Förslag till avgörande av generaladvokat
1. I föreliggande förfarande har Bundesfinanzhof ställt tolkningsfrågor till domstolen som avser tullklassificeringen av potatisstärkelse i en produkt som är avsedd att användas som livsmedel och som har en acetylhalt som uppgår till 0,74 viktprocent.
Bakgrund och förfarande
2. Bolaget Ludwig Wünsche & Co. (nedan kallat Wünsche), ett bolag bildat enligt tysk rätt och med säte i Hamburg, ansökte mellan mars 1987 och februari 1988 vid tullkontor på ett flertal orter i Tyskland om tullklarering för betydande kvantiteter Pcrfectamyl KKS, en produkt som skulle exporteras till tredje land. Produkten betecknades som en livsmedelsberedning som innehöll 96,5 viktprocent potatisstärkelse (mål C-275/95) och som potatisstärkelse med en stärkelsehalt på 78 viktprocent eller mer (mål C-274/95 och C-276/95). Efter de kontroller som gjordes av den stärkelse som användes vid tillverkningen av de exporterade produkterna drog tullmyndigheten (Hauptzollamt Hamburg-Jonas) slutsatsen att Wünsche inte hade exporterat naturlig potatisstärkelse utan förestrad stärkelse. Enligt de tillämpliga bestämmelserna gav sådan stärkelse inte rätt till de exportbidrag eller de monetära utjämningsbelopp som föreskrevs för naturlig potatisstärkelse.
3. Wünsche överklagade Finanzgerichts beslut till Bundesfinanzhof och anförde att tolkningen av nummer 11.08 och 39.06 i GTT samt motsvarande undernummer 11081300 och 35051050 i KN var felaktig. Till stöd för sitt överklagande åberopade Wünsche domen i målet Emsland-Starke, i vilken det fastslogs att en acetylhalt som är obetydligt högre än 0,5 viktprocent inte utesluter klassificering enligt det nummer som avser naturlig potatisstärkelse. Dessutom anförde Wünsche att det inte skulle vara möjligt att göra undantag från och/eller begränsningar av detta påståendes giltighet med anledning av den berörda produktens art.
4. Bundesfinanzhof vilandeförklarade de tre målen genom beslut av den 20 juni 1995, och i tre respektive begäran om förhandsavgörande hänsköt den till domstolen två huvudsakligen liknande tolkningsfrågor. Genom den första frågan frågar den nationella domstolen om tullklassificeringen av förestrad potatisstärkelse beror på dess acetylhalt och således på dess förestringsgrad. Om denna fråga besvaras jakande, frågar domstolen vilken acetylhalt som utgör hinder för att förestrad potatisstärkelse skall kunna klassificeras enligt nummer 11.08 A. IV. i GTT (och enligt motsvarande undernummer 11081300 i KN).
Tillämpliga bestämmelser
5. Vad beträffar de varor som exporterades under år 1987 (och som är i fråga för målen C-275/95 och C-276/95) skall GTT beaktas i den lydelse den hade enligt rådets förordning (EEG) nr 3618/86 av den 24 november 1986 om ändring av förordning (EEG) nr 3331/85.
De båda frågorna
6. Inledningsvis skall påpekas att de relevanta numren i GTT å ena sidan och i KN å den andra har en huvudsakligen likartad lydelse, varför de påpekanden som görs angående den förstnämnda även kan gälla för den sistnämnda. Det är lämpligt att erinra om att enligt en fast rättspraxis skall det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor i allmänhet sökas i varornas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom dessa definieras enligt beteckningen i numren i GTT och i de kompletterande anmärkningarna till avdelningarna och kapitlen.
7. Det framgår av besluten om hänskjutande att den nationella domstolen förefaller anse att kvalificeringen av en förestrad stärkelse inte beror på dess acetylhalt utan snarare på omständigheten att stärkelsen har genomgått en kemisk förestringsprocess. Om så har skett bör ämnet klassificeras som en förestrad stärkelse, oavsett dess acetylhalt och således oavsett dess förestringsgrad.
8. Denna ståndpunkt motsägs emellertid av domstolens rättspraxis, då domstolen i sin ovannämnda dom i målet Emsland-Stärke uttalade sig om tolkningen av de i det målet relevanta numren i tulltaxan och därvid även beaktade föreskrifterna i förordning nr 28/90.
