Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 26 november 1998

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT 1997, L 334, s. 25 (nedan kallat det omtvistade beslutet).

3 Femårslag nr 93-1313 av den 20 december 1993 om arbete, sysselsättning och yrkesutbildning, förlängd genom lag nr 95-882 av den 4 augusti 1995 om nödåtgärder för sysselsättning och social trygghet.

4 Artikel 113 i finanslagen nr 95-1346 av den 30 december 1995. SMIC = salaire minimal interprofessionnel de croissance. Sänkningen tillämpas degressivt på löner mellan 100 och 120 procent av SMIC före den 1 oktober 1996.

5 Exempelvis i det avtal av den 7 maj 1996 som ingicks mellan arbetsmarknadens parter inom textilindustrin fastställdes det högsta antalet övertidstimmar per år till 70 när det högsta antalet veckoarbetstimmar inte översteg 44 (vid en normal veckoarbetstid på 39 timmar). Ett högsta antal timmar per år fastställdes till 40 i de fall den högsta veckoarbetstiden översteg 44 timmar.

6 Inom textilsektorn kunde arbetsgivarna välja mellan att ersätta övertidsarbetet inom ramen för en högsta veckoarbetstid på 44 timmar med 25 procent tillägg på den normala lönen eller en motsvarande ökning av ledigheten. Samma villkor tillämpades i de fall veckoarbetstiden var högre, men det krävdes då även att arbetsgivarna skulle bevilja 50 procent tillägg på lönen från och med den 48 :e timmen och minst 10 procent extra ledighet per arbetad timme efter den 44:e timmen, upp till minst 20 procent efter den 48:e timmen.

7 EGT C 206, 1996, s. 8.

8 Se kommissionens tillkännagivande om regeln om statliga stöd av mindre betydelse (EGT C 68, 1996, s. 9).

9 EGT C 357, 1996, s. 5.

10 Se ovan fotnot 1.

11 Statligt stöd nr 731/96, La Lainière de Roubaix.

12 Dom av den 23 februari 1961 i mål 30/59, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 1, 39; svensk specialutgåva, volym 1, s. 69).

13 Dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italien mot kommissionen (REG 1974, s. 709), punkt 15, och dom av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-307) punkt 41.

14 Domen i målet Italien mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 13, och dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen (REG 1996, s. I-4551), punkt 20, nedan kallad Kimberly Clark.

15 Ibidem, punkt 40.

16 Ibidem.

17 Dom av den 22 mars 1977 i mål 78/76, Steinike och Weinlig (REG 1977, s. 595; svensk specialutgåva, volym 3, s. 329), punkt 22. Se även dom av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Denkavit italiana (REG 1980, s. 1205; svensk specialutgåva, volym 5, s. 149), punkt 31.

18 Dom av den 2 februari 1988 i de förenade målen 67/85, 68/85 och 70/85, Van der Kooy m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 219; svensk specialutgåva, volym 8), punkterna 28-30, och av den 29 februari 1996 i mål C-56/93, Belgien mot kommissionen (REG 1996, s. I-723), punkt 10.

19 Dom av den 14 november 1984 i mål 323/82, Intermills mot kommissionen (REG 1984, s. 3809; svensk specialutgåva, volym 7, s. 685), punkterna 31 och 32, av den 13 mars 1985 i de förenade målen 296/82 och 318/82, Nederländerna och Leeuwarder Papierwarenfabriek mot kommissionen (REG 1985, s. 809; svensk specialutgåva, volym 8, s. 103), punkterna 20 och 21, och av den 21 mars 1991 i mål C-305/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1603), punkterna 18-20.

20 Dom av den 14 februari 1990 i målet Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkterna 38—41.

21 Dom av den 21 mars 1991 i mål C-303/88, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1433), punkt 14.

22 Se exempelvis artikel 6 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda diur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva område 15, volym 11, s. 114 ).

