Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 16 september 1997

I mål C-139/96,

meddelar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden G.E Mancini samt domarna J.L. Murray, C.N. Kakouris (referent). P.J.G. Kapteyn och H. Ragnemalm, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 29 maj 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Rättegångskostnader

1. Europeiska gemenskapernas kommission har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 26 april 1996, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget och

2. Enligt artikel 10.1 första stycket i direktiv 93/48, artikel 8.1 första stycket i direktiv 93/49 och artikel 7.1 första stycket i direktiv 93/61 skulle medlemsstaterna senast den 31 december 1993 ha satt i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa dessa direktiv och omedelbart ha underrättat kommissionen om detta.

3. Eftersom kommissionen inte hade fått något meddelande om att direktiven i fråga hade införlivats med den tyska rätten och inte förfogade över andra uppgifter som skulle ha gjort det möjligt för den att sluta sig till att Förbundsrepubliken Tyskland hade uppfyllt denna skyldighet, anmodade den, genom en formell underrättelse av den 10 februari 1994, denna stat att inkomma med sina synpunkter inom två månader från att den mottagit den formella underrättelsen, i enlighet med artikel 169 i fördraget.

4. Den tyska regeringen översände genom en skrivelse av den 28 april 1994 kommissionen ett meddelande som bland annat avsåg direktiven i fråga. Detta meddelande innehöll dock inte några upplysningar om deras införlivande med nationell rätt.

5. Eftersom kommissionen inte fick något ytterligare meddelande i detta avseende, riktade den genom en skrivelse av den 5 oktober 1994 ett motiverat yttrande till Förbundsrepubliken Tyskland rörande dess underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiven i fråga och uppmanade den att inom två månader från det att den tagit del av denna vidta nödvändiga åtgärder för att följa yttrandet.

6. Förbundsregeringen underrättade genom en skrivelse av den 14 december 1994 kommissionen om att man genom en lag om ändring av reglerna för växtskydd och förökningsmaterial av den 25 november 1993 (BGBl. I, s. 1917) hade infört de behörighetsvillkor som krävdes, så att direktiven kunde införlivas med den inhemska rätten genom att anta förordningar. Regeringen tillade emellertid att man först borde närmare ange direktivens tillämpningsområde, eftersom det var osäkert hur de skulle tolkas och det förekom skillnader mellan medlemsstaterna, vilket skulle kunna leda till snedvridningar inom den inre marknaden.

7. Eftersom kommissionen inte har fått några upplysningar från förbundsregeringen vilka skulle ha gjort det möjligt för den att sluta sig till att Förbundsrepubliken Tyskland under tiden hade uppfyllt villkoren enligt direktiven, har den väckt förevarande talan om fördragsbrott.

8. Den tyska regeringen har inte bestridit det påtalade fördragsbrottet. Den har anfört att införlivandet av de omtvistade direktiven med den nationella rätten har stött på svårigheter som i synnerhet beror på behovet att klargöra deras tillämpningsområde. Regeringen har tillagt att den trots dessa svårigheter gör stora ansträngningar för att förfarandet för införlivande skall framskrida.

9. Eftersom direktiven inte har införlivats inom den frist som har föreskrivits i direktiven, skall kommissionens talan vinna bifall.

10. Således skall fastställas att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 10.1 första stycket i direktiv 93/48, artikel 8.1 första stycket i direktiv 93/49 och artikel 7.1 första stycket i direktiv 93/61 genom att inte inom den föreskrivna fristen ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa direktiven i fråga.

11. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Förbundsrepubliken Tyskland har tappat målet, skall den förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) följande dom:

1) Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt

2) Förbundsrepubliken Tyskland förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegångsspråk: łyska.