Förslag till avgörande av generaladvokat Siegbert Alber föredraget den 27 januari 2000

1 Originalspråk: tyska.

2 Kommissionen har i detta sammanhang på samma grunder även väckt talan mot Republiken Frankrike, Förenade kungariket, Konungariket Nederländerna och Republiken Grekland (målen C-276/97, C-359/97, C-408/97 och C-260/98). Till skillnad från övriga medlemsstater mot vilka kommissionen har väckt talan har Konungariket Nederländerna ställt motsvarande belopp till kommissionens förfogande som gemenskapernas egna medel med reservation för att de tvistiga punkterna skall utredas. I de medlemsstater mot vilka talan inte har väckts tas ingen vägtull ut för användandet av vägar eller också är vägtullarna belagda med mervärdesskatt. Eftersom Republiken Spanien tillämpar en lägre skattesats har kommissionen väckt talan även mot Republiken Spanien (mål C-83/99).

3 EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva område 9, volym 1, s. 28.

4 I bilaga D anges sammanlagt tretton olika former av verksamhet, till exempel telekommunikation, leveranser av vatten, gas, elektricitet, tjänster i hamnar och flyghamnar, anordnande av mässor och utställningar av kommersiell karaktär med flera verksamheter.

5 I artikel 13 A anges sjutton undantag frän skatteplikt för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset. Undantag görs sålunda för tjänster som tillhandahålls av det offentliga postväsendet, sjukhusvård, sjukvård, sjukvårdande behandling, tillhandahållande av tjänster och varor som är nära kopplade till socialt bistånd eller socialförsäkring samt till barn och ungdomar, tjänster som en organisation som utan vinstintresse verkar i politiskt, fackligt, religiöst, patriotiskt, filosofiskt, filantropiskt eller medborgarrättsligt syfte tillhandahåller i sina medlemmars intresse, verksamheter av icke kommersiella offentliga radio- och televisionsorgan, med flera tjänster. I artikel 13 B anges undantag även för försäkrings- och återförsäkringstransaktioncn för vissa transaktioner i fråga om kredit och — med fyra undantag — för utarrendering och uthyrning av fast egendom.

6 EGT L 155, s. 9; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 107.

7 EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41.

8 EGT L 185, s. 24, delvis upphävd eller ändrad genom rådets beslut 94/728/EG, Euratom av den 31 oktober 1994 om systemet för egna medel inom Europeiska gemenskaperna, EGT L 293, s. 9; svensk specialutgåva, omrade 1, volym 3, s. 192.

9 De bestämmelser som gällde år 1979 överfördes till 1993 års lag. Kommissionen bar därför utgått ifrån att rättsläget efter ar 1979 är oförändrat.

10 Begreppet uthyrning omfattar även sådana faktiska förhållanden som endast gäller under en kort tid.

11 Beträffande ordalydelsen av artikel 13 B b se ovan punkt 15.

12 Dom av den 8 mars 1988 i mål 102/86, Apple and Pear Development Council (REG 1988, s. 1443), punkt 11.

13 Dom av den 11 juli 1985 i mål 107/84, Tyskland mot kommissionen (REG 1985, s. 2655), av den 26 mars 1987 i mål 235/85, kommissionen mot Nederländerna (REG 1987, s. 1471) och av den 17 oktober 1989 i de förenade målen 231/87 och 129/88, Carpaneto m.fl. (REG 1989, s. 3233; svensk specialutgåva, volym 10, s. 217), punkt 12.

14 Domen i mål 235/85 (närmast föregående fotnot), punkt 21.

15 Domen i de förenade målen 231/87 och 129/88 (ovan fotnot 1[2]), punkt 15.

16 Ibidem, punkt 16.

17 Dom av den 26 mars 1987 i mål 235/85 (ovan fotnot 1[2]), dom av den 15 juni 1989 i mål 348/87, Sticking Uitvoering Financiële Acties (REG 1989, s. 1737), punkt 10, och av den 4 december 1990 i mål C-186/89, van Tiem (REG 1990, s. 4363), punkt 17.

18 Generaladvokaten Lenz förslag till avgörande av den 12 februari 1987 i mål 235/85 (REG 1987, s. 1478), punkt 22, och dom av den 26 mars 1987 i samma mål (ovan fotnot 1[2]).

19 Dom av den 20 februari 1997 i mål C-260/95, DFDS (REG 1997, s. I-1005), punkt 23.

20 Dom av den 22 februari 1989 i mål 54/87, kommissionen mot Italien (REG 1989, s. 385), punkt 12.

21 Dom av den 14 december 1971 i mål 7/71, kommissionen mot Frankrike (REG 1971, s. 1003; svensk specialutgåva, volym 1, s. 615), punkterna 5 och 6.

22 Dom av den 1 juni 1994 i mål C-317/92, kommissionen mot Tyskland (REG 1994, s. I-2039), punkt 4, och av den 10 maj 1995 i mål C-422/92, kommissionen mot Tyskland (REG 1995, s. I-1097), punkt 18 med ytterligare hänvisningar.

23 Dom av den 16 maj 1991 i mål C-96/89, kommissionen mot Nederländerna (REG 1991, s. I-2461), punkterna 15 och 16.

24 Ibidem, fotnoterna 22 och 23.

25 Enligt artikel 7.1 i förordning nr 1553/89 skall medlemsstaterna före den 31 juli sända kommissionen en översikt som anger totalbeloppet av det enligt artikel 3 beräknade underlag för momsmedlen som avser det föregående kalenderåret.

26 Dom av den 14 juli 1972 i mål 57/69, ACNA mot kommissionen (REG 1972, s. 933), punkterna 33—36.

27 Dom av den 13 mars 1990 i mål C-30/89, kommissionen mot Frankrike (REG 1990, s. I-691), punkt 2[3] med vidare hänvisningar.

28 Domen i mål C-96/89 (ovan fotnot 21), punkt 37.

29 Förenade kungariket och Grekland bestred vid den muntliga förhandlingen att några samtal ined kommissionen ägt rum.

30 Såvitt avser beräkningen se ovan punkt 98.