Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 10 juni 1997
1 Originalspråk: franska.
2 Protokollet om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 204, 1975, s. 28; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30.
3 EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30.
4 Konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde (EGT L 304, s. 1, svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 14, och den ovannämnda konventionen av den 27 september 1968 i ändrad lydelse, EGT L 304, s. 77).
5 Punkt 3.1 iv i beslutet om hänskjutandc.
6 Punkt 5 i dess yttrande.
7 S. 1199.
8 Se i det avseendet Gaudcmct-Tallon, H.: Les conventions de Bruxelles et de Lugano, L. G. D. J, 1993, punkt 237; Gothot, P. och Hollcaux, D.: La convention de Bruxelles du 27.9.1968, Jupiter, 1985, punkt 119; Dror, G. A. L.: Compétence judiciaire et effets des jugements dans le Marché Commun, (Étude de L Convention de Bruxelles du 27 september 1968), Dalloz, 1972, punkterna 93 och 102.
9 Dom av den 24 juni 1981 i mål 150/80, Elefanten Schuh (REG 1981, s. 1671), punkt 11, och av den 7 mars 1985 i mål 48/84, Spitzlcy (REG 1985, s. 787), punkt 26
10 Jag vill dock nämna domstolens dom av den 25 juli 1991 i mål C-190/89, Rich (REG 1991, s. I-3855), som är av särskild betydelse vid bedömningen av förevarande mål och som jag senare kommer att återkomma till. Där skulle domstolen ta ställning till betydelsen av andra aspekter av ett skiljeavtal. I det målet tillfrågades domstolen om undantaget i artikel 1 andra stycket punkt 4 omfattar en tvist vid en nationell domstol, som rör utseende av skiljemän, och om svaret på den första frågan är jakande, huruvida detta undantag även är tillämpligt när frågan huruvida det föreligger ett skiljeavtal eller huruvida ett skiljeavtal är giltigt på förhand uppkommer i en tvist.
11 Rapport om konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands, och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde till konventionen om domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område, samt protokollet om domstolens tolkning av konventionen (EGT C 59, 1979, s. 71), nedan kallad Schlosscr-rapportcn.
12 Ibidem, punkt 61.
13 S. 9 respektive s. 11 i deras yttranden.
14 Till stöd för detta argument har dom av den 27 mars 1979 i mål 143/78, De Cavel (REG 1979, s. 1055, nedan kallat målet De Cavcl I), och domen i det ovannämnda målet W./H. åberopats. Dessa domar rörde säkerhetsåtgärder som begärdes inom ramen för tvister avseende fysiska personers rättsliga status och makars förmögenhetsförhållanden.
15 Punkt 8 i dess yttrande.
16 Punkt 64.
17 Punkterna 18 och 19 respektive punkt 2.1 i deras yttranden.
18 Punkt 103.
19 Rapport om konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT C 59, 1979, s. 1), nedan kallad Jcnard-rapportcn.
20 Ibidem, s. 13.
21 Punkt 10 i förslaget till avgörande, där det hänvisas till New Yorkkonventionen av den 10 juni 1958.
22 Punkt 11 i förslaget till avgörande, där det hänvisas till Unicitral's Model Law on International Commercial Arbitration från år 1985.
23 Domen i det ovannämnda målet Rich, punkt 18, min kursivering.
24 Jcnard-rapportcn, s. 13.
25 Schlosscr-rapporten, punkterna 64 och 65.
26 Jcnard-rapportcn, s. 10.
27 Schlosscr-rapporten, punkt 62.3, min kursivering.
28 Domen i det ovannämnda målet Rich, punkt 26, min kursivering.
29 Se i det avseende anmärkningarna av Tagaras, H. om det ovannämnda målet Rich i Cahiers de droit européen, 1992, s. 668, 670. Författaren gör åtskillnad mellan tvister som rör hur skiljeavtal genomförs och tvister där föremålet för talan avser en sakfråga som normalt sett omfattas av konventionen, men där svaranden kan åberopa ett skiljeavtal. Även om konventionen överhuvudtaget inte är tillämplig på den första typen av tvister, är konventionen tillämplig på den andra typen av tvister vad gäller domstolens behörighet (författaren har dock angett att det däremot kan uppstå svåra frågor vid erkännande och verkställighet).
30 Se nedan punkt 81 i detta förslag till avgörande.
31 Dom av den 8 mars 1988 i mål 9/87, Arcado (REG 1988, s. 1539), punkt 13.
32 Dom av den 6 mars 1980 i mål 120/79, De Cavel (REG 1980, s. 731), punkt 8, nedan kallat malet De Cavel II.
33 Ibidem, punkt 9.
34 Audit, B.: L'arbitre, le juge et la convention de Bruxelles, L'internationalisation du droit — Mélanges en l'honneur d'Yvon Loussouam, Dalloz, 1994, s. 15, 19.
