Förslag till avgörande av generaladvokat
1. Oberlandesgericht Frankfurt am Main har ställt följande fråga till domstolen:
2. De omständigheter som har givit upphov till målet vid den nationella domstolen kan beskrivas på följande sätt. Ett företag som håller på att bildas har vid Amtsgericht Frankfurt am Main begärt att få bli infört i handelsregistret under namnet European Information Technology Observatory (EEIG) (nedan kallat EITO). Amtsgericht vägrade emellertid att registrera det, eftersom den valda firman inte innehöll någon hänvisning till gruppmedlemmarnas namn. Det framgår nämligen av beslutet om hänskjutande att rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) (nedan kallad förordningen) genomfördes i tysk lagstiftning genom en hänvisning till den nationella lagen om handelsbolag. Enligt dessa bestämmelser måste ett handelsbolags firma, och därigenom även en EEIG:s firma, ange namnen på åtminstone några av deltagarna, med eventuella tillägg som kan vara påhittade eller beskriva företagets verksamhet. Däremot tillåts inte namn som uteslutande består av sakbeteckningar, det vill säga som uteslutande hänför sig till företagets verksamhet eller endast består av påhittade namn. Det är med stöd av just dessa bestämmelser som EITO förvägrades införande i handelsregistret.
3. Genom tolkningsfrågan ombeds domstolen ta ställning till om nationell lagstiftning som den av den hänskjutande domstolen ovan beskrivna är förenlig med den gemenskapsförordning som ligger till grund för EEIG. Närmare bestämt gäller det att utröna vad gemenskapsregleringen föreskriver i fråga om en EEIG:s namn, det vill säga om det räcker att detta anger grupperingens verksamhetsområde eller om även namnen på dess medlemmar måste anges.
4. Jag vill genast säga att de argument som EITO har framfört i sitt skriftliga yttrande inte förefaller övertygande. Jag avser först och främst argumentet att möjligheten att ha ett namn som endast beskriver företagets verksamhet skulle vara tillåten på grundval av ordalydelsen av artikel 5 a. EITO har framhållit att då det i den bestämmelsen föreskrivs att uttrycket europeisk ekonomisk intressegruppering eller förkortningen EEIG skall föregå eller följa grupperingens namn, anges även att detta gäller om inte dessa ord eller denna förkortning redan ingår i namnet. Sistnämnda mening skulle vara motiverad endast om firmor som enbart består av sakbeteckningar vore tillåtna. EITO anser nämligen att ett namn som består av deltagarnas namn inte skulle kunna innehålla förkortningen i fråga. Jag förstår emellertid inte vad som skulle kunna utgöra grunden för detta påstående. Den nationella domstolen har själv i beslutet om hänskjutande påpekat att den nationella regleringen i fråga om firmor utan tvekan medger att handelsbolag lägger EEIG till grupperingens namn såväl före (exempelvis EEIG Musterman & Co, ekonomiska konsulter) som efter (exempelvis Musterman & Co, ekonomiska konsulter, EEIG) och att det därtill är tillåtet att använda uttrycket i fråga inom själva firman (exempelvis Ekonomiska konsulterna EEIG Musterman & Co eller Musterman & Co, EEIG för ekonomisk rådgivning).
5. Då gemenskapslagstiftaren inrättade EEIG som ett instrument för samarbete mellan företag inom gemenskapen, fastslogs endast de grundläggande dragen, varefter det lämnades till de olika nationella rättsordningarna att reglera samtliga aspekter som inte reglerades i förordningen. Detta framgår tydligt av sjuttonde övervägandet i ingressen till förordningen, i vilket det anges att [d]et står medlemsstaterna fritt att tillämpa eller anta lagar eller förordningar eller vidta administrativa åtgärder som inte strider mot till— lämpningsområdet för eller syftet med denna förordning. Dessutom föreskrivs i artikel 2.1 uttryckligen att [o]m inte annat föreskrivs i denna förordning skall den nationella lagstiftningen i den stat där grupperingen enligt avtalet om att bilda denna har sitt säte tillämpas dels på avtalet, med undantag för frågor om fysiska personers rättsliga handlingsförmåga och rättskapacitet samt juridiska personers rättskapacitet, och dels på grupperingens interna organisation. I huvudsak förefaller EEIG regleras av två rättskällor samtidigt: I första hand av förordningen, i andra hand av bestämmelser i nationell rätt i den medlemsstat i vilken grupperingen har sitt säte.
6. Sammanfattningsvis anser jag att det inte går att finna stöd i förordningen för uppfattningen att en EEIG:s namn skall regleras på samma sätt som i fråga om aktiebolag och andra bolag med begränsat ansvar, det vill säga att påhittade namn eller namn som endast beskriver föremålet för bolagets verksamhet tillåts. Gemenskapsregleringen ställer sig neutral till frågan om namnets innehåll. I det avseendet hänvisas till de interna rättsordningarna med den enda inskränkningen att det av namnet klart skall framgå vilken associationsform som har valts genom tillägg av uttrycket europeisk ekonomisk intressegruppering eller av förkortningen EEIG.
7. Jag föreslår följaktligen att domstolen besvarar den fråga som Oberlandesgericht Frankfurt am Main har ställt på följande sätt:
1 Originalspråk: italienska.
2 EGT L 199, s. 1.
3 Denna hänvisning gäller självfallet endast med avseende på vad som inte uttryckligen omfattas av gemenskapsregferingen eller den nationella tillampningslagen.
4 Det framgår av beslutet om hänskjutandc att de relevanta nationella bestämmelserna utgörs av § 18 andra stycket samt § 19 i handelslagen. Den tyska regeringen har i sitt skriftliga yttrande erinrat om att en lagändring för närvarande håller på att utarbetas i syfte att tillåta att EEIG ges namn som består av sakbeteckningar.
5 Ovannämnda exempel är hämtade direkt ur beslutet om hänskjutande.
6 Sc GEIE, l'émergence d'une nouvelle coopération européenne, bilan de trois années d'expérience, Bruxelles-Luxembourg, 1993, s. 51.
7 A. a. (ovan föregående fotnot), s. 51. Min översättning.
8 I förordningen föreskrivs dessutom uttryckligen att nationell rätt skall tillämpas för att reglera sådana viktiga frågor som huruvida grupperingarna skall utgöra juridiska personer (artikel 1.3) och om antalet medlemmar skall begränsas till 20 (artikel 4.3). Dessutom anges att medlemsstaten med hänsyn till sina allmänna intressen [kan] förbjuda eller begränsa rätten för vissa kategorier av fysiska personer, bolag eller andra rättsliga enheter att delta i grupperingar (artikel 4.4). Medlemsstaterna kan reglera frågan om en juridisk person får vara företagsledare (artikel 19.2) samt frågor avseende obestånd och betalningsinställelse (artikel 36) och föreskriva om förbud mot att utöva verksamhet i strid mot allmänna intressen (artikel 38). A andra sidan var gemenskapslagstiftaren väl medveten om att inrättandet av EEIG inte var underkastat en helt enhetlig reglering inom gemenskapen. Det räcker att i det avseendet citera artikel 14.1 i vilken det föreskrivs att byte av säte kan medföra att...någon annan lagstiftning blir tillämplig.