Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger den 22 september 1998

1 Originalspråk: franska.

2 För att underlätta läsningen återges frågorna i sin helhet i bilaga.

3 Konvention av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk version, EGT C 15, 1997, s. 30), i dess ändrade lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde till konventionen samt i protokoll om domstolens tolkning av denna (EGT L 304, s. 1, och —för den ändrade lydelsen — s. 77; svensk version, EGT C 15, 1997, s. 14 respektive s.43).

4 Konossement (bill of lading) definieras i artikel 1.7 i Förenta Nationernas konvention om sjötransport av gods av den 31 mars 1978, mer känd under namnet Hamburgreglerna, som — vilket är av intresse för detta mål — varken Republiken Italien eller Republiken Argentina tycks ha anslutit sig till, och som antagits inom ramen för Förenta Nationernas konferens om utveckling av handel och industri: Begreppet konossement avser ett dokument som bestyrker ett avtal om transport och vari konstateras att befraktaren skall svara för eller lasta in varorna samt åta sig att leverera varorna mot överlämnande av dokumentet. Åtagandet följer av en anteckning i dokumentet enligt vilken varorna skall levereras till en viss person eller order eller till innehavaren. Karaktären av konosscmentet diskuteras dock. För att få en uppfattning om detta hänvisas till generaladvokaten Sir Gordon Slynns förslag till avgörande inför dom av den 19 juni 1984 i mål 71/83, Tilly Russ (REG 1984, s. 2417, 2438).

5 Dom av den 20 februari 1997 i mål C-106/95, MSG (REG 1997, s. I-911), punkt 14, vari hänvisas till dom av den 14 december 1976 i mål 24/76, Estasis Salotti (REG 1976, s. 1831; svensk specialutgåva, volym 3, s. 217), punkt 7 och till dom av den 14 december 1976 i mål 25/76, Segoura (REG 1976, s. 1851; svensk specialutgåva, volym 3, s. 225), punkt 6.

6 Gaudemet-Tallon, H., Les conventions de Bruxelles et de Lugano, LGDJ, 1996, punkt 104.

7 Min kursivering.

8 Konvention om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område samt till protokollet om domstolens tolkning av denna, i dess lydelse efter anpassning genom konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland anslutning och genom konventionen om Hellenska republikens anslutning (EGT L 285, s. 1).

9 Min kursivering.

10 I sjörätt är fartygets konsignatarie transportörens (skeppsredarens) ombud som är bunden till sin uppdragsgivare genom ett konsignationsavtal och som har till uppgift att motta och leverera varor för dennes räkning och allmänt genomföra de transaktioner som kaptenen själv inte utför. Fartygets konsignatarie skiljer sig från skeppslastens konsignatarie som i motsats därtill är ett ombud med uppgift att motta varorna för adressatens räkning (Lamy Transport, volym 2, fjärde delen, sjötransporter, nr 631 och 637).

11 Det avtal som stadfästs genom detta konossement skall behandlas enligt engelsk rätt och eventuella tvister skall avgöras i England av the High Court of Justice of London och talan kan inte väckas vid domstol i någon annan stat (min översättning).

12 Fortsättning på baksidan (min översättning).

13 Avlastaren har angett ovanstående uppgifter (min översättning).

14 Punkt 1 andra stycket i den franska översättningen av begäran om förhandsavgörande.

15 Fram till denna dag har domstolen meddelat inte mindre än fjorton domar som avser denna bestämmelse.

16 Rapport om konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland anslutning till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar pá privaträttens område samt till protokollet om domstolens tolkning av denna (EGT C 59, 1979, s. 71), kallad Schlosscrrapportcn, punkterna 174 — 179.

17 Mål C-269/95 (REG 1997, s. I-3767).

18 Anslutningskonventionen som undertecknades den 9 oktober 1978 i Luxemburg trädde i kraft den 1 oktober 1986 mellan de sex ursprungliga staterna och Konungariket Danmark, därefter den 1 januari 1987 mellan dessa sju stater och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

19 Konvention om Hellenska republikens tillträde till konventionen om domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention, med den anpassning som har gjorts i dessa genom konvention om Konungariket Danmarks, Irlands, och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde (EGT L 388, s. 1). Denna andra anslutningskonvention trädde i kraft den 1 april 1989 i förhållande till de avtalsslutande parterna, utom Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, i förhållande till vilka den trädde i kraft den 1 oktober 1989.

20 Punkt 2 första stycket i den franska översättningen av begäran om förhandsavgörande.

21 Rapport om konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT C 59, 1979, s. 1), kallad Jenardrapporten.

22 Ibidem, s. 38.

23 Punkt 174.

24 Uppgiften om att den danske transportören har sitt huvudkontor i Danmark återfinns i punkt 2 första stycket i den franska översättningen av begäran om förhandsavgörande. Däremot finns det inte någon uppgift om var de argentinska lastarna har sin hemvist. Jag antar dock att den finns utanför en konventionsstat.

