Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio la Pergola föredraget den 15 september 1998

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 148, s. 1.

3 Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 208, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 153).

4 I balkanområdct förefaller de starkaste traditionerna i fråga om produktion av feta finnas i Albanien, Bulgarien, Cypern, Rumänien och före detta Jugoslavien.

5 I sitt förslag till avgörande av den 24 juni 1997 i mål C-317/95, Canadanc Cheese Trading, REG 1997,s. I-4681, vilket avskrevs genom beslut av domstolens ordförande av den 8 augusti 1997, beskrev generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomcr de viktigaste faserna i tillverkningsprocessen på följande sätt:— Mjölken koagulerar med traditionell jäst eller med andra enzymer av animaliskt ursprung som verkar på samma sätt — Ostmassan hälls i några perforerade formar i vilka det sker naturlig avrinning utan pressning. Under tiden som vasslen rinner av antar ostmassan fast form och salt tillförs på ytan, vilket skapar en bakterieflora som främjar mognandet. — Ostmassan läggs därefter i behållare av trä eller metall, varvid saltlake tillförs med en sjuprocentig natriumkloridlosning. Behållarna placeras i mogningsrum med kontroll av temperatur- ocn fuktvillkor. — Osten mognar under två månader, varav de två första veckorna i mogningsrummen och resterande dagar i kylanläggningar. (Punkt 15).

6 Förutom produktion av feta baserad på komjölk, förekommer i Frankrike även en metod i vilken fårmiölk används. De berörda regionerna är Korsika, andra områden inom Centralmassivet, exempelvis Roquefort. I tredje land produceras och konsumeras feta i Iran och Saudiarabien, där produkten huvudsakligen framställs av får- och/eller getmjölk, samt i Nya Zeeland och Förenta Staterna. I sistnämnda stater framställs till övervägande del feta baserad på komjölk.

7 Ministerdekret nr 2109/88 av den 5 december 1988.

8 Vice jordbruksministerns dekret nr 313025/94 av den 11 januari 1994.

9 Se bilaga, del A, under rubriken Ost, Grekland.

10 De tre målen har förenats genom beslut av domstolens ordförande av den 27 november 1997. Det skall dessutom påpekas att vissa företag som producerar feta i Danmark, Tyskland och Frankrike har väckt talan i tre mål vid förstainstansrätten i syfte att få den aktuella förordningen ogiltigförklarad (målen T-139/96, T-140/96 och T-141/96). Genom tre beslut av den 20 februari 1997, förklarade förstainstansrättcn sig obehörig att pröva målen och hänsköt dessa till domstolen. Genom beslut av den 29 maj 1998 hänsköt i sin tur domstolen målen till förstainstansrättcn. Vad beträffar beteckningen feta skall åter erinras om generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomcrs förslag till avgörande i målet Canadanc Cheese Trading, sc ovan fotnot 4, vilket emellertid rörde andra frågeställningar än de som är aktuella i förevarande fall. Generaladvokaten underströk nämligen att det skulle kunna tänkas att benämningen feta inte uppfyller kraven i förordning 2081/92 för att utgöra en [SUB] pa gemenskapsnivå, medan den uppfyller de kriterier som har fastställts ι gemenskapsdomstolarnas rättspraxis i fråga om geografiska benämningar och därför skulle vara berättigad enligt artikel 36 i fördraget (punkt 44).

11 Se artikel 2.3. Min kursivering.

12 Möjligheten att registrera en produkt som har sitt ursprung i ett helt land föreskrivs — om än i undantagsfall — endast i artikel 2.2 a första strecksatsen. I den i förevarande fall aktuella bestämmelsen — det vill säga artikel 2.3 — hänvisas emellertid endast till den andra strecksatsen, där en sådan möilighet inte föreskrivs, och inte till den första. Bestämmelsen i artikel 2.3 avser traditionella geografiska eller ickcgcografiska namn på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som härstammar från en viss region eller viss ort men inte från ett helt land (min kursivering).

