Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 25 september 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 40 av den 12.2.1989, s. 12.

3 Se artikel 2.1 i direktivet.

4 Se artikel 22 i direktivet.

5 EGT L 220, s. 1.

6 Enligt artikel 22 i direktivet skulle medlemsstaterna genast underrätta kommissionen om de bestämmelser som hade antagits för att följa direktivet. Särskilda skyldigheter föreskrevs i andra bestämmelser i direktivet (se till exempel artikel 18 som föreskriver underrättelse om namn på och adresser till certificringsorgan, kontrollorgan och provningslaboratorier).

7 Detta anför kommissionen, utan att motsägas, i stämningsansökan

8 Loi portant exécution de la directive du Conseil des Communautés européennes du 21 décembre 1988 relative au rapprochement des dispositions législatives, réglementaires et administratives des États membres concernant les produits de construction.

9 Inte heller kan force majeure åberopas, vilket det för övrigt inte har, för att tillfälligt berättiga ett fördragsbrott. Se dom av den 11 juli 1985 i mål 101/84, kommissionen mot Italien (Rec. 1985, s. 2629).

10 Se ovan, punkt 3.

11 Det är fråga om en rapport som framlades för rådet den 26 november 1996 av en arbetsgrupp om resultatet i den sektor som berörs av direktivet av ett pilotprojekt som kommissionen hade startat för att förenkla lagstiftningen för den inre marknaden (Simplification of Legislation for the internal Market).

12 I ett fall då svarandcrcgcringcn försvarade sig genom att framhålla att det motiverade yttrandet avgavs när direktiv som ändrade det som inte hade genomförts höll på att utfärdas, fastslog domstolen att det faktum att gemenskapens institutioner genomför ändringar av direktiven inte är tillräckligt för att befria medlemsstaterna från skyldigheten att rätta sig efter dessa inom de föreskrivna fristerna (se dom av den 1 juni 1995 i mål C-182/94, kommissionen mot Italien, REG 1995, s. I-1465, punkt 6).