35 Punkt 61 in fine.
36 Punkt 62 in fine.
37 Dom av den 22 mars 1983 i mål 34/82, Peters (REG 1983, s. 987; svensk specialutgåva, volym 7, s. 95), punkt 12.
38 Ibidem, punkt 10.
39 Domen i det ovannämnda målet Arcado, punkterna 12 och 13.
40 Dom av den 29 juni 1994 i mål C-288/92, Custom Made Commercial (REG 1994, s. I-2913; svensk specialutgåva, volym 15), punkt 29, där de principer tillämpades som fastställdes i dom av den 6 oktober 1976 i mål 12/76, Tessili (REG 1976, s. 1473; svensk specialutgåva, volym 3, s. 177), punkt 13, och av den 15 januari 1987 i mål 266/85, Shcnavai (REG 1987, s. 239; svensk specialutgåva, volym 9), punkt 7.
41 Punkt 9 i Gerechtshof te 's-Gravcnhagcs dom, som återges på s. 6 i den franska översättningen av de yttrande som Deco-Line inkommit med.
42 Punkt 9.
43 Denna aspekt kommer att behandlas vid genomgången av artikel 24 nedan.
44 S. 1071, sista stycket.
45 Jämför nedan med anmärkningarna avseende artikel 24.
46 Gaudcmcnt-Tallon, H., anfört arbete, punkt 267.
47 Se punkt 13 i detta förslag till avgörande.
48 S. 8 i den franska översättningen av dess yttrande. Se i det avseendet även Van Udcns yttrande, punkt 1.4.
49 Punkt 24 i dess yttrande.
50 Dom av den 4 februari 1988 i mål 145/86, Hoffmann (REG 1988, s. 645), punkt 10, där formuleringarna i Jcnard-rapportcn, s. 42, används.
51 Samma fråga har hänskjutits till domstolen av Bundesgerichtshof avseende erkännande och verkställighet av ett avgörande av Arrondissementsrechtbank te Leeuwarden i ett förfarande för kort geding i det ännu inte avgjorda målet C-99/96, Mictz (meddelande i EGT av den 18 maj 1996).
52 Domstolen ansåg nämligen att den åtgärd som ansökts om i målet vid den nationella domstolen hörde till ett område (makars förmögenhetsförhållanden) som är undantaget från konventionens tillämpningsområde.
53 Domen i det ovannämnda målet W./H., punkt 12, och i det ovannämnda målet De Cavcl I, punkt 9.
54 Dom av den 26 mars 1992 i mål C-261/90, Reichert m. fl. (REG 1992, s. I-2149), punkt 32, nedan kallat målet Reichert II, och domen i det ovannämnda målet De Cavcl I, punkt 8.
55 Târzia, G.: Les mesures provisoires dans les pays de la C. E. E. , Annales de droit de Louvain, 1996, nr î, s. 163, punkt 1.
56 Domen i det ovannämnda målet Reichert II, punkt 34, där domstolen på grundval av denna definition ansåg att en actio pauliana i fransk rätt inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 24.
57 Droz, G. A. L., kommentar till domen i det ovannämnda målet W./H., Revue critique de droit international privé, 1984, s. 354, punkt 4.
58 Târzia, G., anfört arbete, punkt 2.
59 Bischoff, JM. och Huet, A.: Chronique de jurisprudence de la Cour de Justice des Communautés européennes, Journal du droit international, 1982, s. 1, s. 942, 947.
60 På grund av att dc åtgärder som kan beviljas i ett förfarande för kort geding kan vara av mycket skiftande karaktär, kommer jag inte att allmänt ta ställning till detta förfarande med avseende på artikel 24 i konventionen, vilket Hogc Raads fjärde fråga syftar till. Jag kommer att inrikta mina anmärkningar på det förfarande som inletts i förevarande mål. Den fjärde och den sjätte frågan kommer följaktligen att bedömas samtidigt.
61 Beslut av den 29 januari 1997 i mål C-393/96 P (R), Antonisscn mot rådet och kommissionen (REG 1997, s. I-441).
62 Ibidem, punkt 35.
63 Ibidem, punkt 37.
64 Punkt 37 i dess yttrande.
65 Domen i det ovannämnda målet Dcnilauler, punkt 15.
66 Bischoff, J.-M. och Huct, J., anfört arbete, s. 947.
67 Punkt 41 och följande punkter i dess yttrande.
68 Min kursivering.
69 Domen i det ovannämnda målet Dcnilauler, punkt 16.
70 Punkt II.4 c i dess yttrande.
71 Se i det avseendet, Béraudo, J.-R, i Juris-Classeur Europe, volym 6, häfte 3030, punkt 39; Gaudcmet-Tallon, H., anfört arbete, punkt 271; Gothot, P. och Hollcaux, D., anfört arbete, punkterna 202 och 203.
72 Artikel 25 har följande lydelse: I denna konvention förstås med dom varje avgörande som har meddelats av domstol i en konventionsstat oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut eller förordnande om verkställighet, liksom domstolstjänstcmans beslut i fråga om rättegångskostnader.
73 Domen i det ovannämnda målet Dcnilaulcr, punkt 17.