Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 26 mars 1998

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 165, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 102.

3 Genom dekretet ändrades flamländska gemenskapens dekret av den 12 juni 1991 om universiteten t flamländska gemenskapen (Moniteur belge av den 4 juli 1991).

4 Direktivet reglerar ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för läkare inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av ctablcringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 167, s. 1).

5 Direktivet reglerar samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som läkare (EGT L 167, s. 14).

6 Direktiv om särskild utbildning för allmänpraktiserande läkare (EGT L.267, s. 26).

7 Det utbildningsbevis som i Belgien avses i artikel 3 är Diplôme légal de docteur en médecine, chirurgie et accouchcmcnts/Weltelijk diploma van doctor in de genees-, licci- en verloskunde (lagstadgat examensbevis som doktor i medicin, kirurgi och obstetrik) som utfärdas av medicinska universitetsfakultctcr, centrala examensnämnden eller Statens examensnämnd för universitetsundervisningen.

8 Kursiverat av sökanden vid den nationella domstolen.

9 Kommissionen förefaller således först hävda att den som följer utbildningen enligt direktivets bestämmelser skall utöva läkaryrket redan från det att specialistutbildningen påbörjas, och därefter att medlemsstaterna helt enkelt har möjlighet att föreskriva en sådan skyldighet samt slutligen att medlemsstaterna har möjlighet att välja — inte när läkaryrket får börja utövas — men väl när den praktiska utbildning som beskrivs i artikel 31.1 d i direktivet får påbörjas. Logiskt sett är det endast möjligt att stödja ett av dessa påståenden. Det måste i alla händelser understrykas att dessa motstridigheter framförallt beror på att kommissionen inte riktigt har förstått den tredje frågan. Det framgår av kommissionens yttranden till domstolen att den anser att den hänskjutandc domstolen vill veta i vad mån en studerande í enlighet med direktivet får utöva verksamhet som läkare från och med att den särskilda utbildningen påbörjas och inte om utövandet av denna verksamhet är obligatoriskt.

10 Se artikel 3 o i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i dess ändrade lydelse enligt Maastriehtfördraget. Efter det att Amsterdamfördraget undertecknades — vilket dock ännu inte har ratificerats —kallas denna bestämmelse 3 p (utan ändringar i övrigt).

11 Det tydligaste argumentet till stöd för detta påstående beslår i en hänvisning till övervägandena i direktivet där det anges all [d]ct är utan betydelse om denna utbildning för allmänpraktiserande läkare genomförs som del av den nationella medicinska grundutbildningen eller separat.

12 Denna situation kan uppkomma om den studerande har godkänts efter det första året av den särskilda utbildningen, men inte klarar det sjunde året av grundutbildningen i medicin. Visserligen är exemplet hypotetiskt eller felaktigt om den studerande enligt det nationella systemet endast får påbörja det andra året av den särskilda utbildningen om han har klarat såväl de tentamina som leder till universitetsexamen som de tentamina som ges inom utbildningen för allmänpraktiserande läkare, och om de ämnen som studeras under det sjunde årets medicinstudier motsvarar de ämnen som studeras under det första året av den särskilda utbildningen för allmänpraktiserande läkare. I det senare fallet kan jag naturligtvis inte förstå av vilket skäl det nationella systemet skulle medge att den studerande får påbörja den särskilda utbildningen för allmänpraktiserande läkare innan han erhållit sin universitetsexamen.

13 Det bör påpekas att för det fall frågan besvaras jakande strider undervisningssystemet i flamländska gemenskapen mot de gcmcnskapsrältsliga bestämmelserna. Detta konstaterande gäller, även om univcrsilclsmyndighctcr utfärdar ett bevis till den person som studerar till allmänpraktiserande läkare i vilket intygas att han med godkänt resultats genomgått de sex första åren pä en grundutbildning t medicin som uppfyller de kvalitetskrav och krav pä utbildningstid som anges i direktivet. Om den särskilda utbildningen för allmänpraktiserande läkare förutsätter utövande av läkaryrket i den mening som avses i artikel 23 i direktivet, fordras att den berörde innehar ett sådant univcrsitclscxamcnsbevis som avses t artikel 3, och ett vanligt intyg är inte tillräckligt.

14 Dom av den 3 oktober 1990 i mål C-61/89 (REG 1990, s. I-3551).

15 I domen i målet Bouchoucha grundade sig domstolen, vad gäller uttrycket utöva verksamhet som läkare, pä bestämmelserna i direktiv 75/363, vilka som jag har påpekat har kodifierats genom det ifrågavarande direktiv 93/16.

16 Det är för övrigt följden av den rättspraxis som fastslogs i domen i målet Bouchoucha. Paramedicinsk verksamhet utövas på samma sätt (vad gäller villkoren för utövande) som verksamhet som läkare, det vill säga den förutsätter innehav av universitetsexamensbevis för läkare.

17 Delta mål gällde omfattningen av uttrycket paramedicinsk verksamhet.

18 För användningen av artikel 3 i EG-fördragct som kriterium för att finna den verkliga betydelsen av bestämmelserna i direktivet, se punkt 18 ovan i föreliggande förslaa till avgörande. Det kan enligt min meninge dessutorn inte betvivlas att kravet pä innehav av ett utbildningsbevis för läkare för att fä följa den särskilda utbildningen för allmänpraktiserande läkare främjar en mer fullständig utövning av läkaryrket och mer allmänt ett bättre hälsoskydd. Detta påstående far stöd av uttalanden från en företrädare för kommissionen avseende den uppfattning i denna fråga som intas av den rådgivande kommittén för medicinsk utbildning. Enligt vad som sagts under förhandlingen har man pä gemenskapsnivå infört en rådgivande kommitté för medicinsk utbildning som avger yttranden angående läkaryrket som kommissionen beaktar när den skall utarbeta förslag till lagstiftning som skall överlämnas till rådet. Denna kommitté har uttryckligt och klart framhållit att det är nödvändigt ätt den särskilda utbildningen för allmänpraktiserande lakarc påbörjas först efter det att den grundläggande läkarutbildningen har avslutats.