25 Förutom den ovannämnda FN-konvcntioncn om sjötransport av gods kan nämnas den internationella konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement som undertecknades i Bryssel den 25 augusti 1924 (SÖ 1938:21, ibland oriktigt kallade Haagreglcrna) och ändringsprotokollen till denna som också undertecknades i Bryssel, det ena den 23 februari 1968 (SÖ 1974: 42, de så kallade Visbyreglcrna), det andra den 21 december 1979 (SÖ 1983: 90).

26 Dom av den 17 januari 1980 i mål 56/79 (REG 1980, s. 89).

27 Ibidem, punkt 4.

28 Domen i det ovannämnda målet Bcnincasa, punkt 28. Det kan även hänvisas till domen i det ovannämnda målet MSG, punkt 34.

29 Se exempelvis Alexandre, D., Convention de Bruxelles (Compétence), i Répertoire de droit communautaire, Encyclopédie Dalloz, volym I, nr 264, Droz, G. A. L., Compétence judiciaire et effets des jugements dans le Marché Commun (Étude de la Convention de Bruxelles du 27 septembre 1968), Dalloz, 1972, punkt 206 samt det ovannämnda verket av H. Gaudcmct-Tallon, nr 130.

30 G. A. L. Droz, ovannämnda arbete, nr 206.

31 Beträffande denna redan tidigare uttalade uppfattning, se generaladvokaten Capotortis förslag till avgörande inför dom av den 9 november 1978 i mål 23/78, Meeth (REG 1978, s. 2133, 2146).

32 Se exempelvis Watté, N., Nuyts, A. och Boularbah, H., Chronique — La convention de Bruxelles (deuxième partic). Journal des Tribunaux de Droit Européen, april 1998, punkt 21, vilka uttalar sig till förmån för att den nationella domstol, där talan har väckts, skall ha behörighet att avgöra giltigheten av klausulen. I denna artikel (i fotnot på sidan 15) anges motsatta åsikter som J.-P. Bcraudo, C. Blanchin och A. Alexandre har uttalat i denna fråga.

33 Punkt 7 respektive punkt 6.

34 Domen i det ovannämnda målet Benincasa, punkt 31, som hänvisar till dom av den 10 mars 1992 i mål C-214/89, Powell Duffryn (REG 1992, s. I-1745; svensk specialutgåva, volym 12), punkt 37, i vilken denna princip redan hade fastställts.

35 Punkt 174.

36 Jenardrapportcn, s. 37.

37 Domen i det ovannämnda målet Estasis Salotti, punkt 7.

38 Domen i det ovannämnda målet Tilly Russ, punkt 14, som hänvisar till domarna i de ovannämnda målen Estasis Salotti och Scgoura, och dom av den 6 maj 1980 i mål 784/79, Porta-Leasing (REG 1980, s. 1517).

39 Ibidem, punkt 15.

40 Schlosserrapporten, punkt 179.

41 Avsaknaden av en uttrycklig hänvisning till skriftlig form gör det möjligt att godkänna giltigheten även av sådana icke skriftliga former, vilka i förekommande fall befästs i internationell handelspraxis, som ett rent muntligt avtal, eller ett handslag.

42 Generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande inför domen i det ovannämnda målet MSG, punkt 25.

43 Domen i det ovannämnda målet MSG, punkt 17.

44 Ibidem, punkt 19, min kursivering.

45 I detta mål är en av parterna i tvisten vid den nationella domstolen ombud för en av de ursprungliga parterna. Fartygets och transportörens konsignataric som är svarande vid den nationella domstolen kan därför inte anses som tredje man i förhållande till det ursprungliga konossementet. Situationen för käranden vid den nationella domstolen och innehavare av konossementet är annorlunda. Det kan enligt gällande lag vara fråga om en tredje man i förhållande till det ursprungliga avtalet (se i detta avseendet domen i det ovannämnda målet Tilly Russ).

46 Ett uttalande till förmån för att utvidga verkningarna av en prorogationsklausul till att även avse vissa kategorier av tredje man återfinns i ovannämnda verk av P. Gothot och D. Holleaux, punkt 186.

47 Dom av den 14 juli 1983 i mål 201/82 (REG 1983, s. 2503), punkt 20.

48 Denna dom avsåg möjligheten för tredje man i förhållande till ett försäkringsavtal, vilken åtnjöt fördelen av en bestämmelse till förmån för andra från försäkringstagarens sida, att åberopa en prorogationsklausul gentemot försäkringsgivaren som framkallats av omsorgen att skydda den försäkrade, i egenskap av den ekonomiskt svagare parten.