13 Se artikel 2.2 a andra strecksatsen.

14 Se artikel 2.2 a.

15 I det ovannämnda målct Canadanc Chccsc Trading gjorde generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer en genomgång av rättspraxis i fråga om generiska benämningar, vilka definieras som benämningar som ingår i det allmänna, kulturella och gastronomiska arvet, och som i princip kan användas av vilken producent som helst (punkt 28). Generaladvokaten anförde även att [i] domstolens rättspraxis går det inte att finna någon definition av vad som skall förstås med generisk benämning. Med avseende på förevarande mål bör preciseras att denna inriktning i rättspraxis huvudsakligen utformades innan förordning nr 2081/92 trädde i kraft och att prövningen i vårt fall skall göras i enlighet med de kriterier som ställs upp i artikel 3 i den förordningen. Dessa kriterier överensstämmer emellertid i allt väsentligt med dem som utarbetats i tidigare rättspraxis.

16 Förslag till avgörande i det ovannämnda målet Canadane Cheese Trading, punkt 77.

17 Detta gör det möjligt att tona ned den avgörande betydelse som kommissionen tillmäter en opinionsundersökning som gjorts bland konsumenter år 1994, av vilken det skulle framgå att majoriteten av de tillfrågade förknippar namnet feta med en ost och att en stor del av dessa förknippar det med en grekisk ost.

18 Detta kriterium anser jag vara det enda som är förenligt med domstolens rättspraxis, enligt vilken konsumenternas vanor kan vara mycket varierande i de olika medlemsstaterna och kan förändras inom en och samma medlemsstat. Dessa förändringar är en följd av genomförandet av den inre marknaden. Det är därför som domstolen har fastslagit att en medlemsstats lagstiftning inte [får] användas för att låsa vissa konsumtionsvanor för att bevara en fördel som har förvärvats av den inhemska industri som tillfredsställer behovet. Se dom av den 27 februari 1980 i mål 170/78, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1980, s. 417; svensk specialutgåva, volym 5, s. 19) och av den 12 mars 1987 i mål 178/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1987, s. 1227; svensk specialutgåva, volym 9), punkt 32.

19 Ovan fotnot 4, punkt 67.

20 Se i det avseendet kommissionens förordning (EEG) nr 3266/75 av den 15 december 1975 (EGT L 324, s. 12) och nr 3322/75 av den 19 december 1975 (EGT L 328, s. 40) om fastställande av bidrag inom sektorn för mjölk och mjölkbaserade produkter, i vilka exportbidrag beviljades för feta oavsett vilken mjölk som hade använts vid framställningen. Trots att det i kommissionens förordning (EEG) nr 3167/86 av den 16 oktober 1986 (EGT L 294, s. 28) gjordes åtskillnad mellan feta som framställts uteslutande med får- eller getmjölk och feta som framställts med andra ingredienser, beviljades enligt den förordningen båda produkterna bidrag. Innehållet är detsamma i kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 av den 17 december 1987 om upprättandet av en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter (EGT L 366, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 25, s. 19).

21 Kommissionen har själv i ett meddelande från år 1991 (kommissionens tolkningsmcddclandc om beteckningar i handeln med livsmedel, EGT C 270, s. 2), föreslagit att såsom kriterier för att identifiera en produkts egenskaper, vilka kan göra att denna skall anses vara olämplig att saluföra under en generisk beteckning i destinationslandet, skulle beaktas hänvisningar i eventuella gemenskapsrättsakter, i synnerhet den tullnomenklatur som används för att tillämpa den gemensamma tulltaxan (min kursivering).

22 Dom av den 10 november 1992 i mål C-3/91 (REG 1992, s. I-5529; svensk specialutgåva, volym 13), punkt 29.

23 Den danska regeringen har utöver åsidosättandet av proportionalitetsprincipen gjort gällande att ickediskrimincringsprincipen inte har iakttagits. Feta är nämligen enligt sagda regering en generisk beteckning och borde således behandlas på samma sätt som andra genenska beteckningar — exempelvis bric —vilka inte har registrerats.