Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 12 november 1998
1 Originalspråk: engelska.
2 SFS 1988:1567.
3 Enligt begäran om förhandsavgörande låg det tre skäl bakom slopandet av miljöskatten på flygbränsle i inrikestrafik; den svenska regeringens önskan att ersätta den med ett system med bättre miljöstyrning, till exempel en ökad differentiering av Luftfartsverkets landningsavgifter, det förhållandet att avregleringen av den civila inrikes luftfarten gjort det allt svårare att tillämpa skatten på ett rättvist sätt samt den uppfattning som redovisats av kommissionens generaldirektorat för skattefrågor, i en skrivelse av den 21 februari 1996, att den ifrågavarande skatten inte var förenlig med mineraloljedirektivet.
4 SFS 1994:1776.
5 Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57, nedan kallat det allmänna direktivet).
6 EGT L 316, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 91.
7 EGT L 316, s. 19; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 98.
8 Avdelning V i det allmänna direktivet, vari artikel 23 ingår, behandlar Skattebefrielser. Däri föreskrivs olika specifika undantag från skyldigheten att betala punktskatt när varor, som normalt är punktskattebelagda, exempelvis levereras i samband med diplomatiska eller konsulära förbindelser. Inget av dessa undantag är emellertid aktuellt i detta mål.
9 Konvention angående internationell civil luftfart (nedan kallad Chicagokonventionen), undertecknad i Chicago den 7 december 1944 (SÖ 1946:2), se artikel 24 a.
10 Se Terra & Wattel, European Tax Law (Deventer 1993), s. 145, som citerar de kommentarer som gjorts av Stubbe, Die Harmonisierung der besonderen Verbrauchssteuern in der Europäischen Gemeinschaft, Z/ZV 1993, s. 170.
11 Teoretiskt kan särskilda skatter på tjänster, exempelvis teater- eller biografföreställningar (se dom av den 19 mars 1991 i mål C-109/90, Giant, REG 1991, s. I-1385), betraktas som punktskatter, men begreppet punktskatt har oftast förknippats med skatt på varor.
12 Se Easson, Taxation in the European Community (London, 1993), s. 144.
13 Se Farmer & Lyall, EC Tax Law (Oxford, 1994), s. 225.Mångfalden av sådana skatter, från bland annat särskilda skatter på kaffe och glödlampor i Tyskland till lax i Danmark och bananer i Italien, beskrivs av Sterdyniak m.fl., Vers une Fiscalité Européenne (Paris, 1991), s. 238.
14 Förslag till rådets direktiv om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav och flyttning av sådana varor, i artikel 3.2 (EGT C 322, 1990, s. 1).
15 Se artikel 3.2 som citeras utförligare i punkt 4 ovan. Rådet gick längre än den av parlamentet föreslagna ändringen, som gick ut på att medlemsstaterna skulle ... behålla rätten att införa andra skatter än punktskatter och mervärdesskatt... under förutsättning att sådana skatter i handeln mellan medlemsstater inte ger upphov till skatter vid införande till nationellt territorium eller till återbetalning av skatt vid utförande eller till gränskontroller (min kursivering), se EGT C 183, 1991, s. 123.
16 När kommissionen i artikel 8.1 i sitt förslag till rådets direktiv om harmonisering av strukturerna för punktskatter rå mineraloljor (EGT C 322, 1990, s. 18) beskrev medlemsstaternas skyldighet att skattebefria produkterna i fråga, nämndes inte uttryckligen vilka punktskatter som avsågs.
17 Ytterligare stöd för detta resonemang ges i artikel 8.4 i mineraloljedirektivet. Den innehåller en allmän bestämmelse, enligt vilken rådet kan tillåta medlemsstater att införa ytterligare regler om undantag än de som föreskrivs i artikel 8.1—8.3. Det senaste exemplet utgörs av rådets beslut 96/418/EG av den 27 juni 1996 med tillstånd för en medlemsstat att, i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG, införa eller fortsätta att tillämpa skattebefrielse eller skattereduktion för vissa mineraloljor som används för särskilda ändamål (EGT L 172, s. 22).
18 I dom av den 11 november 1997 i mål C-408/95, SeaFrance (REG 1997, s. I-6315) beskrev domstolen det allmänna direktivets syfte som att från den 31 december 1992 fastställa villkoren för punktskattebelagda varors rörlighet inom ramen för en inre marknad utan fiskala gränser (punkt 7).
19 Se ovan punkt 15.
20 Mål 8/81, REG 1982, s. 53 , punkt 25; svensk specialutgåva, volym 6.
21 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).
22 Se domen i det ovannämnda målet Becker, punkt 32—34, i punkt 32. För senare rättspraxis angående samma fråga se dom av den 18 december 1992 i mål C-10/92, Balocchi (REG 1992, s. I-5105; svensk specialutgåva, volym 13), och av den 6 juli 1995 i mål C-62/93, BP Supergas (REG 1995, s. I-1883).