Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 17 december 1998

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, s. 3; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 146) samt rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrörelse (EGT L 63, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 20).

3 Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring), (EGT L 228, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 160).

4 Rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet), (EGT L 360, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 180).

5 Rådets direktiv 90/619/EEG av den 8 november 1990 om samordning av lagar och andra författningar om direkt livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utnyttja friheten att tillhandahålla tjänster, och om ändring av direktiv 79/267/EEG (EGT L 330, s. 50; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 67).

6 Rådets direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG (EGT L 172, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 175).

7 Femte övervägandet i direktiven 92/49/EEG och 92/96/EEG.

8 Trettonde övervägandet i direktiv 92/49 och femtonde övervägandet i direktiv 92/96.

9 Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EGT L 374, s. 32; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 93).

10 Omständigheten att lagen tillåter de nationella myndigheterna att i vissa fall medge denna typ av investeringar fråntar inte lagen dess egenskap av förbud. Det framgår av domstolens fasta rättspraxis att när en nationell förbudsregel strider mot gemenskapsrätten, är den omständigheten att de nationella myndigheterna kan bevilja diskretionära tillstånd som avviker från den allmänna regeln inte i sig tillräcklig för att regeln skall undgå att förklaras vara oförenlig med gemenskapsrätten.

11 Se punkt 21 ovan.

12 EGT L 375, s. 3; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 116.

13 Förbudet mot att ändra verksamheten genom ägande i andra företag är i vissa nationella rättsordningar av allmän art. Enligt artikel 2361 i den italienska Codice civile förbjuds aktiebolag att äga andelar i andra företag, inklusive då detta ägande föreskrivs i bolagsordningen, om den i bolagsordningen föreskrivna verksamheten ändras väsentligt genom ägandets omfattning och syfte. Vad beträffar denna föreskrifts räckvidd i samband med frågor som avser ett företags kontroll av ett annat, se Schiuma, L.: Controllo, governo e partecipazione al capitale, Padova, 1997. De frågor som uppkommer i samband med försäkringsbolags ägande i bolag utanför försäkringssektorn har analyserats grundligt i italiensk doktrin. Se exempelvis Fanelli, G.: Sulla legittimità dell'acquisto da parte di imprese di assicurazione della partecipazione in imprese con diverso oggetto sociale, Giur. Comm., 1987, I, s. 817—826.

14 Enligt den danska lagen om försäkringsverksamhet antas ett försäkringsbolag bedriva annan verksamhet om det utövar ett bestämmande inflytande över ett annat bolag med främmande verksamhet eller verksamhet som anknyter till sådan verksamhet. Den finska lagen om försäkringsbolag uttrycker i liknande ordalag att det är förbjudet för dessa att äga mer än 50 procent av aktierna i företag med verksamhet utanför försäkringssektorn. Enligt den italienska lagen är det förbjudet för försäkringsbolag att äga andelar i foretag med verksamhet utanför försäkringssektorn då andelarna ger försäkringsföretagen kontrollen över sagda företag.

15 I beskattningshänseende, närmare bestämt då fråga är om mervärdesskatt, anses denna verksamhet inte ens utgöra ekonomisk verksamhet. Domstolen har i själva verket preciserat att det förhållandet att det endast föreligger ett förvärv och ett innehav av andelar inte skall anses uteöra ekonomisk verksamhet i den mening som avses i sjätte direktivet och som innebär att den person som utför verksamheten skall betraktas som skattskyldig person (dom av den 20 juni 1991 i mål C-60/90, Polysar Investments Netherlands, REG 1991, s. I-3111, punkt 13). Det förhållandet att det endast föreligger en ekonomisk delaktighet i andra bolag utgör inte ett utnyttjande av en tillgång avsedd att fortlöpande ge intäkt, eftersom en eventuell utdelning, vilken är resultatet av denna delaktighet, inte beror på något annat än att tillgången befinner sig i mottagarens ägo (se i detta avseende även dom av den 22 juni 1993 i mål C-333/91, Sofitam, REG 1993, s. I-3513, punkt 12). Se även dom av den 6 februari 1997 i mål C-80/95, Harnas & Helm, REG 1997, s. I-745, punkt 14—18.

16 I den form artikeln har införts genom artikel G 15 i Fördraget om Europeiska unionen.

17 EGT 43, 1960, s. 921.

18 EGT L 178, s. 5; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 44.

19 Den svenska regeringens representant har enligt förhandlingsprotokollet nävdat att femprocentsregeln inte påverkar den fria rörligheten för kapital i den mån som den endast tilllämpas på svenska försäkringsbolag. Jag kan självfallet inte dela denna uppfattning, eftersom även dessa företag åtnjuter sagda frihet. Den svenska regeringens ombud uppgav vid samma tillfälle att syftet med sagda regel var att förhindra att ett för stort antal röster samlas i händerna på en och samma ägare.

20 I sin dom av den 3 februari 1993 i mål C-148/91, Vereniging Veronica Omroep Organisatie (REG 1993, s. I-487; svensk specialutgåva, volym 14) fastslog domstolen att fördragets bestämmelser om fri rörlighet för kapital inte utgör hinder för att en medlemsstats lagstiftning förbjuder ett programföretag som är etablerat i den staten att investera kapital i ett sändningsföretag som är etablerat eller skall etablera sig i en annan medlemsstat, när dessa åtgärder syftar till att skapa en kommersiell TV-station vars sändningar särskilt är avsedda att mottas inom den första medlemsstatens territorium och när dessa förbud är nödvändiga för att garantera att det audiovisuclla system som införs genom den lagstiftningen bevarar sin allsidiga och ickc-kommcrsiclla karaktär.

21 Mål 106/77, REG 1978, s. 629, svensk specialutgåva, volym 4, s. 75.

22 Dom i de förenade målen C-10/97—C-22/97, ännu inte publicerad i rättsfallssamlingen.

23 Domen i de förenade målen IN. CO. GE, punkt 23.