Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 26 september 1996

I mål C-79/95,

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C. N. Kakouris samt domarna G. F. Mancini, P. J. G. Kapteyn, J. L. Murray (referent) och H. Ragnemalm, generaladvokat: A. La Pergola, justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 20 juni 1996 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Rättegångskostnader

1. Genom ansökan som har inkommit till domstolens kansli den 16 mars 1995 har Europeiska gemenskapernas kommission med stöd av artikel 169 i EG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Konungariket Spanien genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

2. Kommissionen har inledningsvis påpekat att ett direktiv enligt artikel 189 tredje stycket i EG-fördraget är bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat med avseende på det resultat som skall uppnås men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.

3. Kommissionen har därefter understrukit att enligt artikel 5 i samma fördrag skall medlemsstaterna även vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av fördraget eller av åtgärder som vidtagits av institutionerna.

4. Denna skyldighet som följer av fördraget åberopas uttryckligen i artikel 18.1 i direktiv 89/391, i artikel 10.1 i direktiven 89/654, 89/655 och 89/656, i artikel 9.1 i direktiv 90/269, i artikel 11.1 i direktiv 90/270 samt i artikel 19.1 i direktiv 90/394, i vilka föreskrivs att medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1992, och att de omedelbart skall meddela kommissionen detta.

5. Konungariket Spanien har inte bestridit den påtalade överträdelsen men har påpekat att ett lagförslag som är avsett att införliva inte endast direktiv 89/391 utan även andra direktiv — som rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (EGT nr L 348, s. 1), rådets direktiv 94/33/EEG av den 22 juni 1994 om skydd för unga arbetstagare (EGT nr L 216, s. 12 [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå]) samt rådets direktiv 91/383/EEG av den 25 juni 1991 om komplettering av åtgärderna för att främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare med tidsbegränsat anställningsförhållande eller tillfälligt anställningsförhållande (EGT nr L 206, s. 19) — har lagts fram av regeringen och publicerats i Boletín Oficial de las Cortes Generales av den 12 januari 1995 under rubriken Projecto de Ley de Prevención de Riesgos Laborales.

6. Enligt Konungariket Spanien kommer, när den lag väl är antagen varigenom direktiv 89/391 införlivas i den nationella rättsordningen, direktiven 89/654, 89/655, 89/656, 90/269, 90/270 och 90/394 att genomföras genom kungligt dekret, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser som redan är i kraft.

7. Konungariket Spanien har i en skrivelse av den 16 november 1995 sänt domstolen en kopia av lag nr 31/95 om förebyggande åtgärder mot risker i arbetet av den 8 november 1995 som trädde i kraft dagen efter att den publicerats i Boletín Oficial del Estado nr 269 av den 10 november 1995 och genom vilken direktiv 89/391 har införlivats.

8. I skrivelse av den 15 februari 1996 har kommissionen återkallat talan i den del denna avser direktiv 89/391.

9. Kommissionen har emellertid vidhållit de anmärkningar som avser att direktiven 89/654, 89/655, 89/656, 90/269, 90/270 och 90/394 inte har införlivats inom den föreskrivna fristen och begärt att domstolen skall förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

10. Det följer av det ovan anförda att Konungariket Spanien genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiv 89/654, 89/655, 89/656, 90/269, 90/270 och 90/394 har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 10.1 i direktiv 89/654, 89/655 och 89/656, artikel 9.1 i direktiv 90/269, artikel 11.1 i direktiv 90/270 samt artikel 19.1 i direktiv 90/394.

11. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Spanien har tappat målet skall det ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) följande dom:

1) Konungariket Spanien har, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen, 89/655/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet, 89/656/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen, 90/269/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid manuell hantering av laster där det finns risk för att arbetstagare drabbas av skador, särskilt i ryggen, 90/270/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm och 90/394/EEG av den 28 juni 1990 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener i arbetet, åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 10.1 i direktiven 89/654, 89/655 och 89/656, artikel 9.1 i direktiv 90/269, artikel 11.1 i direktiv 90/270 samt artikel 19.1 i direktiv 90/394.

2) Konungariket Spanien förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

1 Ràttcgângssprâk: spanska.