Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Saggio föredraget den 16 juli 1998

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 158, s. 59; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 53.

3 Hittills har domstolen avgjort frågor om tolkningen av artikel 7 i direktivet i dom av den 8 oktober 1996 i de förenade målen C-178/94, C-179/94 och C-188/94—C-190/94, Dillenkofer m. fl. (REG 1996, s. I-4845) samt i dom av den 14 maj 1998 i mål C-364/96, Verein für Konsumentcninformation (REG 1998, s. I-2949). Tolkningen av denna bestämmelse är också i fråga i det vid domstolen anhängiga målet C-140/97, Rechberger m. fl. mot Österrike, där jag har föredragit förslag till avgörande den 25 juni 1998.

4 Det är fråga om konsumenternas rättigheter enligt artikel 7 i direktivet, vilken har nämnts ovan i punkt 6.

5 Se första övervägandet där det konstateras att [c]tt av gemenskapens huvudmål är att förverkliga den inre marknaden där tunstsektorn är en väsentlig del. I sjunde övervägandet konstateras dessutom att [t]unstnäringen spelar en allt större och viktigare roll för ekonomierna i medlemsstaterna och att [s]ystemet med [paketresor] utgör en väsentlig del av denna näring.

6 Se femte övervägandet: I sin resolution av den 10 april 1984 (EGT C 115, s. 1) om ett gemenskapsprogram för turism välkomnade rådet kommissionens initiativ att fästa uppmärksamhet på turismens betydelse och uppmärksammade kommissionens första riktlinjer för ett gemenskapsprogram för turism.

7 Se punkterna 33— 39 i domen i de ovannämnda förenade målen Dillenkofcr m. fl. (ovan fotnot 2) och punkterna 11— 14 i generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i dessa mål. Enligt min uppfattning har principen om den för konsumenterna förmånligaste tolkningen även slagits fast i domen i det ovannämnda målet Verein für Konsumenteninformation (ovan fotnot 2) och särskilt i punkterna 18— 23, där domstolen gjorde en vidsträckt tolkning av tillämpningsområdet för konsumenternas rätt till återbetalning av de erlagda beloppen och rätten till hemtransport med beaktande av direktivets syften och särskilt syftet med dess artikel 7 (punkt 20 i domen).

8 Vad beträffar en sådan differentiering av bestämmelserna i direktivet där den ifrågavarande hermeneutiska principen lyfts fram hänvisar jag till punkt 17 och fotnoterna 5—7 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Rcchberger.

9 Se kommissionens förslag till rådet av den 23 mars 1988 (EGT C 96, s. 5) och dess motivering i rättsakten KOM(88) 41 slutgiltig, Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 februari 1989 (EGT C 102, s. 27) samt Europaparlamentets yttranden i samband med den första behandlingen av förslaget den 15 februari 1989 (EGT C 69, 1989, s. 95) och vid den andra behandlingen av förslaget den 16 maj 1990 (EGT C 149, 1990, s. 86).

10 Samt varje person för vars räkning köparen överenskommer om köp av en paketresa eller en person till vilken köparen eller annan kontrahent överlåter paketresan.

11 Se artikel 2 första strecksatsen i rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT L 372, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 83), artikel 1.2 a i rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT L 42, 1987, s. 48; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 202), artikel 2 b i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169), artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/47/EG av den 26 oktober 1994 om skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om nyttjandcrättcn till fast egendom på tidsdelningsbasis (EGT L 280, s. 83; svensk specialutgåva, område 13, volym 27, s. 40) och artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, s. 19).

12 Här skall det påpekas att det i vissa språkversioner i artikel 2.1 c talas om andra turisttjänster som inte är knutna till transport eller inkvartering. Klaganden i målet vid den nationella domstolen och den brittiska regeringen anser att detta innebär att dessa andra två tjänster, transport och inkvartering, också skall tillhandahållas konsumenten såsom turisttjänster för att [paketresan] i fråga skall falla inom direktivets tillämpningsområde. I detta sammanhang kan det konstateras, utöver vad som anförs i brödtexten, angående definitionen av själva begreppet turisttjänst, att alla språkversioner av direktivet inte motsvarar den franska, den engelska och den italienska versionen. I till exempel den finska versionen talas om andra resetjänster, vilket som ett begrepp förefaller mer omfattande än begreppet andra turisttjänster.

13 Se i detta avseende rådets beslut 92/421/EEG av den 13 juli 1992 om gemenskapens handlingsplan för stöd till turismen (EGT L 231, s. 26; svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 11). I bilagan till detta beslut hänvisas till gemenskapens åtgärder till stöd för turism och kultur, turism på landsbygden, turism med social inriktning och ungdomsturism. Beträffande det sistnämnda delområdet anges i bilagan att [g]emenskapens handlingsplan på detta område är, som ett stöd för gemenskapens nuvarande riktlinjer, avsedd både att förbättra ungdomars kunskaper om kultur och livsstilar i de olika medlemsstaterna och att göra det lättare för dem att resa på semester. Dessa konstateranden betonar således möjligheten att kombinera å ena sidan nöje och å andra sidan undervisning och kultur i en och samma turistresa.

14 Bestämmelsen förutsätter nämligen endast att verksamhet skall utövas på annat sätt än i enstaka fall. I det mål som är anhängigt vid den nationella domstolen är detta krav mig veterligen uppfyllt.

15 Se artikel 2 i förslaget till direktiv (ovan fotnot 8).

16 Punkt 2.2 i yttrandet av den 23 februari 1989 (se ovan fotnot 8). Särskild uppmärksamhet skall dessutom fästas vid att rådet inte godtog Europaparlamentets ändringsförslag, fortfarande avseende definitionen av arrangör av paketresor, enligt vilket detta direktiv inte skall tillämpas på ickekommesiella paketarrangemang som anordnas av grupper vilkas verksamhet faktiskt grundas på frivilligarbete (se femte ändringsförslaget i Europaparlamentets yttrande vid den första behandlingen av förslaget, ovan fotnot 8).

17 Se ovan fotnot 2. Se särskilt punkterna 18 och 20 i förslaget till avgörande.