23 Se artikel 92.3 d i fördraget. Denna fråga togs upp i samband med det klagomål som gav upphov till domen av den 15 september 1998 i mål T-95/96, Gestevisión Telecinco mot kommissionen (REG 1998, s. II-3407). Se även protokollet om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna, som bifogats till Amsterdamfördraget om ändring av EG-fördraget, som ännu inte har trätt i kraft.

24 Se exempelvis artikel 4 h i rådets förordning EEG nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen (EGT L 240, s. 8; svensk specialutgåva område 7, volym 4, s. 123) och, mer allmänt, artikel 77 i EG-fördraget, enligt vilken stöd är förenligt med detta fördrag om det innebär ersättning för vissa alägsanden som kan definieras som tjänster som tillhandahålls av det allmänna (min kursivering).

25 Se exempelvis artikel 4c i kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT L 192, s. 10; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 221) i dess ändrade lydelse enligt kommissionens direktiv 96/19/EG av den 13 mars 1996 om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende på genomförandet av full konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT 1996, L 74, s. 13) och, mer allmänt, artikel 90.2 i EG-fördraget.

26 Situationen är uppenbarligen annorlunda när staten utan vederlag gör betalningar av social karaktär till förmån för uppsagda arbetstagare, som är högre än dem som deras tidigare arbetsgivare var skyldig art göra enligt lag, eftersom detta inte har någon inverkan på företagets lönekostnader. Se kommissionens beslut 91/1/EEG av den 20 december 1989 om stöd i Spanien som den centrala regeringen och flera autonoma regeringar beviljat Magefesa, producent av husgeråd av rostfritt stál och små elapparater (EGT 1991, L 5, s. 18), som generaladvokaten M. Jacobs tar upp i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda Kimberly Clark-malet, punkterna 67-69, och kommissionens beslut 92/328/EEG av den 20 december 1989 om stöd som Frankrikes regering beviljat för avyttring av tillgångarna i MFL-gruppen (Machines Françaises Lourdes), som tillverkar tunga verktygsmaskiner (EGT 1992, L 182, s. 94).

27 Se punkt 11 i kommissionens riktlinjer för sysselsättningsstöd (EGT C 334, 1995, s. 4).

28 Ibidem.

29 Det verkar som om den omtvistade ordningen i förevarande fall har fört med sig ett krav på att ett liknande stöd skall införas i Tyskland. Se fotnot 11 i kommissionens tillkännagivande om kontroll av statligt stöd och sänkning av arbetskraftskostnaderna (EGT C 1, 1997, s. 10).

30 Se ovan fotnot 11.

31 Ibidem, REG 1961, s. 50.

32 Ibidem, REG 1961, s. 39.

33 Punkt 33 (ovan fotnot 12).

34 Ibidem, punkt 28.

35 Se ovan fotnot 13.

36 Ibidem, punkt 26.

37 Ibidem.

38 Ibidem, punkt 36.

39 Ibidem, punkterna 37, 39 och 40.

40 Ibidem, punkt 34. Detta är i gemenskapssammanhang en bekräftelse av det kriterium som fastställs i domen i det ovannämnda målet De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 29). Se även dom av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco Exterior de Espana (REG 1994, s. I-877), punkt 13.

41 Se förslag till avgörande av generaladvokaten M. Jacobs i det ovannämnda målet Kimberly Clark, punkt 45, och av generaladvokaten M. Darmon inför domen av den 17 mars 1993 i mål C-72/91 och C-73/91, Sloman Neptun (REG 1993, s. I-887), punkt 44.

42 Se exempelvis kommissionens meddelande av den 24 november 1983 (EGT C 318, s. 3).

43 Även i en situation med omfattande uppsägningar, då man skulle kunna anta att ett företag har ert Dättre förhandlingsläge än sina anställda, ansåg generaladvokaten M. Jacobs att företaget ändå kunde ha vissa fördelar av att ingå ett avtal som gav mer förmåner än vad som är föreskrivet i lagen: se punkt 62 i hans förslag till avgörande i Kimberly Clark-domen ovan.