Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 23 januari 1997

I mål C-314/95,

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden G.F. Mancini samt domarna J.L. Murray, C.N. Kakouris (referent), G. Hirsch och H. Ragnemalm, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 12 september 1996 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Rättegångskostnader

1. Europeiska gemenskapernas kommission har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 3 oktober 1995, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt nedanstående direktiv och fördraget genom att inte inom den föreskrivna fristen införliva

2. Av artiklarna 23, 32, 29, 3, 17 respektive 20 i direktiven 92/45, 92/46, 92/65, 92/116, 92/117 och 92/118 framgår att medlemsstaterna i princip före den 1 januari 1994 skulle ha satt i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiven och omedelbart ha underrättat kommissionen om detta. Beträffande direktiv 92/88 fastslogs denna frist i artikel 2 till den 31 december 1993.

3. Eftersom kommissionen vid utgången av de föreskrivna fristerna inte hade fått några uppgifter rörande införlivandet av direktiven i fråga med italiensk rätt, inledde den genom en formell underrättelse av den 10 februari 1994 förfarandet enligt artikel 169 i fördraget och uppmanade den italienska regeringen att inkomma med synpunkter inom en frist av två månader.

4. De italienska myndigheterna översände genom en skrivelse av den 24 mars 1994 till kommissionen texten till lag nr 146 av den 22 februari 1994 om bestämmelser avseende uppfyllande av de skyldigheter som följer för Italien av dess medlemskap i Europeiska gemenskaperna och svarade att de förberedde de åtgärder som är nödvändiga för att följa direktiven i fråga.

5. I avsaknad av vidare upplysningar tillsände kommissionen den 22 september 1994 den italienska regeringen ett motiverat yttrande där denna anmodades att inom en frist av två månader anta de bestämmelser som är nödvändiga för att följa de berörda direktiven.

6. De italienska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 28 oktober 1994 att direktiven omnämndes i den ovan nämnda lag nr 146. Att de inte hade införlivats berodde till en del på förseningen med promulgation och publicering av denna lag. Åtgärder för införlivande skulle dock vidtas så snart som möjligt.

7. Eftersom kommissionen inte erhöll någon annan information angående införlivandet av direktiven i fråga, väckte den förevarande talan.

8. Kommissionen har i sin ansökan erinrat om att Republiken Italien enligt artiklarna 5 och 189 i EG-fördraget var skyldig att inom de föreskrivna fristerna fullständigt införliva direktiven i fråga. Denna skyldighet upprepades uttryckligen i de ovan nämnda särskilda bestämmelserna i vart och ett av direktiven. En medlemsstat kan enligt domstolens fasta rättspraxis för övrigt inte åberopa bestämmelser, praxis eller omständigheter inom den interna rättsordningen som skäl för bristande iakttagande av skyldigheter eller frister som följer av gemenskapernas direktiv.

9. Republiken Italien har inte bestridit denna skyldighet och har förklarat att den skall anstränga sig för att påskynda antagandet av bestämmelser för tillämpning av direktiven i fråga, för att inom en kort frist rätta sig efter dem.

10. Eftersom direktiven 92/45, 92/46, 92/65, 92/88, 92/116, 92/117 och 92/118 inte har införlivats inom de föreskrivna fristerna, skall kommissionens talan avseende detta anses välgrundad.

11. Det skall således konstateras att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 23, 32, 29, 3, 17 respektive 20 i direktiven 92/45, 92/46, 92/65, 92/88, 92/116, 92/117 och 92/118 genom att inte inom de föreskrivna fristerna ha antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa dessa direktiv.

12. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om så har yrkats. Eftersom Republiken Italien har tappat målet, skall den förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) följande dom:

1) Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 23, 32, 29, 3, 17 respektive 20 i nedanstående direktiv genom att inte inom den föreskrivna fristen införliva

2) Republiken Italien förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegångsspråk: italienska.