Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 15 september 1998

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 268, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 45, s. 3.

3 EGT L 36, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 56, s. 30.

4 Se artikel 1.

5 EGT L 150, 1994, s. 2414.

6 EGT L 263, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 18, s. 3.

7 Se Monaco, R., Lezioni di Organizzazione internazionale, li. Diritto dell'integrazione europea, Turin, 1968, s. 406. I doktrinen talas i det avseendet om association octroyée (se Maganza, G., La convention de Lomé, i Le droit de la Communauté économique européenne — Commentaire Mégret, vol. 13, Bryssel, 1990, s. 18, samt däri angivna hänvisningar) för att understryka att det inte rör sig om ett associeringsförhållande som har förhandlats fram och avtalats med de berörda staterna, utan om en associeringsordning som medlemsstaterna har beviljat vissa territoriella enheter som inte är internationella rättssubjekt.

8 Domstolens dom av den 28 januari 1999 i mål C-181/97, se punkt 26 i förslaget till avgörande. Se även dom av den 12 februari 1992 i mål C-260/90, Leplat (REG 1992, s. I-643), punkt 10.

9 Ytterligare stöd för att ULT inte kan anses utgöra tredje land står att finna i generaladvokaten Trabucchis förslag till avgörande i mål 147/73, vilket avgjordes genom dom av den 11 december 1973, Lensing mot Hauptzollamt Berlin— Packhof (REG 1973, s. 1543). I det målet ansåg generaladvokaten att Republiken Guinea befinner sig i samma situation som ett tredje land, eftersom sagda stat inte fanns med bland de stater som var associerade med gemenskapen i enlighet med 1969 års associeringskonvention och inte omfattas av... rådets associeringsbeslut från år 1970, vilket fastslår gemenskapens associeringsordning med de utomeuropeiska länderna och territorierna.... Därav går det att e contrario dra slutsatsen att om Republiken Guinea hade varit ett ULT, hade sagda stat inte kunnat anses vara ett tredje land.

10 Att det rör sig om ett privilegierat associeringsförhållande framgår av domstolens dom av den 26 oktober 1994 i mål C-430/92, Nederländerna mot kommissionen (REG 1994, s. I-5197), punkt 22. I den domen underströk domstolen att sagda ordning gynnar dessa länder och territorier, vars ekonomiska och sociala utveckling den är avsedd att främja. Se även dom av den 13 mars 1979 i mål 91/78, Hansen (REG 1979, s. 935), punkt 22, i vilken det sägs att ULT-beslutet syftar till att utsträcka samma regelsystem som inom gemenskapen styr den fria rörligheten för varor till ULT. Se i synnerhet förstainstansrättens dom av den 14 september 1995 i de förenade målen T-480/93 och T-483/93, Antillean Rice Mills m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. II-2305), punkt 91, i vilken förstainstansrätten påpekade att ULT har en mera gynnad ställning än andra associerade stater.

11 Det är för förevarande mål av föga betydelse att domstolen i dom av den 22 april 1997 i mål C-310/95, Road Air (REG 1997, s. I-2229), punkt 40, fastslog att ovannämnda artikel 132 endast ger uttryck för mål som skall uppnås och inte ett faktiskt likställande av medlemsstaterna och ULT. Ett sådant syfte skulle nämligen vara svårt att motivera i förhållande till vilket annat tredje land som helst.