmiljön som redan tillämpas eller är under utarbetande i de olika medlemsstaterna kan skapa ojämlika konkurrensvillkor och därmed direkt påverka den gemensamma marknadens funktion. Detta bekräftar, om nödvändigt, kommissionens centrala roll i tillsynen av program som upprättats av medlemsstaterna och vid genomförandet av dessa.

9 Denna omständighet har för övrigt vid sammanträdet uttryckligen bekräftats av den grekiska regeringens representant, som medgav som svar på en fråga av domstolen att de dokument det rör sig om hur som helst inte uppnår de resultat som anges i direktivet genom antagandet av särskilda program.

10 Se till exempel dom av den 28 februari 1991 i mål C-131/88, kommissionen mot Tyskland (REG 1991, s. I-825), punkt 6.

11 Se dom av den 8 juli 1987 i mål 247/85, kommissionen mot Belgien (REG 1987, s. 3029, punkt 9), och i mål 262/85, kommissionen mot Italien (REG 1987, s. 3073), punkt 9, som båda rörde skydd för vilda fåglar.

12 Dom av den 25 juli 1991 i mål C-252/89, kommissionen mot Luxemburg (REG 1991, s. I-3973, publicerad i sammandrag).

13 EGT L 176, s. 18; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 235.

14 Det är knappast nödvändigt i det avseendet att erinra om att enligt fast rättspraxis kan det förhållandet att en del av de skyldigheter som följer av ett direktiv har uppfyllts inte utgöra ett korrekt införlivande av detta (en princip som redan har behandlats i dom av den 18 mars 1980 i mål 91/79, kommissionen mot Italien (REG 1980, s. 1099), punkt 6.