49 Ett uttalande till förmån för en allmän utvidgning av möjligheten för rättsinnehavare att åberopa en klausul som har utfärdats till förmån för någon annan återfinns i ovannämnda verk av H. Gaudcmct-Talfon, punkt 141.

50 Särskilt punkterna 27— 29.

51 Domen i det ovannämnda målet Tilly Russ, punkt 25.

52 Jag noterar, utan att detta närmare har angetts i begäran om förhandsavgörande, att det i själva verket är troligt att konsignataricn, som är svarande vid den nationella domstolen, av denna anses som ombud för befraktaren. I si fall kan han inte anses som tredje man i förhållande till konossementet och det faktiska förhållandet skulle vara helt identiskt med det som gav upphov till domen i det ovannämnda målet Tilly Russ. Endast den ena parten i tvisten vid den nationella domstolen skall anses som tredje man i förhållande till konossementet.

53 Domav den 24 juni 1981 i mål 150/80 (REG 1981, s. 1671), punkt 29.

54 Begreppen sedvänja och bransch i internationell handel är föremål för de frågor som prövas nedan.

55 Schlosserrapporten, punkt 179.

56 Punkt 179.

57 Denna formulering är inspirerad av artikel 9.2 i Wienkonventionen av den 11 april 1980 om avtal för internationell varuförsäljning. Se rapporten av de Almeida Cruz, Desames Real och Jenard om konventionen om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Bryssel-konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område från 1968 (EGT C 189, 1990, s. 35, punkt 26).

58 Rapport av Jenard och Möller om konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område som skedde i Lugano den 16 september 1988 (EGT C 189, 1990, s. 57, punkt 55—61).

59 Ibidem, punkt 58.

60 Se även i det avseendet exempelvis P. Gothot, D. Hollcaux och J.-P. Béraudo som nämnts i ovannämnda arbete av D. Alexandre, nr 257.

61 Domen i det ovannämnda målet Benincasa, punkt 12, i vilken särskilt hänvisas till dom av den 21 juni 1978 i mål 150/77, Bertrand (REG 1978, s. 1431) punkterna 14—16 och punkt 19 och av den 19 januari 1993 i mål C-89/91, Shcarson Lehman Hutton (REG 1993, s. I-139), punkt 13.

62 Domen i det ovannämnda målet MSG, punkt 21.

63 Ibidem, punkt 23.

64 I artikel 21 i denna konvention, som har företräde framför Bryssclkonvcntioncns regler för de parter som är medborgare i stater som har anslutit sig till denna FN-konvcntion, Föreskrivs nämligen ett särskilt system för domstols behörighet och i dess punkt 5 tillits överenskommelser om val av forum endast efter det att en tvist har uppkommit som har sin grund i avtalet om sjötransport.

65 Se exempelvis domen i det ovannämnda målet Elefanten Schuh, punkt 26.

66 Domen i det ovannämnda målet MSG, punkt 23.

67 Ibidem, punkt 23.

68 Se emellertid H. Gaudcmct-Tallons kommentar till domen i det ovannämnda målet MSG, Revue critique de droit international privé, 1997, s. 572, 573, enligt vilken domstolens ståndpunkt att sedvanan inte får fastställas med utgångspunkt i en konventionsstats lagstiftning riskerar att försätta den nationella domstolen i svåra situationer.

69 Se punkt 25, slutet, i detta förslag till avgörande.

70 Ibidem, punkt 40.

71 Punkt 15 i detta förslag till avgörande. Jag vill helt enkelt i detta hänseende erinra om att domstolen faktiskt anser att bara det faktum att en prorogationsklausul tryckts på baksidan av ett formulär för konossement inte uppfyller villkoret för ett skriftligt avtal i den mening som avses i artikel 17 i konventionen (domen i det ovannämnda målet Tilly Russ, punkt 16). Däremot kan en sådan klausul vara giltig om den har blivit föremål för ett skriftligen bekräftat muntligt avtal (ibidem, punkt 17). Klausulen är även giltig om den ingår i de normala handclsrelationerna mellan parterna (ibidem, punkt 18).

72 Punkterna 68— 85 i detta förslag till avgörande.

73 Ovannämnda arbete av P. Gothot och D.Holleaux, punkt 186.

74 Punkt 19, min kursivering.

75 Punkt 25 i detta förslag till avgörande.

76 Dom i målet MSG, punkt 24.

77 Domarna i de ovannämnda målen Estasis Salotti, Scgoura och Tilly Russ samt dom av den 11 november 1986 i mål 313/85, Iveco Fiat (REG 1986, s. 3337).

78 Sc i detta avseendet punkterna 89— 97 i detta förslag till avgörande.

79 Domen i det ovannämnda målet Powell Duffryn, punkt 28.

80 Se det ovannämnda verket Lamy Transport, band 2, nr 447.

81 Det avtal som stadfästs genom detta konossement skall behandlas enligt engelsk rätt.