Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 27 maj 1997
1 Originalspråk: franska.
2 Förenade Kungarikets regering anförde exempelvis vid sammanträdet att självfakturering varit i bruk i detta land innan mervärdesskatten infördes år 1973. Vid samma tidpunkt godkände den brittiska lagstiftningen uttryckligen denna metod.
3 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1).
4 Lag av den 26 november 1979 om skyldighet att erlägga omsättningsskatt (BGBl. 1979 I, s. 1953), i dess ändrade lydelse enligt lag av den 18 augusti 1980 (BGBl. 1980 I, s. 1537, 1543).
5 I första stycket andra meningen punkterna 5 och 6 anges följande:Sådana fakturor skall innehålla följande uppgifter: 5. Den ersättning som skall utges som vederlag för leveransen eller tjänsten ... 6. Det skattebelopp som skall tas ut på denna ersättning ...
6 Sidan 3 i den franska översättningen av beslutet om hänskjutande.
7 Ibidem, s. 10 och 11.
8 Artikel 18.1 a i sjätte direktivet.
9 Artikel 22.3 b föreskriver följande: Fakturan skall tydligt ange priset exklusive skatt och däremot svarande skatt vid varje skattesats liksom också alla eventuella undantag.
10 Artikel 22.3 c (se ovan).
11 Dom av den 14 juli 1988, Jeunehomme och EGI i de förenade målen 123/87 och 330/87 (Rec. 1988, s. 4517), och av den 5 december 1996 i mål C-85/95, Reisdorf (REG 1996, s. I-6257).
12 Målet Jeunehomme och EGI (ovan fotnot 10), punkt 16 i domen. I punkt 17 klargörs dock att dylika uppgifter inte får vara så många eller så tekniskt komplicerade att de praktiskt taget omöjliggör eller överdrivet försvårar möjligheten att utöva denna avdragsrätt.
13 Punkt 31.
14 Domen i målet Rcisdorf (ovan fotnot 10), punkt 24. Se även domen i målet Jeunehomme och EGI (ovan fotnot 10), punkt 17.
15 Att gemenskapslagstiftaren år 1977 i likhet med den tyske lagstiftaren år 1980 inte har tagit hänsyn till självfaktureringen vid utformningen av lagtextens ordalydelse beror antagligen på alt detta bruk då ännu var föga utvecklat.
16 Punkt 22 i detta förslag till avgörande.
17 Ibidem, fotnot 8.
18 S. 9 i den franska översättningen av beslutet om hänskjutande.
19 Ibidem, s. 5, II, avsnitt 2.
20 Ibidem, s. 10, III.
21 Punkt 29—31 i detta förslag till avgörande.
22 Ibidem, punkt 24.
23 Se punkterna 10 och 14 i generaladvokaten Mischos förslag till avgörande till dom av den 13 december 1989 i mål C-342/87, Genius Holding (Rec. 1989, s. 4227).
24 Domen i det ovannämnda målet Genius Holding, punkt 13.
25 Ibidem, punkt 17.
26 Bundesfinanzhof framhåller att regeln om betalning av hela det fakturerade beloppet, vilken framgår av 14 § andra stycket första meningen, baserar sig på bedömningen att mottagaren av varan eller tjänsten har rätt att dra av den skatt som angivits separat som ingående skatt samt att lagstiftarens syfte var alltså uppenbarligen att kompensera det faktum att ett för högt skattebelopp hade angivits, vilket inte kunde hänföras till levererade varor eller utförda tjänster, genom att införa en motsvarande skatteskuld (s. 8 i den franska översättningen av beslutet om hänskjutandc). Denna bestämmelse härrör således från den rätt som i tysk rättspraxis tillerkänts mottagaren av en vara eller tjänst att dra av hela det belopp som angivits separat även när detta belopp [överstiger] den omsättningsskatt som skall erläggas på grundval av de skattepliktiga transaktionerna ... (ibidem, s. 7), vilket strider mot domen i målet Genius Holding.
27 Domen i det ovannämnda målet Genius Holding, punkt 18.
28 Av denna bestämmelse följer att den skaltskyldigc har rätt att dra av följande från den skatt som han är skyldig att betala: a) Mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats... (min kursivering).