9. Jag anser för övrigt inte att domstolens påpekanden kan begränsas till att gälla målet Emsland-Stärke, där den omtvistade produkten utgjordes av en blandning av naturlig potatisstärkelse och förestrad stärkelse, vilken med beaktande av de båda stärkelsernas proportioner emellertid hade den naturliga stärkelsens kännetecken. Innehållet i dessa påståenden tillåter nämligen inga restriktiva tolkningar, eftersom det snarare bör anses att domstolen ämnade fastslå en generell princip, även mot bakgrund av ordalydelsen i punkt 3 i bilagan till förordning nr 28/90 som med avseende på klassificeringen jämställer blandningar av naturlig och acetylerad stärkelse med naturlig stärkelse som har en låg acetylhalt.
10. Det visar sig att den andra frågan som den nationella domstolen har ställt, vars syfte är att utröna vid vilken acctylhalt stärkelse skall anses vara förestrad, är nära knuten till den första. I det avseendet vill jag inledningsvis erinra om att acetylhalten i produkten i fråga varierar mellan som lägst 0,61 viktprocent (i mål C-275/95) och som mest 0,74 viktprocent (i mål C-276/95). För att lösa de tvister som har anhängiggjorts vid den nationella domstolen är det således nödvändigt att besvara frågan om de nyssnämnda värdena är sådana att den omtvistade produkten kan klassificeras enligt det undernummer som avser naturlig stärkelse.
11. I det avseendet vill jag inledningsvis erinra om att domstolen i domen i målet Emsland-Stärke fastslog att en acetylhalt som var obetydligt högre än den halt på 0,5 viktprocent som avses i ovannämnda förordning nr 28/90 — närmare bestämt uppgick den till 0,67 viktprocent — inte utgjorde en omständighet som var tillräcklig för att utesluta att produkten klassificerades enligt undernummer 11081300. Enligt domstolen är det inte möjligt att av ordalydelsen i förordning (EEG) nr 28/90 dra slutsatsen att denna syftar till att upprätta en på acetylhalten grundad åtskillnad mellan naturlig stärkelse som skall klassificeras enligt undernummer 11081300 och förestrad stärkelse som tillhör undernummer 35051050. Denna förordning begränsar sig nämligen å ena sidan till att klargöra att en stärkelseprodukt som har de i bilagan till sagda förordning angivna egenskaperna i samtliga fall skall klassificeras enligt undernummer 11081300. Å andra sidan anges i sagda förordning alls inte enligt vilket tullnummer som en stärkelseprodukt skall klassificeras om denna har en acetylhalt som är obetydligt högre än 0,5 viktprocent.
12. Det går naturligtvis inte att utesluta att produkter som har en betydligt högre acetylhalt än de som har beaktats i föreliggande fall kan komma att bedömas annorlunda. Det är således möjligt att högre acetylhalter medför en sådan förändring av produktens väsentliga egenskaper att denna ur kvalitativ synvinkel övergår från att vara naturlig stärkelse till att vara förestrad stärkelse. Som påpekats ovan utgör detta en fråga som skall bedömas av den nationella domstolen, vilken med stöd av lämpliga tekniska och vetenskapliga forskningsresultat och med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet skall kontrollera vilken betydelse högre acetylhalter har för tullklassificering av produkten.
Förslag till avgörande
13. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag således att domstolen besvarar de frågor som Bundesfinanzhof har ställt på följande sätt:
1 Originalspråk: italienska.
2 Enligt besluten om hänskjutande menas med förestring varje process som medför en kemisk förändring av naturlig stärkelse genom användning av organiska eller oorganiska syror.
3 Dom av den 1 april 1993 i mål C-256/91 (Rec. 1993, s. I-1857).
4 EGT L 345, s. 1
5 Enligt domstolens rättspraxis utgör de förklarande anmärkningarna ett viktigt hjälpmedel som gör det möjligt att förtydliga eller klargöra innehållet i tullnumren och undernumren, även om de inte kan ändra texten i GTT. Se i det avseendet dom av den 14 december 1995 i de förenade målen C-106/94 och C-139/94, Colin och Dupré (REG 1995, s. I-4759, punkt 21).
6 EGT L 256, s. 1.
7 EGT L 3, s. 9.
8 EGT L 138, s. 36, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå.
9 Dom av den 25 maj 1989 i mål 40/88, Weber (Rec. 1989, s. 1395, punkt 13).
10 Dom i målet Emsland-Stärke, ovan fotnot 2, punkt 34.
11 I mäl C-274/95 har däremot en acetylhalt på 0,67 viktprocent uppmätts, det vill säga mellan de båda ovannämnda värdena.
12 Dom i mål Emsland-Stärke, ovan fotnot 2, punkt 33.
13 Jag vill i det avseendet påpeka att Wünsche till sitt försvar har åberopat resultaten av olika vetenskapliga studier som skulle bevisa att stärkelse med en acetylhalt som understiger 0,9 viktprocent inte går att skilja från naturlig stärkelse.
14 Se ovan, punkt 7.